I don't do mercy (sv)

del 20

Vi svängde upp på uppfarten mot huset. Huset som jag har spenderat så mycket tid mot min vilja. Men det var något som var annorlunda. Jag började räkna bilarna. Med våran bil så var det totalt 4 bilar i vanliga fall, men nu var det fem bilar på parkeringen.

"Vems bil är det?" Jag pekade med huvudet mot en svarta bilen som stod parkerad en bit bort.

"Det kommer en till medlem till huset idag, han har varit på uppdrag men kom tillbaks idag"

Jag nickade och vände bort blicken ifrån Louis. Hur kan man skjuta så många människor och fortfarande känna att man har rätt att gå på denna jord. Jag mår nästan illa av att tänka att vi lever i samma hus, jag mot min vilja dock.

Jag öppnade bildörren och ställde mig vid grinden. Louis kom upp till mig och började skriva in den oändligt långa koden. När grinden äntligen gick upp så smet jag föra honom och gick snabbt in i huset. Inte tänkte jag spendera mer tid en nödvändigt med djävulen själv. Tack men nej tack.

Jag gick snabbt upp för trappen men halvvägs upp så ropade en röst mitt namn.

"Emma vänta"

Jag vände mig om och såg Louis i hallen. Jag spände blicken i hans blå underbara ögon.

"Vad?"

"Kom jag vill presentera dig för Nail"

"Nej jag vill duscha, dessutom så vill jag inte se dig mer så nej tack"

"Det var inget erbjudande om du tror det"

"Ser det ut som att jag bryr mig"

Jag fortsatte att gå upp för trappen men hörde snabbt ett par steg som kom efter mig, jag började springa men han kom snabbt ikapp mig.

Jag skulle precis ta tag i handtaget på mitt rum när Louis tog tag i min handled. Han tryckte upp mig mot väggen och pressade sin kropp mot mig. Det var nästan svårt att andas. Jag försökte trycka bort hans kropp men det var meningslöst.

"Släpp mig" väste jag

Louis flinade mot min och tog tag i min haka. Hans ansikte kom närmare mig.

"Aldrig"

Den lilla mening kom mot mig som ett slagg. "Aldrig" ett väldigt starkt ord. Jag stirrade på honom och försökte komma loss ur hans grepp. Hans ansikte kom bara närmre och närmare. Jag försökte trycka bak mitt huvud men han höll fast mig hårt.

Hans läppar var endast några centimeter ifrån mina. Han flinade och jag kund känna hans varma andedräkt.

Äntligen så drog han ifrån. Min kropp ville ha tillbaka värmen som hans kropp gav mig, men min smarta del ville inte vilket jag tackar för. Jag flämtade in när han drog loss och såklart att han skulle höra, han började flina innan han tog tag i min handled och började dra ner mig för trappen.

Jag var fortfarande lite chockad efter hans lilla stunnt men jag fortsatte att rycka i min handled. Jag ville göra det så svårt som möjligt för honom, även fats jag var rädd för honom.

Jag hörde hur Louis suckade innan han snabbt vände sig om. Innan jag hunnit reagera så tog han tag i min midja och slängde mig över axeln. Han fortsatte gå och jag orkade inte ens slå. Vilken jävel. Jag hängde över hans axeln tills vi kom till vardagsrummet.

Äntligen så släppte han ner mig, jag vart lite yr efter att ha hängt upp och ner men vande mig snabbt. Jag tittade runt i rummet och såg ett okänt ansikte.

Han var ganska kort. Lite längre en mig. Som alla andra så var han muskulös. Hans hår var brunt och ganska långt. Det hängde ner över ögonen på honom. Han hade glasögon på sig. Just nu så satt han i soffan med en dator, hans fingrar rörde sig över skärmen i en otrolig hastighet.