I don't do mercy (sv)

del 4

Jag gick fram och tryckte långsamt mer handtaget för att känna om dörren var låst. Vilken idiot han glömde att låsa.

Jag väntade tills det hade blivit mörkt det satt en klocka på vägen den visade elva på natten.

Jag smög fram till dörren och öppnade, den knarrade lite så jag stannade och lyssnade men hörde inga fotsteg.

Jag klämde mig genom springan som jag hade mellan dörren, jag vågade inte öppna mer iallafall Harry skulle vakna.

Jag tassade runt i mörkret för att leta efter trappen. Jag följde vägen med fingrarna och efter mycket letande så hittade jag till slut räcket till marmortrappan.

Jag var tacksam att trappan var utav sten så att den inte skulle knacka.

Jag smög ner för trappan den var kall mot mina bara fötter. Jag smög genom hallen och gick fram till dörren jag skulle just ta tag i handtaget när jag vart medveten om en sak.

Jag hörde andetag som inte var mina.

Andetagen närmade sig och snart var dom vid min nacke jag vågade inte röra mig.

Mitt hjärta slog otroligt snabbt. Andetagen var inte Harrys det kunde jag höra, så frågan var vem stod bakom mig.

Jag vände mig långsamt om och bakom mig stod en stor gestalt. Mannen som stod framför mig var minst ett huvud längre.

Jag stod fastfrusen och tittade på ner i golvet.

"Vart var du på väg"

En lampa tändes och Harry stod högst upp i trappen. Han hade bara kalsonger på sig och hans muskler syntes.

Jag kan inte förneka att han såg rätt bar ut. Harry måste ha sett att jag stirrat för han flinade.

"tittat klart?"

Jag vart röd i ansiktet och tittade ner i golvet igen killen som stod framför mig gav Harry en blick och Harry gick iväg direkt.

Det betydde att den som var framför mig var ledare.

"Titta på mig"

Jag tittade upp på honom och wow vilka ögon. Man skulle kunna drunkna i dom. Det var som en galax utav blå stjärnor som speglades i hans ögon.

Jag kände igen ögonen men jag visste inte vart jag hade sett dom.

"vart var du på väg"

Jag vet inte varför men han hade en sån kontroll över mig jag började prata om allt jag gjorde allt jag kände och tänkte. Allt.

När jag hade berättat allt så satte jag händerna för munnen. Varför sa jag sådär mycket. Jag tittade upp på honom och jag såg att han flinade nöjt.

Jag försökte lista ut vart jag hade sett dom där ögonen och den där rösten. Dom var så bekanta. Han böjde sig fram mot mitt ansikte. Jag kände hur hans mint andedräkt träffade mig.

"men Emma känner du inte igen mig"

Och då kände jag igen vem han var.

Louis

________________________________________________________________________________

Lite kortare kapitel vart det här. Kommer börja skriva på kapitel fem nu. Men vi får se när det kommer upp. <3

474 ord