I don't do mercy (sv)

del 23

Emmas perspektiv:

Jag slår snabbt upp ögonen. Ännu en mardröm, men idag kanske mardrömmarna blir sanna. Jag drar täcket över benen och möter den svala luften i rummet. Det har börjat blir varmt ute, och på natten så är det ljummet.

Jag kliver upp ur den sköna sängen och tar på mig träningskläder lika bra att ta på sig dom direkt. Jag sneglar bort mot väggen där en digitalklocka sitter. Dom röda lysande siffrorna visar att klockan är 7 på morgonen.

Tidigt, inte vanligt för mig att gå upp så här dags. Jag är ju som sagt inte en morgonmänniska.

Jag går ut ur mitt rum och börjar gå genom korridorerna till matsalen. Efter några minuter så hittar jag den äntligen. Austin ser jag inte någonstans. Han har kanske inte vaknat än.

Snabbt tar jag frukost och börjar äta själv under tystnad. Därefter så går jag ut ur matsalen och börjar gå mot tränings rummet. Lika bra att träna lite så länge.

..................................

2 timmar senare:

Svetten rinner nerför ryggen på mig. Slag efter slag slår jag mot säcken, låtsas att det är Louis.

Nästan två timmar har jag vart här nere. Jag har mest kört slag och sparkar men har även kört lite styrka.

Austin kliver in genom dörrarna och ser nästan lite chokad ut över att se mig vaken här.

Jag slutar att slå på säcken och börjar girigt att dricka ur en vattenflaska som jag hittade någonstans, Och som jag såklart sköljde ur.

Austin kom mot mig med ett flin, men inte så att han hånade mig. Mer som att han var stolt över mig.

"Vad tidigt du var uppe, redo för våran lektion om vapen"

Jag nickade och en klump började bildas i magen.

.............................................

Genomgången av vapen tog långt tid och var intressant i början men vart mer och mer ointressant.

Han visade varande vapen, hur dom fungerade och vad dom användes till. Hälften utav allt han har sagt kommer jag att glömma bort inom två minuter.

"Okej Emma, redo och testa?"

"Vänta ska vi skuta?"

"Självklart att vi ska skuta"

Mina ögon blev stora. Jag trodde inte att vi skulle skuta idag.

Vi började gå bort mot en massa skjutbanor. Min mage började knyta sig. Austin gav mig ett vapen och ett par hörselkoppor. Jag tog på mig hörselkopporna och ställde mig så som Austin hade instruerat att man skulle stå i genomgången.

Jag tog upp pistolen som jag hade fått och började sikta. Vapnet kändes tungt i handen och brände mot min hud.

Jag siktade och avfyrade.

Jag blundade vid smällen som var öronbedövande. Jag öppnade ögonen och kollade vart jag hade träffat. Jag träffade inte mitten men jag hade iallafall träffat tavlan.

Jag var nöjd.

Vi sköt mera och jag träffade till och med mitten några gånger.

Nu så går jag i korridoren till mitt rum. Snabbt så byter jag om och går ut ur rummet.

Jag ska föröka få tag i ett vapen. Det kan väl ändå inte vara så svårt?

Jag såg vart Austin hade låst in våra vapen när vi hade tränat klart och Louis tror jag hade haft ett liknande rum. Jag tror att jag hade sett några vapen någonstans någon gång.