I don't do mercy (sv)

del 12

Emmas perspektiv:

Planet ska landa om en halvtimme, äntligen så är jag hemma i Sverige igen. Om sex dagar så kommer Louis att komma efter mig. Ångesten håller på att äta upp mig men jag håller tillbaka den så gått jag kan.

Ska jag gå tillbaka till ett normalt liv eller ska jag försöka att irritera Louis så mycket som möjligt och skaffa kille. Vill jag vara med min familj eller ska jag gå i skolan, kanske någon dag så jag kan säga hej då till mina vänner.

Den lilla lampan visar att vi ska sätta på oss bältet och jag gör motvilligt som den säger. Att vara fastspänd på ett flygplan påminner mig om Harrys och min flygresa.

Äntligen kan jag ta av mig det fruktansvärda bältet, jag ser hur alla börjar packa ut sina väskor men jag har inget ingen väska, mobil eller ens pass. På grund utav Louis har jag fått genomlida det här.

Alla går av planet på ett rakt led, jag går av sist och börjar gå mot utgången. Människor väntar där på sin familj som ännu inte har hämtat sina väskor.

Jag ser in familj stå och leta efter mig med två poliser. Jag går fram till dom och kramar om dom, det är som att hela min fasad bryts. Jag börjar gråta hysteriskt, ingen av dom säger något dom håller bar om mig och det är jag tacksam för.

En av poliserna harklar sig och jag tittar upp på dom.

"Hejsan Emma, vi är här för att se till att du kom fram säkert. Imorgon får du komma in till stationen för förhör"

"Jag förstår"

Poliserna gick och jag tittade tillbaks på min familj som jag hade saknat så otroligt mycket. Vi gick ut från flygplatsen och möttes av en massa journalister och reportrar. Så fort dom fick syn på oss så bokstavligt sprang dom till oss och började fråga mig en massa frågor.

Allt vart så överrumplande så jag stod som fastfrusen och stirrade på allihopa, att var så ihopträngd började ge mig tankar på när vi var i klubben och på Peter, jag gav mamma och pappa en panikartad blick och dom började fösa undan alla. Tillslut så satte oss i bilen väl i bilen så började jag ställa frågor till dom.

"Har Louis skadat er?"

"Hjärtat vi är okej din pappa fick ett par slag men annars så gick allt bra. Vi har varit så oroliga när vi inte hittade dig och när dom kom hem till oss och tog dina kläder, och din dator..."

Mamma började gråta och kramade ännu en gång om mig, men vänta tog han min dator

"Tog dom min dator, jag fick den aldrig bara mina kläder. Vad skulle han ha den till?"

"Vi vet inte älskling vi trodde att vi aldrig skulle få se dig igen"

"Om jag ska var ärlig så trodde jag inte att jag någonsin skulle få se er igen"

Min bror höll min hand och tittade under hela resan på mig med blanka ögon. Jag kunde inte förstå att jag äntligen fick var med min familj igen. Även om det bar var i en vecka så var jag tacksam.

När vi kom hem så ville dom att jag skulle berätta allting men jag orkade inte med det just nu, det var sent och jag var trött efter flygresan allt jag ville var att sova.

"Godnatt allihopa jag går in och lägger mig"

"Ehh, dom förstörde ditt rum när dom tog dina saker och vi har inte velat vara där sen du försvann så det är nog väldigt rörigt..."

Jag gick bort mot mitt rum och öppnade dörren. I rummet så möttes jag utav ett totalt kaos, saker låg överallt och vissa möbler var till och med förstörda. Jag vet inte varför men allt detta kaos påminde mig om Louis, jag drog efter andan och kände hur tårarna började välla upp i mina ögon.

Trots att jag grät så orkade jag inte med mer medlidande från min familj såklart att jag saknade dom men blickarna som alla gav mig, jag förstår dom men jag är nästan samma människa.

Jag sparkade bort lite saker så att jag skulle kunna komma fram till min säng. Väl framme så gick jag och la mig under täcket och drog in den välkända doften av att var hemma.

Sömnen började smyga sig på, men oron fortsatte att gnaga i mig. Min sista tanke innan jag somnade var att när jag vaknar så kommer det endast var fem dagar kvar tills Louis kommer.

..................................................

Mitt skrik ekade i rummet och jag satte mig hastigt upp i sängen, mamma och pappa kom snabbt in i mitt rum och tände taklampan. Jag satt i min säng genomblöt av svett och med tårarna rinnandes nerför mina kinder.

Mamma kom fram till mig och kramade om mig. Medans hon viskade att allt skulle bli bra.

"Nej mamma, han kommer hitta mig jag vet det. Jag är rädd han kommer om fem dagar"

"Vad menar du Emma?"

"Jag lyckades inte rymma ifrån Louis, han lät mig gå han sa att jag fick en vecka på mig sedan så skulle han komma efter mig"

Jag började hulka och mamma började krama om mig hårdare pappa satte sig bredvid med blanka ögon. Varför skulle detta hända just mig, vad hade jag gjort för att förtjäna det här.

Det var en fråga som jag hade ställt mig själv minst tvåhundra gånger den senaste månaden men jag kunde aldrig få något svar på den.

Morgonen därpå gick vi allihopa bort mot polisstationen väl där fanns det en massa av journalister som ständigt tryckte av bilder av mig, strålkastarljuset som jag hade sats i passade mig inte och helst så ville jag inte synas någonstans.

Detta skulle göra det mycket lättare för Louis att hitta mig om han inte hade chippat mig eller något vilket var högst troligt.

Vi gick in i polisstationen och jag fick börja berätta om allt jag hade varit med om i minsta detalj.

Efter många timmar så var förhöret äntligen avklarat. Vi gick ut från polisen och pappa frågade vad jag ville göra.

"Jag vill äta glass"

Mamma och pappa skrattade men nickade vi började gå mot en glassbar som låg i stan. När vi väl hade fått våra glassar så frågade mamma och pappa vad jag ville skulle hände dom senaste fyra dagarna.

"Jag vill försöka ha några normala dagar Louis kommer att hitta mig vart jag än är jag vet det så jag vill vara med er så mycket som möjligt men jag vill också säga hejdå till alla vänner som jag har i skolan"

Dom nickade och jag såg att deras ögon började bli blanka igen fan vad jag skulle sakna dom.

______________________________________________________________________________

i'm on fire. Två kapitel på en kväll då är man nöjd. Jag kände att detta var ett bra ställa att avsluta på, imorgon så kommer det inte ett kapitel men det kan nog dycka upp ett till kapitel någon gång i veckan. Jag blir jätteglad att så många har velat läsa min bok tack så mycket<3

ta hand om er<3

1174 ord