Emma en vanlig tjej, med ett vanligt liv. Så hur kommer det sig att världens största maffialedare bestämmer sig för att kidnappa just henne. Läs om ömhet, kärlek, hat och svek i I dont do mercy
"Innan jag hann reagera så hade han smällt till mig i a...
Mitt blod frös till is tio gånger om. Han flyttade sig bort ifrån mig och jag satte mig upp igen. Han granskade mig ett tag sedan satte han sig i soffan mitt emot mig igen.
"så Emma du gör uppdraget"
Jag funderade en stund på om jag ville fortsätta säga emot Louis eller om jag bara skulle gå med på det där dumma uppdraget.
Men jag visste inte om jag skulle kunna stå ut med skulden att ha lett en man in i döden.
"jag... göruppdraget"
"vad sa du jag hörde inte riktigt" han flinade mot mig å jag visste att han hade hört mig.
"JAG...GÖR...UPPDRAGET! så nöjd?
Han flinade om inte ännu bredare och jag såg i hans ögon att han var extremt nöjd att jag inte sa nej.
Jag tittade bak mot Harry som nästan inte kunde hålla sig för skratt, jag stirrade på honom och han stirrade tillbaks så gått som han kunde innan han brast ut i et skrattanfall.
Jag ledde mot honom och signalerade att jag vann.
Han tittade "surt" mot mig medans han försökte återhämta sig från skrattattacken.
Jag klev ut ur duschen och svepte en av dom fluffiga handdukarna om min kropp. Jag tittade mig i spegeln och tyckte för en gång skull att jag nästan såg ut som mig själv.
Den självsäkra Emma som inte brydde sig vad någon tyckte om henne.
När jag kom ut ur badrummet så låg det en klänning på min säng.
Jag förstod att det var den som jag skulle ha på mig när jag skulle göra uppdraget.
Jag tog upp den och granskade den. Det var en röd klänning som slutade precis under rumpan. Den hade en snörning i ryggen och hade en väldigt låg urringning.
Enligt mig så var det en klänning som en hora på en klubb skulle kunna ha på sig. (Inget hat mot klänningen)
Om det hade varit mindre urringning och lite längre så hade den varit väldigt vacker men nu vart jag endast äcklad utav den
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
Bild på klänningen inte karaktären.
Nu var det endast några minuter kvar innan vi skulle åka, jag hade sminkat mig och hade den äckliga klänningen på mig. Jag mådde lite illa och hade en extrem ångest.
Om några timmar så kommer en man och vara död och det kommer att vara mitt fel.
Det knackade på dörren och Louis stod i dörröppning. Han hade svarat jeans och en vit tröja som satt åt runt hand muskler, jag kunde inte låta bli att stirra lite i smyg.
Jag och Louis gick nerför trappen medans Harry väntade nedanför.
Vi gick ut genom dörren och gick ut till en svart bil utanför huset. Jag satte mig i baksättet tillsammans med Louis, Harry satte sig i framsätet och körde bilen.
Vi åkte under tystad men det störde inte mig jag ville faktiskt inte prata med dom.
Under tiden medans vi åkte så snurrade en massor frågor runt i mitt huvud. Jag hade redan tänkt på dom här frågorna i flera timmar men dom verkade hela tiden dyka upp ändå.
Varför blev just jag kidnappad?
Varför ville Louis ha just mig?
Varför skulle just jag vara beta?
Medans jag funderade på alla mina frågor så märkte jag inte ens att vi hade stannat bilen.
Louis öppnade min bildörr och jag vaknade ur mina tankar.
Snabbt knäppte jag upp bältet och steg ut ur bilen. Louis frågade om jag visste vad jag skulle göra och jag svarade ja.
Innan vi hade åkt så hade jag fått se en bild på mannen jag skulle lura ut.
Jag tittade mig omkring utanför klubben som vi skulle vara på.
Staden som vi var i var väldigt stor, och rörig.
Inte alls som i Sverige.
"Vilket land är vi i?"
"USA"
USA, USA! är jag på andra sidan av jordklotet, jag förstått att vi var i ett annat land men jag trodde inte att vi var i USA det är så långt bort.
Nu kan jag glömma chansen att komma hem.
Jag gick förre Louis och Harry in i klubben, lukten av alkohol och cigarettrök fyllde mig sakta. Jag gick in i havet av människor och letade mig fram till baren.
Tydligen så ägde Louis denna klubben.
Jag gick fram till bartendern och bad om en cider. Jag ville inte ta något för starkt även om jag inte blev full så lätt. Jag ville kunna försvara mig om jag blev tvungen.
Min blick svepte över golvet i jakt på målet även kallad Peter dertar.
Jag kollade upp mot VIP sektionen som bestod av ett glasrum på andra våningen.
Louis satt i en fåtölj och tittade på mig, våra blickar möttes.
Jag drog ifrån och fortsatte sökandet på Peter.
"Are you okay mis?"
Jag tittade bak mot bartendern som hade frågat mig.
"ehh... yes i'm fine, i'm just tired"
Jag gav honom ett litet leende och tog in hur han såg ut.
Han kändes bekant men jag kunde inte sätta fingret på vad.
Han hade svart hår och ett par isblåa ögon som utstrålade en sorts trygg känsla.
Han såg rätt bra ut men när man har spenderat över 1 vecka med två sexiga killar höjs standarden.
Åhh... vad händer nu kommer Emma klara av att Lura Peter in i döden. Varför jag inte sätter in mer bilder på kläder, personer och rum är för att jag inte vill förstöra eran bild av det. Så man får hitta på lite själv hur karaktärerna ser ut och hur huset ser ut men jag försöker att beskriva dom så gott det går. Ta hand om er <3
