Love is the only way ❤️ the fooo

Julia

Julia är 16 år. Men hon är inte som en vanlig 16 åring som går första året på gymnasiet. Hon har det där lilla extra som många andra drömmer om.

Det började för ett år sen. Hon ville skaffa en blogg. Det va exakt det hon gjorde. Efter det så har det bara gått uppåt. Modell jobb efter modell jobb och hon kan inte gå på stan helt normalt som hon kunde för två år sedan. Det kommer alltid fram någon som vill ta en bild eller få en kram. Även om det kan bli jobbigt ibland så älskar hon det. Verkligen.

~

Aa hej, jag heter Julia, är 16 år och bor i Stockholm, Värmdö. Nåra kan känna igen mig genom min blogg som jag driver. Älskar mitt "jobb" och det är verkligen kul att kunna nå ut till så många personer. Nu låter det som att jag är världskänd men det är jag verkligen inte! Mellan 2000 och 3000 brukar läsa min blogg varje dag. (tänk ungefär som Clara Borthwick ungefär om ni vet vem hon är, haha)

Inte alls mycket egentligen om man jämför med andra stor bloggare men det är ändå kul att jag helt själv har nått dit från att jag hade 10 besökare varje dag.

Men just för att jag är en offentlig person så får man alltid tänka efter vad man gör. Kan inte alltid gå på dom fetaste festerna, kan inte veta säkert vem som är min vän för min personlighet eller om det är för min blogg? Samma sak med kärleken. Blir han förälskad i mig eller min status?

En kille som jag verkligen tyckte om, Josef hette han. Efter att jag gått ut med att vi va ett "par" offentligt så höll det inte ens en månad innan det blev för mycket hat på det hela. Tragiskt egentligen.

Slutpratat om det.

Min bästa vän heter Fredrik, Freddie som han kallas. Vi går i samma klass och jag vet att jag verkligen kan lita på honom.

När jag säger bästa vän så kommer det dock alltid upp ett annat namn i mitt huvud. Inte Freddie. Det kommer upp Oscar. Men tyvärr så har vi tappat kontakten helt.

Han träffa jag första gången då jag var någon månad gammal. Han va ett år äldre och våra mammor kände varandra innan. Hade verkligen skit kul med han och vi gjorde allt tillsammans. Sen kom den dagen då jag var 6 år. Min familj flytta till USA pågrund av pappas jobb. När vi sen kom tillbaka när jag va 9 år så träffade jag bara Oscar typ 1 gång. Han dansade hela tiden han hade fullt upp. Sen flyttade jag från Stockholm. Flyttade till Västerås. Fråga inte varför men det var inte jag som tog beslutet så jag vet egentligen inte hela anledningen. Jag trivdes där. Men jag hörde hemma på Värmdö. Så va det.

Det tyckte antagligen hela familjen då vi flyttade "hem" igen när jag var 14 och min lillebror va 10. Men då kan man säga att jag hade glömt bort Oscar. Han bodde inte kvar. Hade inget nummer och ingenting. Jag träffade Freddie och allt kändes ändå bra. Men ändå varje gång jag sa ordet ''bästa vän'' så kom alltid Oscars namn upp i huvudet. Kan jag inte bara släppa han? Jag har inte träffat han på typ 5 år, shit?