Leendet på hennes läppar

Kapitel 60

(Tryck gärna på följ knappen, endel information kommer ut som bara hänvisas till mina följare. Om du gillade det här kapitlet, får du gärna visa det genom att rösta eller kommentera, då vet jag. Kram.)

Skolan drog igång allt för snabbt efter nyår. Förutom att ha tillbringat tid mamma, Einar och Sam hade jag varit hemma hos Mia för att hjälpa till att förbereda smådetaljer inför bröllopet som bara var några veckor ifrån. Det var mycket som behövdes göra eftersom att de skulle fixa det mesta själva. Jag älskade att få hjälpa till och umgås med Mia och hennes styvmamma. De hade ett speciellt band med varandra som fascinerade mig.

En kvart innan första lektionen började hade vi samlats i skolans cafeteria.

"Sebastian vad tänker du på?" han hade suttit med blicken fast i bordet alldeles för länge för att vara normalt.

Han drog upp blicken mot mig, rykte på axlarna och rätade sig i stolen. "Inget speciellt, suger att skolan börjat, min hjärna orkar inte fler smällar." Jag höll med honom till viss del men och andra sidan skulle det bli kul att träffa vänner och komma tillbaka till de vanliga rutiner.

"Säg inte så, nu har du din sista chans att höja betygen."

"Då skulle ett stort mirakel behöva ske. Jag kommer aldrig fixa spanskan, dessutom hatar läraren mig."

"Hatar är ett starkt ord" avbröt Mia.

"Avskyr då?"

Sebastian flinade mot Mia. "Jag kanske ska ligga med läraren och se vad som sker då?" Mia lyfte långsamt upp blicken och kollade skarpt på honom. Att Fia inte längre skulle gå här var en sorg för henne.

"För tidigt?" hon gav honom en nick.

"Är det bara jag som inte kan glömma tjejen från nyårsfesten som avvisade Sebastian?" Jag drog blicken mot Sam som uttalat sig.

"Hon avvisade mig inte—bara sa åt mig av någon märklig anledning. Och svaret är nej, jag kan inte heller sluta tänka på det. Förstår ni hur dum hon framstod mig att vara?"

"Dum och dum, hon hade ju rätt. Tjejen du försökte ragga upp var inte alls intresserad." Sebastian kollade bittert mot Mia. Jag brast ut i skratt.

"Om ni bara ska sitta och skratta ut mig kan jag lika gärna gå till lektionen." Han reste sig upp och drog åt sig datorn som låg på bordet.

"Hör jag rätt? Att Sebastian ska vänta utanför lektionen innan den början? Jesus ny termin, ny Sebastian" Sebastian sträckte fram mellan fingret mot henne och försvann ut ur cafeteria.

"Det är lite synd om honom." jag kunde inte hindra mig själv. Det var sant, han hade ju trots allt blivit utskälld mitt på dansgolvet.

"Det där kommer inte påverka hans enorma självförtroende, tro mig" försäkrade Mia.

Hon drog handen genom sitt lockiga hår och satte undan en slinga med ett glittrigt hårspänne.

"Fint spänne" Hon log.

"Tack, fick det av Alfred."

Sam reste sig upp och drog åt sig sina saker som låg utspritt på bordet.

"Vart ska du?"