Shots of Confusion (svenska)

Kapitel 30

Vi satt ute i väntrummet och väntade på att få besked. Minuterna varade alldeles för länge och tålamodet sjönk för varje minut som passerade. Hur mådde hon? Var hon vaken? Levde hon? Frågorna ställdes en efter en i mitt huvud och jag kunde inte vänta länge till för att få dem besvarade. Jag satt lutad mot Harry och tystnaden mellan oss var ostabil. Jag ville prata, ställa frågor och starta en konversation, men det var helt fel tillfälle. Detta var inte en lugn väntan där man kunde sitta och skratta åt roliga minnen och ha allmänt kul för att fördröja tiden, utan detta var en svidande tystnad. Harry hade blicken fäst ut i tomma intet. Han hade knappt rört sig sedan han pratade med Emilys föräldrar. Dem var påväg hit och Harry ville informera dem om läget. Jag blundade och suckade. Plötsligt gav det mig Harrys fulla uppmärksamhet och jag kände hur han ryckte till och tittade på mig.

"Hur är det Grace?" frågade han och jag log lite smått innan leendes plötsligt dog. Jag öppnade ögonen och mötte Harrys.

"Jag är bara orolig" svarade jag och hickade till. Jag pressade ner tårarna i halsen igen.

"Jag med" sa han kort och vände blicken ut mot tomma intet igen. Jag såg ner påmina naglar och petade bort lite smuts som fastnad under dem. Plötsligt ryckte Harry till då en sjuksköterska kom ut i väntrummet. Vi var de enda där då klockan var sent på kvällen, och vi förstod därför med en gång att det var besked till oss. Vi ställde oss snabbt upp och bemötte kvinnan.

"Emily Clark?" frågade kvinnan och vi nickade hastigt. "Tja, hon hade fått vatten i lungorna, men det var precis så att det gick att rädda. Vi har flyttat henne till rum 256, hon kommer bli helt okej." 

Vi båda sken upp. Hon var räddad. Jag log som en idiot.

"Hur mår hon?" frågade Harry snabbt.

"Vi vet ej ännu, hon vaknar nog upp vilken minut som hel-" började sjuksköterskan och följde oss därefter med blicken då vi rusade bort mot rummet där Emily låg.

Asså jaah, förlåt så jävla mycke för att jag inte skrivit nåt på så länge, & även förlåt för ett cpppppkort & halvkasst kapitel. Men kan ju avslöja för er att nästa kapitel är det sista för denna fanfiction - gaah! Hur sjukt är inte detta? Snart 2k och sista kapitel, är överlycklig!

Som sagt, nästa kapitel är de sista. Ska börja skriva på det med detsamma så ni behöver inte oroa er om att det ska ta flera år tills ni får läsa slutet. Puss xoxo

- Charamelle