I don't do mercy (sv)

del 13

Emmas perspektiv:

Resten av dagen så shoppade vi nya kläder eftersom att Louis hade tagit nästan hela min garderob. Vi skaffade mig även en ny mobil. Vi gick på gatan där Amandas Café ligger.

"Jag ska bara gå och säga hej till Amanda, jag kommer ikapp är snart"

"Okej, vi går bort till butikerna runt hörnet"

Jag kramade om dom och gick bort mot caféet. När jag öppnade dörren så hörde jag det välbekanta ljudet utav den lilla klockan på dörren. Den varma luften från caféet slog emot mig och jag fick en känsla av att vara hemma.

Jag klev in och gick fram till disken, när jag kom fram så såg jag Amanda i köket.

"Ursäkta mig"

Amanda vände sig om och när hon såg mig så såg jag att hon vart förvånad hon gick fram till mig och kramade om mig.

"vart har du varit, jag har varit så orolig, och när jag fick höra om din familj"

Jag drog ifrån kramen och såg att en Amandas ögon var blanka. Vi satte oss ner och jag berättade lite av vad som hade hänt. När hon fick höra om allt som Louis hade utsatt mig för så började hon gråta igen.

"Vilken hemsk människa, men varför just dig, du bor ju i Sverige och han i USA. Han borde inte ens veta att du existerar"

"Jag har tänkt den tanken många gånger, men hur mycket jag en tänker så vet jag att det bar finns en person med svar Louis"

"Emma vad ska du göra du måste ju få något sorts skydd, poliser kan kanske gå med dig eller något"

Amanda tog min hand i sin och hon började gråta ännu mer.

"Amanda, han har dödat en massa oskyldiga personer, dessutom så har han kontakter inom polisen så jag skulle lika gärna kunna vara med en av Louis män då. Jag vill bara njuta av tiden och vara med dom människorna jag älskar"

Amanda kramade om mig och jag kände hur en ensam tår slingrade sig nerför min kind.

Jag och Amanda pratade lite mer om mindre känsliga ämnen innan jag sa hej då och gick tillbaka till mamma och pappa. När vi kom hem så försökte jag städa i ordning i mitt rum lite mer. Det såg inte bra ut men det var inget kaos längre.

Jag somnade med tanken att när jag vaknar så kommer jag bara ha fyra dagar kvar innan djävulen själv kommer för att ta mig tillbaka till helvetet.

.....................................

Dom följande dagarna såg lika dana ut, jag vara med min familj varje dag, vi gjorde olika aktiviteter och pratade en massa med varandra. Jag hade bestämt mig för att gå till skolan på onsdag. Det var dagen då Louis skulle komma.

Idag var det tisdag kväll. Vi hade varit iväg och badat idag. Jag visste inte varför men jag fick ett sådant sug att jag ville bada. Så när jag frågade så sa mamma och pappa såklart ja. Imorgon så kommer Louis att börja komma efter mig. Dock så vet jag inte om han kommer att börja åka imorgon, eller han kommer imorgon.

Tänk om han kommer mitt i natten, då hinner jag inte säga hej då till alla på skolan.

Jag stirrade upp i mitt tak och hade en sådan ångest att jag mådde illa. Imorgon skulle det troligen hända, imorgon kom djävulen.

.........................................

Tredje perspektiv:

Louis satt på ett flygplan på väg mot Sverige. Klockan var snart tre på natten. Hela veckan hade gått snabbt. Flera små gäng hade gått ihop för att störta Louis. Dom trodde att Emma var en svaghet för han.