Emmas perspektiv:
En vecka hade gått sedan Louis berättade om min familj och jag har inte lämnat rummet sedan dess.
En vecka hade gått sedan Louis berättade om min familj och jag har inte lämnat rummet sedan dess.
Vad har jag gjort i en hel vecka kan man fråga sig. Jag har tänkt en hel del.
jag har tänkt på min familj, på Louis och hur jag ska bära mig åt för att inte bli knäckt.
Det är en sak jag har bestämt mig för jag Emma Blane ska inte bli knäckt. Jag reste mig från sängen och gick in i badrummet.
Mina blåmärken hade nästan försvunnit helt och mitt ansikte såg nästan normal ut. Jag hade inte lyckats sova så bra den senaste veckan. Därför hade jag stora påsar under ögonen.
Dom första dagarna var jag helt förstörd och grät hela dagen innan jag somnade men vaknade efter någon timme kallsvettig, och började gråta igen.
Jag steg in i duschen och började duscha.
Harry hade försökt få en rektion från mig på något sätt och hade spelat spratt på mig hela veckan.
Jag skulle ta schampo men luktade på innehållet och det var tvål blandat med vatten, och karamellfärg.
Vilket barn.
Jag ville först skrika utav frustration men steg snabbt ut ur duschen och kollade i badrumsskåp. Vilken idiot schampot stod längst in i skåpet.
Jag tog det och återgick till att duscha. En och en halvtimme senare var jag klar. Duscha var en sak som jag hade gjort mycket den senaste veckan.
Jag duschade 2-3 gånger om dagen och varje dusch var 1-2 timmar.
Jag slapp och tänka så mycket då det är som om vattnet skyddar en och att allt ont bara rinner av en.
Jag tog på mig ett par shorts och en crop topp från resväskan. Jag hade inte packat upp den eftersom att det skulle visa att jag accepterade att jag var kidnappad.
Jag satte mig på sängen och återgick till mina tankar när jag fick en flashback.
Flashback
Jag gick upp till mitt rum och slängde igen dörren så hårt jag kunde. Väggen skakade och min klocka ramlade ner från väggen. Varför var mamma alltid så orättvis.
Jag satte mig på min säng och stirrade in i väggen. Just i det ögonblicket så hatade jag henne. Mamma kom in och försökte prata med mig men jag lyssnade inte på henne.
Till slut så gav hon upp och gick ner igen.
Slut på flashback
Jag kommer ihåg det minnet bra. Men jag kommer inte ihåg vad det var vi bråkade om. Jag var kanske 14 år då, jag var i en trotsålder och ville göra saker men min mamma tillät mig inte.
Vi bråkade väldigt ofta då men sedan så lugnade det sig kommer jag ihåg, jag önskar att jag skulle sagt oftare att jag älskade dom allihop.
En tår letade sig ner för min kind och jag lät den rinna.
Dörren låstes upp och Harry stod i dörröppningen med ett flin.
________________________________________________________________________________
Del sex är klar. Detta kapitel vart väldigt tråkigt men jag vill ha många kapitel så då blir några kapitel tråkiga fillers men nästa kapitel så ska det bli spännande. <3
510 ord
YOU ARE READING
I don't do mercy (sv)
Short StoryEmma en vanlig tjej, med ett vanligt liv. Så hur kommer det sig att världens största maffialedare bestämmer sig för att kidnappa just henne. Läs om ömhet, kärlek, hat och svek i I dont do mercy "Innan jag hann reagera så hade han smällt till mig i a...