Leendet på hennes läppar

Kapitel 85

(Följ gärna mig, endel information kommer ut som bara hänvisas till mina följare. Om du gillade det här kapitlet, får du gärna visa det genom att rösta eller kommentera, då vet jag och blir dessutom överlyckligt. Kram.)

Att vakna upp i en varm famn var det bästa. Att vakna upp i Sams famn var ännu bättre. Jag älskade att börja morgonen med att ha honom i närheten och när jag tänkte tillbaka på natten vi haft ihop blev mitt hjärta alldeles varmt. Det här var det jag ville. Jag vore dum som inte tog chansen att vara ihop med honom. Alla gör vi misstag och alla måste kunna få en andra chans och visa att det ångrar sig.

Sakta öppnade jag mina ögon och fick syn på Sam framför mig. Han kollade redan på mig.

"Ligger du och tittat på mig." Frågade jag och log.

Han nickade. "Jag kan inte sluta." Jag fnissade till och slöt mina ögon.

Han lutade sig närmare och kort därefter tryckte han sina läppar mot mina. Jag besvarade kyssen och strök mina fingrar över hans ansikte.

"Jag älskar dig Hope" jag förblev tyst i några sekunder men mötte sedan hans blick.

"Jag älskar dig med."

Han sprack upp i ett brett leende och la sig över mig för att kyssa mig återigen. Det känndes fantastiskt alltihop. Att han var här, alla fjärilar i magen jag hade och att allt förhoppningsvis kunde gå tillbaka till det vanliga.

"Hope?!" Hastigt tryckte jag Sam ifrån mig när Einar röst hördes i rummet. Sam föll ner i sängen på rygg igen.

Jag drog åt mig täcket så att Einar inte skulle få se mig naken.

Han stod nedanför sängen och såg en aning förvånad ut.

"Godmorgon gubben. Sam är här." Förklarade jag dumt. Som att han hade missat det? Han låg precis bredvid mig med ett brett flin på läpparna.

Einars ögon glittrade när han tittade på Sam. "Varför är du här?"

"Jag kom hit igår kväll när du hade somnat för att be om ursäkt till Hope."

"Varför det?"

"Jag har gjort saker som man inte får göra och jag ville inte förlora er." Sam som låg ytters sträckte sig efter Einar och bar upp honom så han hamnade sittande över Sams mage.

"Men du kommer inte åka igen?" Einar såg bekymrad ut. Det syntes på Einar att han påverkats av att Sam inte varit här på sistone. Han har fått ett sånt starkt band till honom som jag aldrig hade räknat med när vi inledde vår relation.

Sam tittade på mig när han svarade. "Jag kommer aldrig lämna er igen."

Einar studsade av glädje vilket fick både mig och Sam i skratt. Jag kittlade Einar med fingret i magen så han vek sig av garv.

"Ska vi äta pannkakor?" Föreslog jag. Han nickade hastigt och hasade sig ner från den höga sängen och försvann snabbt ut ur rummet.

Min blick fastnade på Sam. Han vände sig om och mötte mina ögon.

"Jag är verkligen så ledsen Hope. Jag vill att du ska veta att jag vill göra allt för att få tillbaka det vi hade." Han sträckte sig mot mig och kysste mig på läpparna.

"Det låter bra." Jag satte mig upp och lutade mig ner för att kyssa honom en sista gång innan vi gick upp för att sätta på oss kläder.

När Sam drog på sig sina mjukisbyxor kunde jag inte hindra mig själv från att betrakta hans muskulösa överkropp. Jag smög fram mot honom och drog armarna runt hans kropp bakifrån. Mina läppar pressades mot hans varma rygg.

"Jag älskar dig." Han drog sig loss för att kunna möta mig och snabbt lutade hans sig ner för att kyssa mig igen.

"Jag älskar dig mer." Hans tumme strök mig över kinden när vi för några sekunder tittade varandra i ögonen. Jag skulle för evigt älska den här killen. Det kände jag på mig, vi var gjorda för varandra. Nu var det dags att bygga framtiden tillsammans.

Efter en mysig och efterlängtad frukost vi tre tillsammans gjorde vi oss i ordning för att träffa Nicole, Mia, Alfred och Sebastian i drakparken. Det var Einars önskemål och det alla hade nappat på idén. Sebastian var en aning svårövertalad när det gällde att gå till en park där det skulle krylla av högljudda barn, men när jag nämnde Nicoles så lät idén plötsligt bra.

"Visste du att Sebastian och Nicole har något ihop?" Frågade jag Sam tyst när vi promenader ner hand i hand till parken där de andra väntade.

Han mötte min blick med höjda ögonbryn. "Seriöst?" Jag fnissade till och nickade.

"Ja." Vi kollade bort mot dem. Sebastians blick var såklart på Nicole.

"Jag blir egentligen inte så förvånad. Han har varit som en vilsen hundvalp runt henne."

Jag skrattade till. "Undra varför de inte sagt något?"

"Det kanske inte är seriöst. Vem vet."

Sam pekade bort mot ett av träden som stod i närheten av parken. "Ser du där?" Jag nickade till svars och visste exakt vad han syftade på.

"Det var där jag såg dig för första gången och helt ärligt visste jag direkt att du var tjejen jag letat efter." Jag mötte hans blick och blev alldeles varm i kroppen.

Jag mindes det som det var igår. Hur nervös jag var över att gå fram och säga åt killgänget som stod och rökte nära lekparken. Men när jag såg Sam blev jag paff. Det var den vackraste och finaste människan jag någonsin sett. Redan då pirrade det i kroppen.

"Du fick mitt hjärta att klappa redan då." Han sträckte sig ner och kysste mig snabbt på läpparna.

Einar hade sprungit i förväg och var redan i Nicoles famn när vi kom fram till gruppen.

"Titta vilka som äntligen har funnit varandra igen." Jublade Sebastian och busvisslade vilket fick mig att le. Sam kysste mig på kinden och drog sin arm runt mig.

Mia och Nicole såg glad ut bägge två. Min blick stannade lite extra på Nicole som blev fundersam när jag mötte hennes blick så länge.

"Jag måste prata med Nicole och Mia om en snabb sak bara, Einar ta med dig killarna och visa rutschkanan." Sebastian suckade högt. Att se honom i en rutschkana hade även jag svårt att se.

Jag drog armkrok om de bägge och höll inte inne det jag ville fråga.

"Så Nicole, finns det något du skulle vilja berätta för oss? Något som kanske involverar Sebastian?" Hon himlade med ögonen och vände huvudet för att titta bak på Sebastian snabbt. Hon log stort.

"Kanske." Viskade hon fram vilket fick både jag och Mia att bli exalterade. Det här var något av det mest intressanta jag hört och vänta spänt på att få höra deras historia.