I don't do mercy (sv)

del 11

Emmas perspektiv:

Jag gick på vägen som skulle leda mig tillbaka till staden. Allt var så förvirrande varför skulle han släppa mig bara sådär. Hur skulle han få tag på mig igen. Men han hade ju troligen kontakter överallt, troligen hos polisen också.

New York började torna upp sig över mig. Vart skulle jag nu, att ta sig till en polisstation var nog det smartaste alternativet. Hur länge hade jag varit borta hemifrån det måste snart vara 1 månad.

Mitt huvud började kännas tyngre och mina benbörjade kännas konstiga, kan det var det smärtstillande som började sluta värka. Det skulle inte förvåna mig.

Vad skulle jag göra när jag kom hem skulle jag ens gå hem, Louis vet vart jag bor det kan vara det första stället han kommer att titta på. Men om han ändå ska komma efter mig så kan jag iallafall träffa min familj en sista gång.

Nu började jag känna igen mig i staden, nu är jag väldigt nära klubben som jag träffade Peter på. Det knöt sig i magen av att tänka på honom och att hans familj inte längre fanns på grund utav mig.

Jag hade inga av mina saker, mina kläder låg kvar hos Louis likadant med min mobil om den inte är förstörd vid det här laget. Men det var nog inte ett så stort problem jag menar nu är jag faktist fri från Louis en liten tid.

Jag var nästan framme vid polisstationen. Men mitt synfält började bli mindre vilket oroande mig väldigt mycket, tänk om jag skulle bli medvetslös.

Jag snubblade in i polisstationen och alla vände sina blickar mot mig. En poliskvinna kommer fram till mig.

"Hello, are you okay?"

"Please help me, my name is Emma Blane and i'm kidnapped by Louis Tomlinson"

Hennes ögon vidgades och hon sa något mer men jag kunde inte uppfatta vad hon sa. Mitt synfält fortsatte att krympa och jag förlorade mitt medvetande.

.......................................................................................

Tredje person

Louis hade just kommit hem och börjat jobba, han visste att Harry och Zyan var chockade över att han släppt Emma men han hade en plan det hade han alltid.

Han ville att alla skulle veta vem hon tillhörde, hon var hans ingen annans. Det kunde dessutom vara som ett straff för henne, att hon får komma hem igen. Tror att allt ska vara normalt och sedan så kommer hennes mardröm att återupprepas.

Louis hade alltid en plan, inget hände utan att han ville det.

...........................................................................

Emmas perspektiv

Mitt medvetande började sakta men säkert att återvända. Jag satte mig upp men ångrade det snabbt när mitt huvud börja snurra.

Jag lade mig ner igen och började istället kolla runt var jag befann mig. Det såg ut som om jag var i någon sorts häktningscell men dörren var inte låst. På bordet bredvid mig fanns det ett glas med vatten.

Jag drack upp vattnet och mitt huvud började bli lite klarare. Jag testade att ställa mig upp och ingen yrsel kom. Jag gick ut ur cellen och började leta efter någon människa.

Tjejen som kom fram till mig innan jag svimma stod och pratade med någon annan polis. Jag gick fram till henne.

(Skriver dialogerna på svenska även fats dom pratar engelska)

"Ursäkta mig"

Hon vände sig om och hon fick syn på mig hon gick fram och kramade om mig. Jag stod fastfrusen jag hade inte fått en vänlig handling på över en månad.

"Hejsan vännen hur är det med dig?"

"bättre tror jag, hur länge var jag medvetslös"

"I några timmar bara"

"okej, Jag bor i Sverige när kan jag komma hem?"

"Oj vännen, det kan nog ta lite tid, föst måste vi förhöra dig såklart men eftersom att du inte har något pass eller Id så kan det nog tröja några dagar kanske en vecka"

"Va nej jag måste hem nu jag har bara en vecka på mig!"

Var detta ett missta jag kanske skulle ha gått någon annan stans, hur ska jag kunna ta mig hem nu.

"Louis kommer att hitta mig, jag måste ut ur landet nu!"

Kvinna kollade oroligt på mig.

"Vad menar du?"

"Jag fick bar en vecka sedan kommer han efter mig"

Jag kände hur mina ögon började tåras och jag lät mina tårar falla ner, denna månaden har jag gråtit väldigt mycket. Mer än vad jag gör på ett helt år.

Vad som hände sen gick otroligt fort, kvinnan hade fixat så att jag skulle kunna ta mig ut ur landet utan pass eller ID. Jag skulle på ett plan som gick till Sverige om mindre än en timme. Min familj hade blivit informerad att jag skulle komma till Sverige och dom skulle vänta på flygplatsen.

Nu skulle jag faktiskt äntligen hem.

________________________________________________________________________________

Nu är kapitel elva klart, förlåt för dålig uppdatering, jag tappade skrivlusten och jag hade mycket att göra. Mycket prov plus att jag hade prao, så jag somnade vid åtta varje dag.

Ta hand om er <3'

822 ord