Leendet på hennes läppar

Kapitel 29

(Tryck gärna på följ knappen, endel information kommer ut som bara hänvisas till mina följare. Om du gillade det här kapitlet, får du gärna visa det genom att rösta eller kommentera, då vet jag.)

"Var är han?" Einar hade blivit otålig redan efter 10 minuter när jag, Mia och han satt oss i matsalen för att äta lunch. Han väntade på att Sam skulle komma.

"Hans lektion slutade nyss så de borde vara här vilken sekund som helst."

"Okej" muttrade han och tog en tugga av sin mat.

Jag kollade mot Mia. Hon hade ett brett leende på läpparna.

"Sam har precis blivit en mer medlem i sin fanclub" jag brast ut i skratt. Jag tror Einar till och med är mer beroende av Sam än någon annan tjej i skolan.

"Kanske inte med samma syfte som tjejerna strävar efter honom dock" jag tystnade till och blev seriös.

"Usch. Nej verkligen inte."

"Han har inte haft så många killar i sitt liv. Det är nog därför han är så förtjust i Sam"

"Det är gulligt" hon kollade mot Einar. Det gjorde även jag. Han petade med gaffeln i sin mat och tog små tuggor en efter en.

"Så hur mår du? Är den kommande veckan tuff?" Jag mötte hennes blick och ryckte på axlarna.

"Det är bra antar jag, vi har en tuff vecka framför oss men det ska nog gå bra" hon nickade och vi båda kollade mot Einar som klunkade i sig mjölk.

"Hör av dig om du behöver hjälp med något, om det blir fullt upp tänker jag nu när din mamma är på sjukhus." jag log och nickade.

"Tack det ska jag. Jag är jobbfri från baren hela veckan och ska lägga allt fokus på Einar så han känner sig trygg och inte bekymrad" hon nickade förstående.

"Är det den första operationen hon gör?"

Jag skakade på huvudet. "Nej, det här är hennes tredje hittills"

"Jag är väldigt imponerad över dig Hope. Att du klarar av allt helt på egen hand. Det är inte många som klarar av" jag log mot henne.

"Tack, det betyder mycket." jag drog upp tröjärmen en bit.

"Det är därför den här sitter här" jag pekade mot tatueringen. Hon spärrade upp ögonen.

"Har du en tatuering?" jag nickade.

"Två"

"What?!"

Jag skrattade till "Varför blir alla så förvånade?" hon ryckte på axlarna.

"Du verkade inte vara typen som har tatueringar." jag log.

"Jag har bara två."

"Vem är den andra som sett dem" Utan att säga någon förstod hon att det var Sam.

"Sam?!" jag skrattade till och nickade.

"Vart är den andra tatueringen?"