Kapitel 9

313 6 0
                                    

Grace's Perspektiv:

Vi stod där och såg på varandra ett bra tag. En tystnad spred sig, en mjuk och behaglig tystnad som inte behövde brytas. Jag såg in i Harrys gröna ögon som blänkte vackert utav alla tårar. Jag trodde aldrig att jag skulle få uppleva detta igen, likaså trodde jag aldrig att jag skulle falla tillbaka så lätt. Men han var trots allt det som betydde mest i mitt liv, så hade det alltid vart och hur mycket jag än försökte inbilla mig motsatsen så visste jag att det inte skulle gå. Jag älskar honom. Mer än något annat.

”Jag älskar dig Harry,” viskade jag, men rösten bröts i mitten då tårarna brände fram i ögonen ännu en gång. Men han tycktes höra vad jag sa och log nu med hela ansiktet. Jag blev glad av att se honom le igen och tåren som rann ner från kinden var nu blandad med lycka.

”Jag har alltid älskat dig, hur mycket jag än nekar så har jag alltid det.. och jag kommer aldrig sluta älska dig” fortsatte jag, denna gången med kraftigare röst så att han hörde mig ordentligt, ”aldrig.”

* * *

Solen sken in på kanterna av rullgardinerna och formades som en ram. Det skar i mina ögon när jag öppnade ögonen men jag brydde mig inte så mycket. Jag satte mig sakta upp ur sängen och gäspade stort. Huvudvärken var inte lika kraftig idag som den brukade, vilket inte förvånade mig eftersom jag inte festade till hundra procent kvällen innan. Jag mindes mitt samtal med Harry och ett leende sprack upp på läpparna så fort jag tänkte på det.

Jag satte mig upp i sängen och kröp in med fötterna i tofflorna som stod på golvet bredvid. Jag kastade en snabb blick bakom mig för att säkra mig om att ingen var där, men det var det till min stora förvåning. Där låg Luke och sov som en stock. Jag förvånades över att se honom där, jag hade inget minne av att han följde med mig upp igår. Kanske hade han kommit upp efter mig, jag hade ingen aning. Det snurrade till i huvudet av allt tänkande och jag bestämde mig för att strunta i det.

”Godmorgon sömntuta” sa jag och böjde mig fram över honom för att ge honom en kyss på kinden.

Han ryckte till och öppnade ögonen. Han log mjukt när han såg mig och jag log tillbaka.

”Godmorgon” sa han sedan med sin mörka morgonröst.

* * *

Vi gick tillsammans ner till frukosten som redan var fylld av människor. Den smaskiga doften av lyxigt bacon och ägg samt nybakat bröd spred sig i rummet då servitörerna kom ut med påfyllning. Jag log lite smått av den härliga känslan av god mat. Jag vände mig om mot Luke som såg lika hungrig ut som jag kände mig. Jag var tvungen att fråga.

”Hade vi sex inatt?" frågade jag försiktigt. En förvånad blick mötte min. Han skrattade lite när han såg mitt ansiktsuttryck och skakade sedan på huvudet.

"Nä, du hade redan somnat när jag kom upp. Men min stuga var lite upptagen, så jag tänkte att det inte gjorde något att jag sov hos dig" sa han, "det är okej hoppas jag?"

"Jarå, inga problem! Du är välkommen och det vet du" sa jag. När jag tänkte efter så lät det väl kanske lite fånigt med tanke på att jag ställde frågan först.

Bella skyndade sig mot oss med Beau tätt bakom sig. Jag skrattade till när jag såg dem båda, lite ironiskt att dem alltid hängde efter varandra som en svans.

”Heyy giiirl!” ropade Bella och jag hyssjade åt henne så att inte folk skulle stirra på oss.

”Hej, så nu ger du mig uppmärksamhet, det var den första” skämtade jag och Bella skakade på huvudet samtidigt som ett fnitter lämnade hennes mun. ”Inget illa menat Beau”

”Haha är inte meningen att stjäla henne från dig, men kan inte hjälpa att hon är så attraherande” svarade Beau och jag skrattade till.

”Är glad för eran skull, sålänge min bästa vän inte dissar mig på fulltid” fortsatte jag och Bella kramade om mig. ”och.., sålänge jag slipper höra detaljer..” fortsatte jag vilket fick alla att briska ut i skratt, inklusive jag själv.

”Skulle aldrig hända, du har inget att oroa dig för” sa hon med en allvarlig ton. ”kom igen, nu äter vi. Jag svälter!”

Harry's perspektiv:

Jag skannade klockan på min handled i hopp om att försöka se endast två klara visare istället för tio suddiga. Huvudet snurrade så fort jag ställde mig upp, därför hade jag placerat mig på en parkbänk utanför butiken i den lilla staden. Niall, Ashton och någon annan kille som jag inte mindes namnet sprang ut och in genom massa butiker och shoppade loss. Om man ens kunde kalla det ”shoppa” med tanke på de få och otroligt små butikerna som fanns. Men det tycktes duga för de andra grabbarna. Jag var själv inte på humör för att slösa pengar, men jag hade hängt med ändå för att inte göra de andra besvikna. Men jag hade mycket hellre stannat kvar vid inhägnaden och spenderat hela dagen till att ligga och sova i solen.

Jag sköt undan armen då jag inte lyckades tyda visarna och suckade högt. Vi hade säkert vart här i två timmar. Tillslut ställde jag mig upp och gick med försiktiga steg in i butiken. Jag möttes utav Nialls leende nästan på en gång.

”Vad tycker du?” frågade han och log ännu större. Jag skannade av honom. Efter några sekunders tystnad kunde jag äntligen se ett klart huvud.

”Vad?” frågade jag och skakade ängsligt på huvudet, vilket jag sedan ångrade när jag kände huvudvärken dunka till.

”Brillorna!” utbrast han och skrattade sedan åt mitt sega tillstånd. Han blundade för en sekund och andades ut.

”Jag ser inte så bra.. men dem va okej..” försökte jag.

”Okej??” utropade han. Jag rynkade pannan åt det ilande ljudet som startades i öronen. ”Dem är fan skitballa!”

”Jaja, jättefina..” muttrade jag. Niall skrattade retsamt, ”jag drar hem nu, ni kan väl stanna här om ni vill.”

”Sure, är du säker att du klarar dig?” frågade han allvarligt.

”Jag är 20 årig vuxen, klarar mig finfint..” sa jag med en suck och gjorde mig redo får att gå.

”Jag märker det.. 20 årig vuxen” härmade han mig. En klapp på axeln och sedan var jag ute ur butiken.

Kan inte fatta att denna fanfic har 83 reads redan! Shiiit! Men come on people, make it 100 , kärlek till er fina människor <3

Lite segt kapitel & dessutom lite seg uppdatering, menmen, sånt händer ibland. Livet är ju en berg- och dalbana som sagt & de är bara att gilla läget. Puss på er & hoppas ni röstar/kommenterar !

- Charamelle

Shots of Confusion (svenska)Where stories live. Discover now