I don't do mercy (sv)

del 19

Hejsan, det är jag igen. Har inte uppdaterat på flera månaden och jag ber om ursäkt för det. Jag tappade skrivlusten och kände att min berättelse inte var lika bra som alla andras som jag läst, det finns så mycket mänskor som är så otroligt duktiga. Men jag har bestämt mig för att iallafall försöka skriva ett litet tag till, yeay...

................................................................................................................................................................

Emmas perspektiv:

Jag har tränat i närmare två veckor redan. Jag har inte alltid trånat med Louis. Han har varit upptagen med jobb så jag har ofta tränat med Harry eller Zyan. Jag klagar dock inte det är mycket roligare att träna med dom.

Jag har tränat i närmare två veckor redan. Jag har inte alltid trånat med Louis. Han har varit upptagen med jobb så jag har ofta tränat med Harry eller Zyan. Jag klagar dock inte det är mycket roligare att träna med dom.

Vi har övat mycket självförsvar och jag kan nästan ta ner Harry snart. Jag känner mig även mycket piggare och starkare. Det känns tryggt att kunna veta att jag inte är helt hjälplös och måste ha någon utav killarna som ska skydda mig.

Jag har funderat även på när min tvillingbror ska komma. Louis har försökt få ut information flera gånger men hur många gånger jag berättar exakt vad som hände så tror han mig inte.

I Sverige så fortsätter sökandet efter mig och poliser har börjat ta emot en massa anonyma tips. Något utav tipsen sa att jag var i Australien, ha vilket skämt. Jag reste mig upp från soffan som jag just nu satt i. VI hade nyss kommit hem från ännu än träning.

För ovanlighetens skull så ville Louis att han och jag skulle träna. Han vart imponerad över hur mycket jag hade utvecklats och om jag ska vara ärlig så vart jag stolt när han sa det.

Jag gick ut till köket och letade igenom kylen efter något som såg gott nog ut att äta. Jag hörde steg som kom in i köket och vände mig om, i dörröppningen så såg jag Louis stå.

"Vi har ingen mat hemma" klagade jag

"Vi har en massa mat, det är bara inget som verkar passa dig" sa han än aning irriterat, innan han började flina mot mig. Jag gav honom en oförstående blick.

"Kallade du detta för hemma?"

"ehhh... va... nej men jag sa det bara i farten okej, glöm att jag sa något"

Jag var på väg ut ur köket när han ställde sig i vägen, jag försökte putta bort honom men han vägrade flytta på sig.

"Emma, du vet att du ska äta efter att du har tränat. Jag har sett att du har slarvat med maten"

Jo visst det var kanske lite sant att jag hade tappat min aptit lite men vem skulle inte tappa aptiten om dom var tvungna att vara inlåst här.

"Men jag är inte hungrig"

"Jo nu är du det, vad vill du ha?"

"McDonalds"

Endast för att jag vill göra det så jobbigt för honom som möjligt. Plus om jag säger att det är det enda jag vill ha så kommer han antagligen att låta mig gå upp på rummet igen.

"Okej sätt dig i bilen"

"Va nej men... åh tanken var ju att jag skulle slippa undan då ju!"

"Så synd att du gav det som förslag"

Han tog tag i min hand och började dra mig mot ytterdörren. Jag spjärnade emot, inte tänte jag gå ut klädd såhär och lukta svett. Aldrig.

Jag försökte komma ut ur hand grepp men han kastade mig över hans axel och fortsatte obehindrat att gå. Jag slog på hans rygg men som vanligt så brydda han sig inte, den jäveln. Han gick ut mot en svart bil och satte mig i passagerarsättet och satte varsamt på mig bältet.