I don't do mercy (sv)

del 21

Innan vi börjar så har jag en fråga till er läsare. Vad tycker ni om Louis? bryr han sig om Emma eller är han en psykopat som har något i kikaren? Jag undrar för jag vet hur han ska vara i huvudet men vet inte om jag får ner hur han är i texten. Så ville bara se vad ni tycker.

Nu kör vi igång:)

.....................................................................................................................................

Emmas perspektiv:

Jag låg ner i bilen som körde genom New York. Alla var tysta i bilen men det gjorde inte mig så mycket. Dom hade inte rört mig sedan mannen slog mig i magen. Det känns fortfarande lite men nu känns det inte som jag ska spy vilken sekund som helst iallafall.

Nu har jag blivit kidnappad totalt tre gånger och det är inte roligt. Denna gången har dock varit mildast. Jag har varken blivit drogad eller så värst slagen, något positivt iallafall.

"Vi är framme"

Jag öppnade ögonen, jag måste ha somnat till. Jag satte mig yrvaket upp i bilsätet och kollade mig omkring. Natten hade nästan övergått till morgon och dagen hade börjat gry.

Jag kollade ut genom fönstret och såg att vi stod utanför en enorm byggnad. Byggnaden var var gjord i slät sten och såg riktigt lyxig ut. Jag hade iallafall tur med ställarna som jag blev kidnappad på. Jag hade trott att man satt i någon smutsig källare när man var kidnappad, men jag hade fel.

Jag gick ut ur bilen och killarna följde direkt efter mig. En av kilarna tog tag runt min handled. Inte så att det gjord ont, mer som att hålla koll på mig.

"Jag kan gå själv"

"Order av chefen"

Jag sukade och killarna började gå mot entrén på den enorma byggnaden som liknade ett hotell. Vid närmare eftertanke så kanske det vare ett hotell.

Vi kom in i byggnaden och det var rörigt. Folk sprang fram och tillbaka samtidigt som dom höll i något form av vapen. Det var det som förvånade mig mest. Alla hade som sagt vapen på sig, det ar antingen e kniv, pistol eller något annat som jag inte visste namnet på.

Vi började gå genom kaoset bort mot en hiss, jag fick många blickar på mig, och jag försökte titta bort från alla ögon. Vi gick in i hissen och så snart som hissdörrarna slog igen så uppstod en skön tystnad.

Hissen åkte uppåt och stannade vid våning tio. Det kändes väldigt högt upp, vi måste vara nästan högst upp i bygganden. Vi gick ut ur hissen och jag mötes utav flera koridorer. vå uta killarna so var med i bilen gick igenom en korridor medans den andra började dra med mig genom en annan.

Vi gick en bar stund innan han stannade framför en dörr. Dörren var stor och svart den kändes mäktig. Han knakade på dörren och fotsteg hördes innanför Dörren öppnades och där stod killen som sa att han var min tvillingbror, på festen.

När han såg mig så sprack han upp i ett leende.

"Nej men Emma, vad roligt att se dig. Var resan bra?"

Jag stod chockad och mållös, jag hade inte förväntat mig att se honom här. Jag vet inte vem jag hade förväntat mig.

Han drog in mig i rummet och vakten som hade släpat hit mig gick därifrån dörren stängdes bakom mig, och jag kollade nervöst runt i rummet.

Inredningen andades lyx. Skinnsoffor stod i ena änden av rummet. I andra så stod det en massa bokhyllor med mappar. I mitten av rummet så fanns ett massivt skrivbord. Bakom skrivbordet så fanns det ett fönster som löpte längst med hela väggen och gjorde att man fick en fantastisk utsikt.