I don't do mercy (sv)

del 17

Emmas perspektiv:

Jag vaknade upp i mitt rum följande morgon. Min arm värkte men det var mest en svidande smärta. Jag klev ur min hårda säng och började gå ner för trappen. Ja dom hade inte låst min dörr. Jag vet inte varför men just nu så skulle jag nog inte försöka rymma.

Jag säger inte att jag har accepterat mitt öde, för det har jag inte. Jag väntar bra på det rätta tillfället när Louis inte är bered så kommer jag att fly. Dessutom så sa ju min så kallade tvilling att det skulle hända något om några veckor.

Vad en det skulle betyda.

Jag gick ner för den stora trappen som nästan kändes magisk. Trappen ramade in hela hallen och gjorde så att hallen kändes gigantiskt.

Mina fötter klibbade lite mot den kalla stenen. Ja g gick på tå ner för trappen och gick in till köket. Väl där så styrde jag mina steg till kylen. Väl där så hittade jag ett yoghurt paket och i ett annat skål så fanns det ett flingpaket. Efter ännu mer letande så hade jag också lyckats rota fram en skål och en sked.

Jag slog mig ner i vardagsrummet som jag inte alls hade varit i många gånger. Där inne så fanns det en stor soffa med två fåtöljer på var sida om den. Ett glasbord stod emellan allt och på väggen framför fans en gigantisk platt tv.

Louis var verkligen rik. Jag gick bort mot Tv:n och satte mig id en gigantiska tv. Jag satte igång tv men hade inte en tanke på vad jag skulle titta på. Jag vet inte vart jag fick tanken ifrån men jag slog på någon svensk nyhetskanal. Tänk om jag fanns där.

Klockan var lite över sju så nyheter borde väl sändas vid den här tiden. Om det inte är så att vi har USA:S tid som är väldigt troligt. Jag slog på någon nyhetskanal och överraskande nog så var den aktiv. Jag sate mig tillrätta och började lyssna på vad dom sa.

Inget av vad dom sa var så intressant. Mest om små händelser som hade hänt i Sverige jag skulle just byta kanal.

"Och till sist så har vi en tjej som blev kidnappad häromdagen. Hon kidnappades i sin skola och ska ha skjutits i benet. Filmklipp finns och vi ska visa ett här idag, känsliga tittare varnas"

Jag frös det lät som om det var mig som dom partade om. Jag tittade upp mot tv och som jag trodde så var det jag. Filmklippet började när jag kom bakom hörnet av skolan sedan så såg man hur Louis kom bakom mig och hur han sköt mig. Jag stupade rätt fram och jag upptäckte nu att jag gled väldigt långt. Louis kom fram till mig och man kunde se hur has mun rörde på sig.

Dock så kom inget ljud men jag visste redan vad han hade sagt och man kan se min chockade och rädda min på filmklippet. Han ryckte upp mig från marken och klistrade fats mig på sin midja medan han började gå så hoppade jag efter därefter så var filmklippet slut.

"Hennes namn är Emma Blane, mannen på videon tros vara Louis Tomlinson. Om någon har vet något ring 114-14 hon försvann 12/4 men kom tillbaka 1 månad senare sedan så försvann hon igen den 13/5, det var allt för oss godnatt"

Jag satt chockad kvar, såklart att jag förstod att någon skulle filma mig och att det troligen skulle komma upp på sociala medier men att se sig själv. På tv och att man är förvunnen det är en känsla som man inte kan beskriva och som är väldigt obehaglig att uppleva.

"Jag sa ju att du skulle bli känd i Sverige..."

Jag vände mig hastigt om och såg Louis stå i dörröppningen med ett uttryckslöst ansiktsuttryck, hur länge hade han stått där?

"Jag trodde inte att någon var vaken..."

Jag mumlade fram orden lite, men det var sant jag trodde inte att någon var vaken.

Han granskade mig med sina dömande ögon och fångade mina direkt. Jag slet mig efter någon minut men jag visset att hans ögon var farliga och att jag hade fastnat i dom länge.

"Jag ville förresten inte bli känd på det sättet"

"Alla vet vem du är se det på så sätt"

"Men jag kommer aldrig att kunna ta del av mitt så kallade "kändisskap" eftersom att jag aldrig kommer att kunna Vista mig ute utan dig igen"

"Det är inte sant du kan visats med Harry och Zayn också"

Han flinade mot mig och jag visste att han var nöjd med sitt svar.

"Iallafall, jag har bestämt att du och jag ska börja träna, så att du kan skydda dig om något skulle hända"

Jag tittade lite chockat mo honom, menade han att jag skulle få komma ut.

"Okej, när börjar vi?"

"Oj jag trodde inte att du skulle gå med på det, vi börjar imorgon"

Jag nickade för att bekräfta att jag hade lyssnat. Louis vände sig om och gick ut ur vardagsrummet, jag satt förstelnad kvar på soffan och försökte ta in vad som hade hänt.

Louis brydde sig om mig?

Nej det kunde han inte göra men varför skulle han lägga av tid till mig? Harry skulle ju kunna träna mg minst lika bra och jag tror att det skulle vara roligare.

Men det som oroar mig lite är vad jag kommer behöva skydda mig själv ifrån.

Resten av dagen segade sig fram jag hade inget och göra. Det ända alternativet som fanns var att utforska det gigantiska huset. Jag började med övervåningen och sedan så fick vi se hur långt jag kom innan någon stoppade mig.

När man kom upp frö trappan så fanns det en korridor rakt fram som sträckte sig åt båda hållen. Totalt fanns det fyra rum. Rummet som var närmast trappan var mitt det till höger var ett sovrum. Det var fint, finare en mitt. Rummen till vänster var också sovrum det som var närmast mig till höger var helt klart Louis. Man såg det på klasskillnaden på möblerna och på inred ingen allt skrek Louis.

Jag gillade rummet det skulle erkännas men jag gillade bara inte den som både i rummet. Jag backade snabbt ut ur rummet och fortsatte ner till undervåningen. ånga dörrar här var låsta. Källardörren bland annat, dock så visste jag hur det såg ut på ett ungefär.

En dörr mitt emot vardagsrummet väckte min uppmärksamhet. Jag gick dit och tryckte ner handtaget. När jag kom in så förstod jag att detta var Louis kontor. Ett stort skrivbord stod en bit in i rummet. Rummet var lite som en korridor.

Några stolar var utsatta längst med väggarna fram till skrivbordet. På båda skrivbordets sidor så fanns det två bokhyllor. I bokhyllorna så fanns det en massa mappar och böcker. Jag skummade igenom alla mappar som innehöll olika namn på människor som jag inte kände igen.

Tills jag såg en mapp med mitt namn på. Emma Blane varför hade han en mapp med mitt namn på?

Jag tog ut mappen ur bokhyllan och skulle just öppna den när jag hörde hur någon harklade sig bakom mig.

Jag vände mig snabbt om och tappade mappen i golvet, i dörröppningen så stod Louis.

"Läste du vad som stod i?"

"Nej"

"Vad gjorde du här inne?"

"Jag kollade bara runt lite, jag har ju inte sett huset så mycket för att någon låste in mig i en månad!"

Louis kom närmare mot mig

"Du borde inte vara här själv, om du får reda på för mycket så kan jag inte släppa dig igen"

"Som om du skulle släppa mig ändå"

"Du har rätt cutecheeks, jag kommer inte släppa dig"

Han flinade mot mig och jag kände att det hettade till lite i öronen. Jag gick förbi honom och gick ut ur rummet, vad var det med mig.

________________________________________________________________________________

Förlåt för att jag inte har uppdaterat jag har varit i fjällen och har inte haft tid att skriva. Detta var iallafall kapitel sjutton vet inte när nästa kapitel kommer upp men förhoppningsvis inom en snar framtid.

Ta hand om er<3

1353 ord