Jag hade kunnat höra en knappnål falla. I samma sekund som jag hade stigit över den osynliga gränsen till lägret hade alla vargar stannat med vad de nu gjorde och riktat sina lysande ögon mot mig. Även Rei hade omärkligt smält samman med gruppen och lämnat mig ensam i rampluset. Det enda som rörde sig var de små krusningarna på sjöns spegelblanka yta. Det kändes som om jag krympte till en liten smutsfläck på marken inför deras blickar. Jag var en inkräktare på deras mark, en risk som inte borde finnas. Plötsligt var jag rädd för vad de skulle kunna tänka sig att göra med mig, jag var trots allt en total främling som kom beväpnad till deras lägger. Vargarna andades inte i samma takt, alla andades olika snabbt beroende på hur upphetsad det var till skillnad från flockvargarna som alltid andas i takt som en enda levande varelse. Det fick de att verka vargligare, att vara varg är att vara fri och bara deras andning visade vilka som verkligen var fria och vilka som var bundna till fåniga regler i tron om att det var vad som höll de säkra. Dessa vargar var fria, jag sträckte på mig efter denna tanke. Vargarna var som mig, de var Omegor. Men varför sa mina instinkter åt mig att komma hit? En gyllenbrun varg bröt stillheten och förvandlade sig till en ung man.
"Jag är Gabriel Senoch, ledare för denna församling av omegas och den Sanna Alfan" han bugade djupt med det bruna håret stående på ändan. Så detta är den berömda Sanna Alfan. Jag växlade till mänsklig form.
"Jag är Ace Varlac, född omega" jag besvarade hans bugning. Jag hade förväntat mig att Gabriel skulle vara ung, bara en ung omega skulle vara dum stridig nog för att utföra något som detta men jag hade inte förväntat mig att han skulle vara så ung.
"Vad för dig till våra marker, Ace Varlac?" Jag var tvungen att tänka snabbt, det fanns inte en chans att de skulle tro mig om jag sa att jag hade följt mina instinkter hit. Eller snarare till Rei som hade visat vägen. Jag tuggade på min läpp.
"Jag har hört att en ensam vandrande omega kan finna trygghet här" ett skevt leende gled över mitt ansikte. Jag hoppades att de inte skulle genomskåda min bluff, varför skulle jag behöva skydd eller trygghet? Stora delar av att vara varg går ut på att klara sig själv i vildmarken och finna trygghet i sig själv.
"Jag tvivlar på det," hans ögon blixtrade till och gled ner till mina svärd. "Du ser inte ut som någon som skulle be om hjälp eller skydd." Mina tänder grävde sig ner i mina kinder och blod forsade fram i min mun. "Men du är helt klart en Omega" han såg menande på mig där jag stod längre än de flesta människorna runt mig med stolt hållning och klar röst.
"Jag följde efter Rei" sa jag och pekade på honom. Rei hade stått och tryckt intill kanten av lägret ända sedan vi hade anlänt. Gabriel snurrade runt och sökte med blicken över vargarna efter Rei.
"Vad fick dig att följa efter Rei?" Gabriel stirrade fortfarande ut över havet av ansikten tills hans blick frös på Rei. Han försökte se ut som om han inte kände Gabriels brännande blick på honom och verkade väldigt intresserad av innehållet under hans naglar. Rei var skicklig på att se uttråkad ut, men en nervös ryckning i hans högra hand avslöjade honom. "Bry dig inte om att svara," Gabriel sa det inte ovänligt men orden innehöll ändå ett kalt raseri, dock var det inte riktat mot mig. "Rei!" Vrålade han ut och jag genomfors av en rysning. Gabriels blå ögon lyste svagt på ett sett jag aldrig hade sett förut. Hans blonda hår lyftes av en mjukvindil, men den kunde lika väl ha varit en isstorm som kylan spred sig över lägret. Rei hoppade till och en svag rörelse i hans ansikte visade att han precis som jag hade bitit hål på sin kind. Hans bleka grå ögon fladdrade över lägret ihop om att någon skulle rädda honom från Gabriels vrede men ingen klev fram. Vargarna backade och flyttade på sig tills det hade bildats en öppen gång mellan Rei, mig och Gabriel. Tystnaden verkade till och med tjockare än innan efter Gabriels vrål som hade skakat skogen. Jag skulle inte vilja vara i centret av hans raseri, det var knappt att jag skulle önska min värsta fiende det. Knappt... "Rei, stig fram hit och förklara dig" nu var hans röst knappt mer än en viskning men den spred sig ändå effektivt mellan träden och Reis solbrända ansikte bleknade. Samtidigt som jag knappt kunde hålla mig för skratt började Rei sakta med nedböjt huvud röra sig åt vårt håll. Även om Gabriel ansåg sig själv vara den Sanna alfan kunde jag inte hjälpa att tycka om honom för att han skrämde vettet ur Rei. Jag bet mig själv hårdare i kinden och smärtan dämpade lusten att skratta. Vargarnas ögon var nu riktade på den hukande mannen som rörde sig mot oss istället för mig. Rei hukade som en gammal flockvarg tills han såg puckelryggig ut. Han såg livrädd ut. Steg för steg kom han närmare tills han stod ansikte med mig och Gabriel. Rei grå ögon flimrade av nervositet, han kunde inte riktig hålla sig borta från sin naturliga form där han kunde försvara sig till skillnad från nu när han stod obeväpnad framför mig. Gabriel tog ett steg framåt och hans jacka gled upp för en millisekund och blottade ett stort svärd och en hel uppsättning av kastknivar. Så även en sann alfa behöver vapen, intressant. Jag lossade en aning på ena kniv remmen runt handleden och dolkens handtag gled ner i min handflata. Handtaget var en sval lugnade punkt i det rus av känslor som jag befann mig i. Dolken var ett ankare för mitt sinne och mina tankar. Jag lät ingen se min dragna kniv, det fanns en chans att de skulle tolka det som ett hot. Gabriel tog ytterligare ett steg fram och tornade upp sig över Rei. Han var nästan ett huvud längre än Rei och hans hållning bidrog till skillnaden. Rei kämpade för att inte darra av Gabriels ordlösa utskällning. "Varför befann du dig utanför bergen?" Det kändes som om jag precis hade rört vid ytan av en frusen sjö. Kylan i Gabriels röst spred sig genom mina lemmar.
"Ja..jag samlade information på mötet." Stakade Rei fram.
"Sa jag åt dig att bryta regel nummer ett? Hur kunde du vara så slarvig att en omega från vinterskogen kunde se dig och sedan komma ikapp med dig?"
"Jag är mycket snabbfotad" sa jag.
"Det vet jag att du är" svarade Gabriel utan att släppa Rei med blicken. "Nå?"
"Hon svarade för mig," sa Rei tyst.
"Jag vet det är deprimerande att du behöver bli räddad av mig" sa jag ironiskt.
"Du borde inte gett dig av från början och riskerat vår existens. Tänk om en flockvarg hade sett dig" morrade Gabriel till Rei.
"J..ja..jag"
Det här är sista varningen Rei, du blir utkastad vid nästa felsteg." Rei nickade tyst och slank iväg.
Gabriel gick vid min sida längst utkanten av lägret.
"Du är välkommen att stanna även om du inte har sagt den egentliga anledningen till varför du kom hit" jag nickade och såg ut över lägret. Det var vackert, men det fanns inga barn och få äldre. Hela lägret befolkning bestod praktiskt taget av ungvargar mellan 15-35.
"Tack, varför finns det inga barn, eller några äldre?" Frågan framsteg dum så fort den lämnade mina läppar. Unga Omegor överlever sällan och få blir äldre än 40. "Svara inte det var en dum fråga." Han ryckte på axlarna.
"Jag tyckte det var en väldigt vettig fråga." Han blickade ut över sjön och följde min blick till sjöns mitt.
"Sååå vettig" sa jag sarkastiskt och log snett.
"Vad är din och Reis story då?" Jag suckade. Problemet var att jag gillade Gabriel för tillfället men med vargar kan känslorna ändras snabbt och Reis och min historia är inte den bästa starten på en vänskap.
"En väldigt lång story, han var min pojkvänn, fejkade sin död och jag fick bara veta det när jag följde efter honom hit" Gabriel nickade och lyfte på sitt ena ögonbryn.
"Jag ser framemot att höra detaljerna någon dag"
"Nej det gör du verkligen inte" muttrade jag. "Vad är detta för ställe egentligen?" Gabriel log.
"Det är Revolutionen A" jag rös när han nämnde mitt gamla smeknamn. Mamma och pappa brukade kalla mig det, sedan tog Rei över det och nu Gabriel.
'Revolutionen mot vad?"
"Mot flockarna, vi splittra flockarna och alla vargar ska bli vandrande inte bundna till någon. Det ska inte finnas några revir och inga Allfas. Alla ska vara fria." Jag skrattade.
"Dröm du på," inga flockvargar kommer gå med på det.
Bara så alla vet så är det Gabriel på bilden där uppe. Vad tycker ni om honom, Rei och Ace? Kommentera för jag behöver verkligen feedback. Glöm inte att rösta .
Mvh/ Dinalk
Oh shiiit glömde nästan. 400+ läsare nu :D so happy. Fortsätt läsa snälla den hör boken är viktig för mig och plz rösta.
