Shots of Confusion (svenska)

Kapitel 5

Harrys Perspektiv:

Jag skakade på huvudet för att bli av med lite vatten från det nedtyngda håret och drog sedan en hand genom de våta lockarna. Den blonda tjejen bredvid mig log brett och räckte mig en ölburk. Jag tackade och tog emot den.

"Styles!" ropade någon bakom mig. Jag vände mig snabbt om och fick syn på Niall som kom gåendes mot mig med Luke bredvid sig. "Titta vem jag hittade!" ropade han igen och rufsade Luke i håret.

Dem kom fram till mig och jag skrattade åt Luke's min efter att Niall förstört han frisyr.

"Nu får du berätta hur du och Gray känner varann" sa Luke.

Jag kollade med kisande ögon på honom. En suck lämnade min mun och jag kunde inte låta bli att känna mig misslyckad. Allt jag hade gjort var allt följa min dröm, precis som Grace ville att jag skulle göra. Det var inte meningen att allt skulle gå så snett och jag kunde inte hjälpa att jag inte fick tid. De tre jobbigaste åren i mitt liv hade passerat, men trots allt hade jag vart med om de mest ofattbara grejerna. Jag hade levt som i en dröm fast aldrig vaknat upp, jag kunde bara inte hjälpa det. Men att jag nu skulle få se henne tillsammans med en utav mina bästa polare gjorde ont.

”Hon är.. eller, hon va min bästa vän..” sa jag tyst och slöt ögonen. Minnena snurrade runt i mitt huvud och jag kunde se dem tydligare än någonsin. Tiden hade gått så fort, men ändå kändes det som om det vore igår.

”Harryyy!” skrek hon medan jag hällde en hink med iskallt vatten över hennes nästan nakna kropp. Den rosa bikinin med blåa blommor jag hade köpt till henne var det enda som satt på den perfekt formade kroppen. Den framhävde hennes kurvor och jag kunde inte låta bli att spana in henne lite extra.

När den gröna hinken var tom kunde jag se hur Grace log utmanande mot mig. Hennes armar och ben hade knottrat sig av det kalla vattnet och jag kunde se hur hon frös. Det var mitt i sommaren och värmen hettade. Snart skulle hon bli varm igen.

”Hämnden är ljuv, hämnden är ljuv...” viskade hon för sig själv, dock tillräckligt högt för att jag skulle höra. Därefter ryckte hon åt sig hinken och traskade in i huset för att fylla på den. Jag skyndade mig iväg och gömde mig bakom en buske för att inte bli hittad. Efter en bra stunds väntande reste jag mig upp ifrån mitt gömställe för att leta reda på Grace. När jag vände mig om fick jag mig en chock och hoppade till. Där stod hon och hällde ännu kallare vatten på mig än vad jag gjort på henne. En rysning forsade genom kroppen och det kändes som min bara överkropp frös till is.

”Nu jävlar!” skrek jag och kastade mig över Grace. Vi föll till marken och strax låg jag där över henne och såg in i hennes djupblåa ögon. Skrattet tystade och jag log åt hennes vackra ansikte. Hon var så fin. Jag granskade hennes osminkade ögon och fylliga läppar. Jag ville kyssa henne, det hade jag velat länge. Men det var förbjudet, det visste jag. Det kunde förstöra vår vänskap och jag skulle aldrig kunna förlåta mig själv ifall det hände. Aldrig.

Vi kom in i huset och jag följde den fjortonåriga flickan med blicken. Hon gick raka vägen in till badrummet. ”Jag tar en dusch!” ropade hon innan hon stängde och låste dörren efter sig. Det kurrade i min mage och jag traskade ut till köket för att fixa något att äta. Jag ställde ut ingredienserna till middagen och satte på spisen. Jag brukade ofta laga mat hemma, jag tyckte det var riktigt roligt. Grace var kass på att laga mat, hon kunde knappt ens koka vatten. Jag log åt tanken av Grace i köket på en restaurang.

När pastan hade kokat upp och köttfärssåsen puttrade i grytan kom Grace. En doft av hallon spred sig i köket och jag granskade henne noga från topp till tå. De blöta håret som gick till mitten av ryggen hade format sig i svagt vågiga lockar. Den mörkbruna färgen såg annorlunda ut när det var vått. Hon hade lånat en utan mina stora vita t-shirts som gick precis nedanför rumpan på henne och på fötterna hade hon mina ull-tofflor som föreställde gråa får. Jag skrattade lite lätt när jag såg dem. Hon måste ha rotat länge i garderoben för att hitta dem, jag hade inte använt dem på åratal. Dessutom hade jag växt ur dem så dem var nog i perfekt storlek för Grace.

”Vad skrattar du åt?” frågade hon och kollade på mig med sitt söta leende. Jag skakade på huvudet och koncentrerade blicken på hennes ansikte.

”Inget.. bara, tofflorna. Va säkert två år sen dem såg ljuset, haha.” sa jag och hon skrattade.

”Behöver du hjälp?” frågade hon och innan jag hunnit svara så hade hon redan öppnat kylskåpet och plockade ut grönsaker. ”Jag gör en sallad.” sa hon sedan bestämt och jag nickade.

”Vad tänker du på?” frågade Niall och väckte mig ifrån mitt dagdrömmande. Jag mötte hans blick och skakade på huvudet.

”Grace..” svarade jag försiktigt. Jag önskar att jag på något sätt kunde gå tillbaka i tiden för att ändra på saker. Jag ville inte ha det såhär, jag ville inte att Grace skulle hata mig. Jag hade gjort ett stort misstag och nu fick jag betala priset. Men jag skulle inte ge upp, vad som än hände. Jag skulle göra vad som helst för att vinna tillbaka hennes tillit och trohet. För att vinna tillbaka henne.

Boom, nu har det gått tillräckligt lång tid så nu kände jag att ett nytt kapitel behövdes. Hoppas ni tyckte om kapitelt & om ni gjorde det så rösta gärna :) om inte, skriv gärna kommentar så jag kan förbättra mig.

En liten flashback här också, vad tycker ni om det?

- Charamelle