Shots of Confusion (svenska)

Kapitel 31 (sista)

"Förlåt.." viskade Em där vi satt ensamma i Harrys bil. Han skulle snabbt in på affären och köpa mjölk, så jag och Emily satt kvar. Det var nån timma sedan vi lämnade sjukhuset och nu mådde hon mycket bättre. Jag kollade henne djupt in i ögonen och det kittlades i mungipan. Skulle jag le eller inte?

"Hey du, det är jag som ska be om förlåtelse" sa jag snabbt och tog hennes hand. Hon såg ner på våra händer och log blygt.

"Det är inte bara ditt fel, du kan inte hjälpa att du och Harr-" började hon men jag avbröt henne.

"Shh, det är lugnt Em. Tänk inte på det nu." viskade jag lugnande.

"Vi är så dumma som låter en kille komma emellan oss. Lova mig att det aldrig händer igen?" sa hon bestämt och la till ett skratt som jag snabbt hängde på. Det var så löjligt när man tänkte efter. Vänskapen borde ju alltid komma först, så krokat.

"Jag lovar" log jag och vi tummade på det. Men jag visste redan då att vi aldrig igen skulle behöva bråka om någon kille. Jag hade redan hittat kärleken av mitt liv och jag visste att vi skukle hålla ihop. Harry var den rätte.

"Och lova mig att aldrig göra om detdär.." suckade jag och såg allvarligt på henne. Hon blickade ner i knät, hon skämdes. Att försöka ta livet av sig för en sådan grej var ett riktigt lågt drag, det visste hon.

"Jag kan inte fatta att jag var så dum, hur tänkte jag?" utbrast hon. Det var sjukt nära att hon inte hade klarat sig, hon hade verkligen tur.

"Jag älskar dig Em."

* * *

Fem år senare..

Jag såg mig själv i spegeln. Den unga kvinnan jag studera var helt olik den hon var för ett par år sedan. Hon hade varit så olycklig att det krävdes otroligt mycket för att hitta tillbaka till den inre lyckan. Men till slut hade hon lyckats hitta dit och nu stod jag här iklädd den vackraste, vitaste och dyraste klänning jag nånsin kunnat tänka mig. Idag var det den stora dagen. Den dag då vi skulle vigas, jag och Harry. Idag skulle ett nytt äktenskap påbörjas, ett nytt kapitel i våra liv, de kapitelt då vi flätas ihop med varandra på riktigt. jag log som en idiot där jag stod och studerade mig själv i spegeln framför mig. Jag drog händerna längs med klänningen för att känna på det mjuka och behagliga tyget. Jag såg ner i marken, blundade och tog ett djupt andetag. Plötsligt ryckte jag till utav känslan av de grepp som placerades runt min midja. Håret var uppsatt i en vacker hög donut och hans mjuka läppar snuddade lätt mot min bara nacke. Jag vände mig om och mötte hans blick, vilket fick mig att flina stort. Därefter tog jag emot en kyss från honom. Det pirrade till i magen, och jag var tvungen att avbryta kyssen då jag inte kunde sluta le. Han gjorde mig så lycklig.

Hans läppar släppte fästet om mina och jag förde blicken tillbaka på min spegelbild. Han studerade mig noga.

"Wow" utbrast han i låg ton. "Jag hade verkligen inte kunnat få en vackrare brud!"

Jag log, det värmde i hjärtat så när han sa den meningen. Hans händer följde mina höfter och placerades mitt på min mage. Det fanns fler nyheter som vi höll hemligt. Efter bröllopet hade vi lovat varann, efter bröllopet skulle de alla få sig en schock. Jag log stort, percis som han.

"Betyder inte detta otur, att se bruden innan bröllopet?" viskade jag försiktigt. Han skakade på huvudet, men ångrade sig därefter och nickade istället.

"Äsch, så länge jag är med dig så kan inget gå snett." viskade han i mitt öra och nafsade lätt till sig min örsnibb. Jag rös till och fnissade lågt.

"Säg inte det du, det kommer när du minst anar det" log jag och han kysste mig ömt på axel. Jag lutade min panna mot hans och plötsligt stannade tiden till. Jag kunde höra och känna hans andetag och kärtslag.