Kapitel 4

326 6 0
                                    

Festen hade dragit igång igen och det dånade från högtalarna. Jag kom precis tillbaka från en utav stugorna där jag lyckats få ännu en stackars kille på fall. Jag rättade till den tajta klänningen som slutade strax nedanför rumpan och drog några fingrar genom det lite väl rufsiga håret. Med en plastmugg i min hand, sprang jag in genom folkmassan för att leta reda på Bella. Jag hittade henne i mitten, dansandes runt Beau Brooks från janoskians och två andra kända tjejer som jag inte kunde namnet på. Beau verkade rätt sugen på min vän och jag skrattade lite för mig själv.

"Varför drar ni inte upp till huset istället för att stå här och dräggla?!" ropade jag så högt jag kunde för att lyckas överrösta musiken. Blickarna dem gav mig gjorde att jag började skratta ännu mer. "Se inte så fåniga ut! Iväg med er nu!"

Jag log lite för mig själv när jag såg de två dra iväg ut ur folkmassan och gick bort mot det stora huset. Beau's hand vilade runt Bellas axel och i handen höll han sin röda plastmugg.

Jag gjorde mig bekant med de två tjejerna, Ashley Benson och Vanessa Hudgens, som nu blivit lämnade mitt bland allt folk. De var riktigt schysta och vi dansade länge. När klockan närmade sig midnatt började tröttheten stiga och jag funderade på om jag skulle strunta i resten av festen och sova. Festerna hade trots allt vart lika långa varenda kväll i mer än en veckas tid nu, kanske behövde jag lite ordentlig sömn. Men på väg ut från dansgolvet igen, stoppades jag av en hand som tog tag i min arm. Jag vände mig fort om och fick syn på Luke. "Hey sexy.. vart ska du gå," började han och ett leende spred sig över mina läppar.

Den trötta känslan försvann på ett kick och jag kände mig lättad när Luke kom som en räddande hand i nöden. Han var bra att tajma in sina plötsliga handlingar och det kändes bra när han alltid kom i sista sekund.

"Vad bra att du kom, följ mig!" skrek jag för att han skulle höra mig. Jag drog med honom ut ur klungan och bort mot skogen. När vi hade kommit tillräckligt långt bort för att ingen skulle upptäcka oss, började jag kyssa hans hals. Han lyfte upp mig så mina ben omfamnade honom samtidigt som jag trycktes ömt mot ett träd. Han drog sina händer upp längs med mina lår och fick med sig den tajta klänningen som blänkte i månskenet. Med ögonen stängda njöt jag när hans läppar nuddade min hals. Plötsligt hördes ett harklande från en person som hade kommit och vi slutade upp med det vi höll på med.

"Men för helvete.." mumlade jag irriterat. Jag visste att skogen inte var ett säkert kort, men så långt in jag hade dragit oss trodde jag inte att vi skulle bli avbrutna. Men självklart hade jag fel.

Luke ställde ner mig på marken igen och när jag öppnade ögonen och vände mig om, fick jag mig världens chock. Där stod Harry och flinade lite åt oss. Jag såg direkt att det var han, trots de mörka ljuset. Jag visste inte om jag skulle bli glad över att äntligen få se honom igen eller om jag skulle vara arg för att han slutade höra av sig. Det hade trots allt gått tre år och utan hans lögner hade jag inte orsakat så mycket problem och jag hade fortfarande vart samma gamla vanliga Grace. Sanningen slog mig hårt i brösten och jag kände hur tårarna ville tränga sig fram. Men jag svalde dem direkt, jag kunde inte visa Luke min riktiga sårbara sida och jag ville verkligen inte visa Harry att jag fortfarande saknade honom. Istället drog jag några händer genom håret och sträckte på ryggen. Den sammanbitna och självsäkra blicken syntes inte genom mörkret, men det fick mig åtminstone att känna mig lite bättre.

Jag såg på när de två killarna gav varandra en bro-hug och himlade samtidigt med ögonen. "Eh.. Detta är Gra.." började Luke och kliade sig i hårbottnen, men avbröts av Harry som kollade förvånat på mig.

"Grace?" sa han med en undrande ton och granskade mig från topp till tå.

En stark känsla av ilska rann över mig och plötsligt fann jag mig nära på att börja grina. Varför skulle jag vara den som förlät honom och bara kastade mig i hans famn för att jag hade saknat honom? Han hade övergett mig, det var dags att sätta på masken igen och visa den kaxiga jag som hade uppstått efter att han lämnat mig. Det var han som var orsaken till mitt dåliga beteende och handlingar på senaste tiden. Han skulle då få smaka på sin egen dynga.

"Wow.. så du har ett minne?" svarade jag kaxigt och satte en hand i ena sidan för att visa min självsäkra sida. Harry skrattade till och förstod först inte att jag var seriös.

"Det var inte igår! Va hände med dig? Du brukade va så oskyldig!"

Harry kollade förvånat på mig och jag fnös till. "Vänta, känner ni varann?" sa Luke och såg nästan lika förvånad ut som Harry. Jag skakade på huvudet.

"Kände", rättade jag honom och vände mig därefter tillbaka mot Harry, "jo, du hände."

"Okeej.., jag ser att nu behöver lite tid ensamma, så jag tänker bara.. Jag går bort dit igen." sa Luke sen och pekade bort mot allt folk och dånande musik. "Är du okej?" viskade han i mitt öra och kysste min kind.

"Absolut" nickade jag tyst och följde honom med blicken då han gick bort mot festen som nu hade minskat en aning.

"Hey, Mikey!!" ropade han och försvann snart bort till baren när Michael stod.

"Vad menar du med att jag hände?" frågade Harry och ställde sig mot ett träd och satte ett grässtrå i munnen.

"Spela in dum Styles.." sa jag irriterande och blängde på honom.

Han kollade på mig med frågande blick. Han visste vad jag menade, det såg jag på honom. Jag såg på honom att han va en aning osäker och då kände jag tårarna bränna i halsen igen. Jag snyftade till så lågt jag kunde för i hopp om att han inte skulle höra.

"Grace?" frågade han oroligt. Han släppte grässtråt och smög fram mot mig. Ett par kraftiga armar omfamnade mig och jag kände hur värmen steg. Jag la mitt huvud mot hans axel och andades tungt. Hans famn kändes så trygg, precis som förr. Jag rös till av välbehag. När jag öppnade ögonen insåg jag vad jag höll på med. Jag kunde inte låta honom vinna tillbaka mig, varför skulle jag alltid vara så lätt på fall. Jag kravlade mig ur hans grepp och fnös till.

"Vad är det?" sa han förvånat.

"Jag går inte på detta. Du lämnade mig, du förstörde mig. Jag tänker inte falla tillbaka." halvskrek och skakade frustrerat på huvudet. Jag skulle precis vända mig om när han tog ett lätt tag om min arm.

"Men..." började han.

"Låt mig vara!" skrek jag och slet mig ur hans grepp.

"Grace?" började han på nytt, men blev lika snabbt avbruten.

"Kalla mig inte det!" skrek jag, högre denna gången och puttade bort honom när han närmade sig. Jag vände på klacken och försvann ut ur skogen med snabba steg.

Snart kom jag fram till Luke som stod och snackade med Michael och Andrew. Jag kysste honom länge. "Vad hände?" frågade han sen. Jag skakade bort ämnet och vände mig om. Då såg jag Harry komma gåendes mot folksamlingen. Han hade sett kyssen och kollade nu på mig.

"Kom så fortsätter vi med det vi startade förut" viskade jag i Lukes öra och han nickade.

Där har vi kapitel 4 BAM! Herregud vad glad jag är över att så många redan har läst min berättelse, shiet så fins ni är. Några kommentarer, lite kritik & kanske nåra fler röster hade ju aldrig suttit fel dock.

Något jag ska ändra på/förbättra? (:

- Charamelle

Shots of Confusion (svenska)Tempat cerita menjadi hidup. Temukan sekarang