Shots of Confusion (svenska)

Kapitel 24 (1k läsare!!)

Innan ni börjar läsa detta kapitel vill jag bara säga en snabb sak;
OMGOMGOMGOMGOMG HELVETE VAD NI ÄR BÄST!! Jag har nu, tack vare er nått mitt mål med 1k läsare. Fattar ni hur sjukt detta är för mig? Shit, typ hyperventilerar just nu.
Så, fortsätt ni nu haha :)

Vi satt tysta en stund. Tillslut bröt Harry tystnaden genom att harkla sig. Jag såg uppmärksamt på honom. Jag kunde se paniken i hans gröna ögon. Tårarna hade lagt sig, men ögonen var fortfarande så blanka att jag kunde spegla mig i dem från flera meters håll.

"Hatar du mig verkligen?" viskade han. Jag såg ner. Varför hade jag sagt det? Jag hatade inte honom, rena motsatsen - jag älskade honom.

Jag skakade lätt på huvudet. Då såg jag hur lättad han blev.

"Harry?" viskade jag sedan. Han nickade.

"Ja.."

Jag svalde hårt. "Varför vill du inte att medierna ska upptäcka dig och Em?" jag var tvungen att ställs den frågan, jag kände mig beroende av svaret. Han särade lätt på läpparna och sökte efter ord.

"Jag ville inte såra dig.." suckade han. Jag spärrade upp ögonen. Varför var han så falsk mot Emily? Jag ville att han skulle älska mig, men jag förstod verkligen ingenting.

"Men det gjorde du ju ändå? Harry, vad är det med dig!" fnös jag igen. Jag kunde verkligen inte ta det lugnt nu, vadå inte såra mig? Han hade sårat mig på så många andra sätt ändå, vad spelade det för roll ifall hade hade gått vidare då?

"Snälla Gray, skrik inte på mig" försökte han. Jag skakade snabbt på huvudet.

"Du bestämmer inte över mig!" skrek jag, denna gången högre.

Allt var så komplicerat. Han älskade mig, men han var med Em. Jag älskade honom, men han var med Em. Han ville inte såra Em genom media och ville därför inte komma ut som ett par, eftersom han inte ville såra mig. Vadå, skulle han sprungit till min lägenhet och sagt 'jag har en ny flickvän, hennes namn är Emily Bryans' och sedan sprungit därifrån? Jag fattade verkligen inte logiken i det hela. Det var som en enda röra.

"Hur kan du göra såhär mot Emily?" frågade jag och väntade otåligt på ett svar. Han såg fundersamt på mig.

"Vad har jag gjort?"

"Du blandade in henne i denna soppa.." suckade jag.

"Men inget av detta hade hänt om inte du hade kommit in i bilden"

Som om allt skulle vara mitt fel. Var det inte just han som inte ville såra mig på grund av deras förhållande?

"Skyll inte på mig Styles, du sa nyss att du int ville såra *mig"

Han satt tyst en stund. Jag hade rätt, och det kunde han inte säga emot. Jag hade vunnit. Men det fanns fortfarande en obesvarad fråga kvar..

"Älskar du henne?" frågade jag. Harry såg på mig som om det skulle vara självklart, men det var det inte. Inget svar fick jag heller.

"Harry, älskar du henne?" frågade jag ännu en gång, denna gång med mindre tålamod. Han såg ner i marken och sedan upp på mig igen.

"Harry! Älskar du henne?!" nästan skrek jag, då det plötsliga kom.

Han slängde sig över mig och kysste mig ivrigt. Jag förstod inte vad som hände, jag följde bara med i leken. Han kysste mig en bra stund, innan han därefter gav mig lite tid att andas och flyttade sitt ansikte några centimeter från mitt. Han såg mig i ögonen.

"Jag förstår inte Harry" viskade jag. "Du älskar inte henne, men du är med henne ändå.. Du säger till henne att du inte vill såra henne genom media men egentligen vill du inte såra mig.. Varför.."

Han avbröt mig med ännu en kyss, denna gång lugn och mer kärleksfull. Han var grym på att kyssas och slog faktiskt alla killar jag någonsin kysst. Han bet löst i min överläpp och placerade sedan en blöt puss i min panna, precis som han alltid gjorde när vi var små. Jag log en aning.

Han satte sig tillbaka i sätet och startade bilen. Vi körde en stund i tystnad, innan han valde att svara på min fråga.

"Jag trodde att vi hade någonting speciellt när du låg med en annan på den där festen.. Jag var så krossad att jag inte ens orkade lämna sängen på flera dagar. Det slutade med att Liam kom hem till mig och fick dra mig ur sängen. Manegement var förbannade på mig för att jag inte hade kommit till jobbet. Dem tvingade mig att börja dejta, fastän jag inte var redo, för att jag skulle bli på bättre humör igen. Så jag gjorde som dem sa och började träffa massa nya tjejer. Jag hade fortfarande bara tankar på dig och när jag då träffade Em, som är så lik dig i sättet, tänkte jag att jag säkert skulle ha en chans att älska henne också" började han. Jag lyssnade noga på varenda ord, "men hag blev förblindad av kärleken.. Och nu när du kom tillbaka in i allt så insåg jag direkt vem jag verkligen älskar"

Orden exploderade inom mig. Fjärilarna i magen hade förvandlats till fyrverkerier. För första gången på länge släppte Harry blicken på vägen och skapade en kort ögonkontakt med mig, innan han därefter fokuserade på bilkörningen igen.

"Älskar du mig Harry?" jag visste att det var en dum fråga med tanke på att han nyss gjort det klart för mig att det var så han kände för mig. Men trots det kunde jag inte undvika frågan, men framförallt inte hans svar på den. Jag ville höra honom säga det, det som jag velat höra långe.

"Ja, jag älskar dig Grace" svarade han och tog min hand. Han placerade ovansidan på min hand vid hans läppar, och lämnade där ett avtryck av hans mjuka läppar. Jag log.

För första gången sedan jag var 15 år kändes det bra att höra mitt riktiga namn. Inte ens Harry hade fått säga det, men plötsligt förändrades något. Det brustna hjärtat från min barndom hade äntligen fått sig en operation. En otroligt vacker operation vid namn Harry Styles.

Ganska kort kapitel, men ville lägga upp ett idag för att fira 1000 läsare! Det är helt sick. Tack tack tack ni är BÄST!

Skriver mer så fort jag har tid, lär nog ta en halv vecka. Har sjuuuukt mkt grejer denna veckan. Typ 5 grejer varav det är förseningar och redovisningar. Är såå stressad & utsliten & trött osvosvosv..

Tack igeeen!!!
- Charamelle xoxo