Leendet på hennes läppar

Kapitel 59

(Tryck gärna på följ knappen, endel information kommer ut som bara hänvisas till mina följare. Om du gillade det här kapitlet, får du gärna visa det genom att rösta eller kommentera, då vet jag. Kram.)

Exakt en timme senare stod vi uppe på den stora takterrassen och väntade in det sista minuterna på året. Jag var intryckt i Sams stora famn och njöt av utsikten vi hade framför oss. Vid den här höjden kunde man se minst 1 kilometer runt om i det närmaste området. Jag kan bara tänka mig hur häftigt det kommer se ut när fyrverkerier lyser upp himlen.

När alla ungdomar började räkna ner från tio tittade jag in i Sams ögon. Han log mot mig och jag mot honom. Att jag skulle lämna det här året så här lycklig hade jag aldrig trott. Förälskad i en kille som jag nu kallade för min pojkvän.

Alla räknade ner i en hög och glad stämma när klockan tickade ner och när alla jublade högt placerade Sam sina händer på mina kinder och fångade in mig i en lång passionerad kyss.

Fyrverkerier i bakgrunden pangade och himlen lyste upp i alla möjliga olika färger. Jag var tvungen att avbryta kyssen för att inte missa det häftiga som höll på i luften. Fyrverkerier var något av det häftigaste som fanns, så otroligt vackra och mäktiga.

Sam ställde sig bakom mig och drog armarna runt omkring mig. I tio minuter stod vi intrasslade i varandras famnar och kollade på alla magiska explosioner som hände i luften.

Sam lutade sig ner mot mitt öra och viskade. "Kan vi inte dra härifrån?" jag vände upp blicken mot honom och nickade.

"Jag vill bara hälsa Mia gott nytt år"

"Självklart"

Vi rörde oss ner från den massiva balkongen för att ta reda på vart Mia och Alfred befann sig. Som tur var behövde vi inte leta igenom hela det stora huset för precis nedanför trappan stod dem intrasslade i varnade och gungade långsamt till låten som spelades i rummet bredvid.

Jag knackade försiktigt på hennes axel. "Vi tänkte dra oss hemåt nu?"

"Redan? Klockan är ju bara 00:15?

"Vi vill bara hem." jag tog bekräftelse från Sam.

Hon kisade med ögonen. "Hm jag tror jag förstår." Hon förstod varför vi hade så bråttom hem. Vi båda ville hem och njuta av varandras kroppar. "Men ni får njuta av kvällen eller natten."

Jag log. "Detsamma"

Vi hann inte mer än att vända oss om innan hon avbröt oss. "Juste förresten, vet du vem som var här ikväll?" jag skakade fundersamt på huvudet.

"Fia"

"Du skojar? Vad sa hon? Hur mår hon?"

Mia ryckte på axlarna. "Som vanligt, lite mindre energi kanske."

"Sa hon något om terminsstarten som kommer nu?"

"Mm, hon nämnde att hon ansökt till en annan skola, få en ren start liksom."

"Och hur känns det? För dig alltså?"

"Asså helt ärligt förstår jag henne. Om det var jag hade jag aldrig velat komma tillbaka till samma skola. Men hon sa att hon gärna ville att vi skulle finna varandra igen och bli de bästa vännerna vi var innan."