Musiken ekade i högtalarna som nu var utspridda lite överallt både ute och inne. Mörkret hade lagt sig och små lampor i olika färger färgade gräset och människorna. Folkmassan hade dragit på och nu hade de flesta kommit. Överallt kunde jag skymta kändisar, både tjejer och killar. Bara att ha umgåtts med Josh Hutcherson, Andrews bästa polare, hade gjort mig mer säker bland känt folk. Jag hade alltid haft svårt för att hålla mig ifrån läckerbitar vilket gjorde att jag och Josh hade haft ihop det några gånger. Trots det, var Andrew en av de få killar jag inte kände mig attraherad av fastän han var minst lika snygg som hans vän.
Med ett tomt glas i handen, drog jag mig nu ut ur folkmassan och fram till baren som var placerad lite längre bort. Jag la märke till den läckra bartendern, kanske ville han ha det lite roligt. Jag satte mig lite klumpigt ner på en av de höga barstolarna. Det vinglade till lite och mitt mörkbruna hår flög åt sidan. Jag rättade till snapbacken jag hade på huvudet. Inte förrän då insåg jag att jag ännu inte lämnat tillbaka kepsen till dess ägare, hur var det han såg ut nu igen? Jag skakade på huvudet. "En öl tack," sa jag men blev genast avbruten av någon som kom och satte sig på stolen bredvid mig.
"Ska du verkligen bara ha en öl?" frågade killen som verkade rätt förvånad.
"Vadådå, får jag inte de?" sa jag och sluddrade en aning på orden.
"En Dry Martini till bruden här." sa han och viftade med handen mot bartendern. Därefter vände han blicken tillbaka mot mig. Jag granskade honom och konstaterade att han var riktigt snygg. "Så, när hade du tänkt dig att jag skulle få tillbaka min keps?"
"Åh, den var din. Sorry, här har du." jag tog av kepsen och räckte den mot honom. Han skakade genast på huvudet och la till ett skratt.
"Nej, behåll du den. Den var sexig på dig" log han.
"Så du tycker jag är sexig..?" sa jag och bet mig i läppen. Med en snabb hand rufsade jag till mitt hår en aning och satte därefter på kepsen igen, fast denna gången med baksidan framåt. Han skrattade till igen och jag kunde inte sluta le, han var verkligen snygg.
"Ska du bara sitta där och göra mig sugen, eller ska du berätta vad du heter?"
Jag skrattade till och tog emot drinken från bartendern. "Gray, och du?"
"Luke. Luke Hemmings."
"Vänta är inte du han, du spelar i något band va?"
"Jorå, om du menar 5 second of summer det vill säga."
"Så var det kanske." log jag. Ett kluckande skratt hördes från honom samtidigt som han drog ett finger genom mitt hår. Han kollade mig intensivt i ögonen och jag visste precis vad han tänkte på. Jag nickade och lutade mig fram mot hans öra. "Jag vet vart vi kan gå" viskade jag och jag kunde se hur han log i ögonvrån.
* * *
Jag öppnade långsamt ögonen, men stängde dem snabbt igen. Ljuset som trängde sig in genom gardinerna var verkligen genomskärande och jag kunde känna hur huvudvärken växte. Drinkarna igår hade gjort mig väldigt berusad och det värsta som fanns var att vara bakfull. Men efter alla fester jag vart på, var jag nu rätt van vid den tröttheten och det var bara att skylla på sig själv.
Jag vände blicken mot personen som låg bredvid mig. Luke. Det var faktiskt vanligare att jag mindes hela gårdagen, fastän jag alltid supade mig extremt full. Jag tyckte det var en bra egenskap att ha eftersom man gärna ville komma ihåg vad man hade gjort och inte gjort. Men Luke var svår att glömma, eftersom att han visste precis vad han skulle göra i sängen.
"Godmorgon beautiful" sa han med sin sexiga morgonröst. Han drog en hand genom sitt rufsiga hår och jag skrattade lite åt hans sömniga blick.
"Är du alltid såhär trevlig efter du legat med nån random tjej?" frågade jag och tog emot en blöt puss på kinden.
"Så du påstår att du är en random tjej?" sa han och tindrade med ögonen. Jag la en hand över ansiktet på honom och skrattade lätt.
"Hade vi inte stannat kvar här så hade vi säkert aldrig träffats igen" konstaterade jag, men Luke skakade på huvudet.
"Var inte så säker på det du"
"Vadå bara för du är känd då eller?"
"Jag skulle inte säga det så"
"Nä det gjorde du inte heller"
En tystnad spred sig genom rummet och jag kände att ingen behövde säga något. Jag njöt av stunden att bara kolla in i hans fina djupblåa ögon. För en stund kände jag mig inte som en badgirl, utan bara som vilken normal tjej som helst. Tillslut öppnade han munnen för att börja prata. Jag kunde se i hans ögon vad han skulle säga och snabbt satte jag ett finger mot hans mun. "Shh", började jag och fick en förvånad blick på mig. Jag log brett och la ner huvudet på kudden och stirrade upp i taket. "Vi har inte känslor för varandra, blabla, vi kan fortsätta som vänner men orkar inte låtsas som att inget har hänt. Skulle vi ha sex igen så gör vi det för sexet skull och för att vi attraheras av varandra - inte för att vi har känslor. Men skulle man ligga med någon annan så är det ingen av oss som skulle bry sig. Eller var det något annat du tänkte på?", sa jag och avslutade meningen med en mjukt leende. Han verkade väldigt förvånad över det jag just sagt och det tog ett tag innan han började prata igen.
"Wow, är du en tankläsare eller?" sa han häpet och jag skakade på huvudet.
"Nej men jag har gjort detta ett antal gånger, man lär sig tillslut." konstaterade jag.
"Så du är med?"
"Jarå, jag antar att du inte har tid med flickvän just nu när din karriär just börjat och jag är inte ute efter ett förhållande."
Det blev tyst igen. Huvudet dunkade fortfarande och det var som att gårdagens musik fortfarande spelades i bakhuvudet. Jag satte mig upp, beredd att gå upp ur sängen, men lika snabbt blev jag stoppad av Luke. Han drog ner mig så att jag satt gränsle över honom. "Igen?" frågade jag.
"Igen." sa han och jag kysste hans hals.
Har några kapitel på hög här, så jag måste typ pina mig igenom dagarna för att inte lägga upp alla med en gång. Så uppdateringen lär vara bra, åtminstone i början hahah. Hoppas ni tycker om kapitelt.
Är så sjukt glad över att det redan är några som läst kapitel 1. Har dampat sönder av lycka så taack till er! Älskar er mest.
- Charamelle
ESTÁS LEYENDO
Shots of Confusion (svenska)
FanficAtt förlora det enda som betydde något gjorde ont, riktigt ont. Konsekvenserna av det som hände var hon inte beredd på. Grace Bravenheart var tjejen som aldrig brydde sig om vad folk tyckte om henne, hon var så oskyldig och tillbakadragen. Men hon h...