Leendet på hennes läppar

Kapitel 16

(Om du gillade det här kapitlet, får du gärna visa det genom att rösta eller kommentera, då vet jag.)

Två timmar senare hade jag blandat fler drinkar än vad jag någonsin gör under en vanlig jobbkväll i baren. Hur klarar de av att dricka så mycket? Halsa och sen en ny drink. Halsa och sen en ny drink. Hur? Jag förstår inte vad det roliga är i det.

"Hope...asså jag är så... jävla..."Sebastian hickade mitt i meningen "gla' att du är här." han snubblade över orden och kunde knappt hålla blicken öppen. Han var stupfull. Och det var delvis mitt fel, det är ju jag som ger ut drinkarna till dem. Skuldkänslor växte fram.

Tänk om jag inte hade jobbat i en miljö där det förekommer onyktra personer då hade jag varit hur obekväm som helst just nu.

Stämningen hade varit skön under hela kvällen och inga flera obekväma frågor hade tagits upp. Vilket jag var tacksam över.

Mia pendlade fram och tillbaka från baren och dansgolvet, bara för att prata av sig och ta en ny drink. Men en som aldrig lämnade min sida det var Sam. Han satt på sin vanliga plats och betraktade mig när jag blandade drinkarna, vilket skapade en spänning mellan oss. Jag fick nästan känslan av att han ville ha koll på mig och det gillar jag, det fick mitt hjärta att slå lite extra och jag blev varm i kroppen när jag såg att hans ögon var fast på mig.

"Vad kul, men jag måste erkänna att jag har lite dåligt samvete att ni är i ett sådant här tillstånd" Sebastian skrattade fnissig till och jobbade med att hålla blicken uppe.

Klockan var runt midnatt och jag kände själv att jag började bli ganska trött. Det blev en tidig morgon i morse och det var inte planerat att jag skulle vara uppe såhär sent.

"Smaka den här....den gjorde du riktigt jävla bra." Sebastian flyttade sitt glas över disken till mig.

Jag skakade på huvudet. "Det är bra tack."

"Hope om det här är din första fest borde du iallafall ha lite kul." förklarade han. Han hade delvis rätt. Jag borde släppa loss lite som mamma sa. Ta en drink och njuta av att jag faktiskt kan vara här utan att något står i vägen. En drink kan väll inte skada?

***

Trodde jag.

En timme senare och drinken eller drinkarna  hade gjort susen i min kropp. Nu kände även jag mig lite skakig i armarna. Det var inte als meningen att det skulle gå så långt att jag skulle känna mig snurrig och skakig men det var något efter den första drinken som gjorde att jag inte kunde sluta smaka på de andra jag blandade också. Sebastian hade lyckats övertyga mig varje gång att drinken var "så jävla god" och då var jag bara tvungen att smaka på mästerverket jag hade blandat.

Jag har aldrig haft så lite kontroll på saker och ting innan. Mina dagar är planerade från att jag vaknar till att jag somnar och såhär var det inte tänk att min kväll skulle sluta när jag gick igenom dagen imorse.

"Är du säker att du inte vill ha något annat än mineralvatten?" frågade jag Sam och lutade mig över bardisken för att komma närmare honom. Han log brett och betraktade hela mitt ansikte.

Han lutade han sig närmare och sa "Okej, jag kan ta en alkoholfri drink men bara om vi gör den tillsammans." jag sprack upp i ett leende och för första gången rodnade jag inte. Är det alkoholen som räddar mig från att bli generad? För jag vet att jag hade varit röd som en tomat vid det här laget eftersom att han lutade sig så nära mig.

"Okej, då gör vi en tillsammans." han reste sig från stolen och gick runt baren för att komma in bakom disken. Han ställde sig lika tätt intill som Erik gjorde men denna gång backade jag inte, det kändes bra att ha honom så nära mig. Han fick mig att känna mig trygg. Och han ser väldigt bra ut ikväll. Hans vita t-shirt blottade hans muskulösa överkropp. Jag skulle göra vad som helst för att få slita av den...Det måste vara alkoholen som gjort mig så okontrollerad. Sådär skulle jag inte säga om jag var nykter. Verkligen inte.