Grace'sperspektiv:
ett år senare.."Mia, kan du räcka mig den svarta kajalpennan är du snäll?" bad jag Mia som satt bredvid min modell Kaitlyn och beundrade mitt verk. Mia var min såkallad 'assistent', eller i vilket fall var det så jag såg henne. Hon var också makeupartist, men brukade mest hjälpa mig.
För några månader sedan hittade jag ett jobberbjudande inom makeup- och stylingbranchen. Det var då jag började jobba som makeupstylist, där jag sminkar och stylar upp all kosmetika på modeller inför deras modeshower och photoshoots. Med tanke på att jag alltid älskat att teckna, måla och färglägga konstverk i form av bild så hade jag de senaste åren börjat intressera mig mer och mer av smink och dess inverkan. Jag var alltid otroligt noga med vad det var jag köpte och hur de var tillverkade och av vad. Jag älskade att leka med färg och se hur olika färger matchar och komprimerar varandra. Även mörka sotningar, såsom svart eller mörkt lila var något jag älskade att testa.
När då detta fantastiska erbjudande plötsligt dök upp i mitt ansikte från ingenstans, så kändes det som en perfekt möjlighet. Och nu stod jag här, tre månader senare, och sminkade en otroligt vacker modell inför hennes stora dag. Det var ingen liten modeshow idag, så alla här i sminkrummet, stylingrummet och hårsalongen bakom catwalken var väldigt hetsiga. Alla sprang fram och tillbaka med dyrbara klädesplagg. Smycken samt sminkprodukter svävade fram och tillbaka genom luften. Själv var jag kolugn. Av någon konstig anledning så blev jag bara ännu lugnare av att alla andra stressade sönder. Kaitlyn kunde inte riktigt sitta still, då hon blivit uppjagad av resten av hennes modellvänner. Hon satt och hoppade på stolen och jag suckade hela tiden då jag gång på gång slant och fick till en alldeles för skarp linje eller målade utanför önskat område.
"Kaitlyn, ta det lugnt. Du ska inte på förrän om en kvart" sa jag lugnande i hopp om att hon skulle sitta still. Till min förvåning gjorde hon som jag sa och satt därefter lugnt på stolen.
Jag greppade tag om ett knallrött läppstift och en pensel och började därför svepa ut produkten över hennes smala men fint formade läppar. Med van hand följde jag formen av hennes läppar tills de var helt ifyllda. Sedan var det klart.
"Perfektion" sa jag nöjt och log stort. Kaitlyn sneglade sig själv i spegeln och log likaså. "Du är vacker"
"Tack" sa hon sedan. Om hennes kinder inte vore täckt med rouge hade man sett att hon rodnade. Jag kände denna tjej rätt bra vid det här laget.
"Seså, skynda dig iväg till Kori och få på dig plaggen" sa jag kort och sjasade iväg henne. Jag dök ner i mitt schema och letade efter den modell som var näst på tur.
Sarah check.
Kaitlyn check.
"Leila, kan Leila komma till sminkrummet!" ropade jag ut över salen. Bara någon minut därpå satt ännu en stressad modell på stolen framför mig. Hon visade mig en bild på sminkningen jag hade "övat in" inför idag. Jag mindes sminkningen väl. Lila sotningliknande ögonmakeup med svart eyeliner som detalj, kraftig bronzer och highligt med neutrala läppar och ljus rouge. Detta skulle inte ta lång tid.
* * *
"Vilken hetsig dag.." suckade jag och Emily nickade instämmande.
Emily, eller Em som hon kallades, var min bästa arbetskollega. Vi hade blivit bra vänner på kort tid, och hon var riktigt nära vän till mig även utanför jobbet. Det bästa var att hon och Bella fungerade superbra ihop, så vi tre brukade hänga mycket tillsammans. Härligt gäng.
Jag tog en klunk av mitt varma kaffe. Vad hade jag gjort utan kaffe en sådan dag som denna? Jag hade bokstavligt talat fallit ihop i en enda stor hög.
Vi satt placerade i varsin fåtölj inne i fikarummet. Modeshowen var slut för längesen och som vanligt satt jag och Em kvar ett tag efteråt för att hämta andan. Bara känna tystnaden backstage och få lite lugnt och ro.
DU LIEST GERADE
Shots of Confusion (svenska)
FanfictionAtt förlora det enda som betydde något gjorde ont, riktigt ont. Konsekvenserna av det som hände var hon inte beredd på. Grace Bravenheart var tjejen som aldrig brydde sig om vad folk tyckte om henne, hon var så oskyldig och tillbakadragen. Men hon h...