I don't do mercy (sv)

del 5

Jag ligger misshandlad i källaren. Jag har svårt att få luft och mitt ansikte är uppsvullet. Jag ligger på golvet det finns ingen säng här inne. Betonggolvet är kallt och jag fryser. Det är en sak jag hatar, att frysa.

Då tänker man bara på att man fryser. Jag hatar också att vara hungrig men att frysa är värre.

Tillbakablick när Emma blev misshandlad:

När jag kom på att det var Louis så fick jag en typ utav panikattack. Jag började skrika och slåss. Jag fick in ett slag i Louis ansikte som han inte var bered på sedan så sprang jag upp för trappen.

Jag sprang till mitt badrum och skulle just låsa dörren när Louis ryker upp den. Han drog ut mig ur badrummet.

Jag var fortfarande i mitt paniktillstånd så ja gjorde nog det dummaste man kan göra. Jag spottade honom i ansiktet.

Hans ögon mörknade och han tryckte upp mig mot vägen med händerna runt min hals. Jag bad honom att släpa men han höll kvar tills jag höll på och svimma.

När han släppte så ramlade jag ihop på golvet. Men min stora mun ville inte det låta ta slut där. Så jag ljög om att jag hade en pojkvän som skulle leta efter mig.

Hans ögon vart svarta och han tryckte upp mig mot vägen igen men nu så slog han mig även i ansiktet han slog mig tre gånger i ansiktet och ströp mig samtidigt.

Jag kunde inte andas och mitt huvud skrek efter syre. Små svarta prickar invaderade mitt synfält och jag började tappa känseln i kroppen.

Just som jag skulle bli medvetslös så släppte han taget om min hals. Jag föll ihop på golvet och andades häftigt. Han tog tag i min arm och släpade mig till källaren.

Sedan så kastade han in mig i rummet och låste. Jag var fortfarande snurrig och dom svarta prickarna fortsatte och växa. Jag la mig ner och lät medvetslösheten ta över.

Nutid

Jag vaknade och skrek min kropp brände. Över mig så stod Harry med en hink. Han hade hällt varmt vatten på mig. Det måste varit minst 60 garder.

Jag tittade surt på Harry som bara flinade tillbaks. Jag var ingen morgonmänniska så om jag blev väckt så vart jag sur.

Harry tog tag i min arm och släpade upp mig till mitt rum. När han hade släppt min arm så stängde han dörren och jag hörde ett klick.

"jag glömmer inte och låsa två gånger stumpan"

Jag vart irriterad över att han kallade mig stumpan men sa inget. Istället så gick jag in i badrummet och bestämde mig för att duscha. När jag kom in i badrummet så kollade jag mig i spegeln.

När jag mötte min spegelbild så fick jag en chock. Saken som skulle likna mig såg inte frisk ut. Ett långt slingrande blåmärke hade jag runt halsen och mitt ansikte var fortfarande uppsvullet.

Jag drog bort blicken från spegeln och började ta av mig mina kläder istället. Det var skönt att få ta av sig dom efter så många timmar.

Jag duschade väldigt länge nästan en och en halv timme. När jag kom ut ur duschen invirad i en handduk så märkte jag att det inte fanns några kläder som jag kunde ha på mig.

Jag ropade på Harry som verkade stå precis vid dörren för han öppnade nästan direkt. Han flinade mot mig och jag himlade med ögonen mot honom.

"ta fram något som jag kan ha på mig, annars så kommer jag riva sönder lakanen och ha på mig"

Hans flin försvann direkt och han gick ut ur rummet och hämtade en resväska. När han gav den till mig så kände jag igen den, det var min resväska.

Jag öppnade resväskan och såg att det var mina kläder som låg, där det betydde att dom hade varit hemma hos mig och gjort inbrott.

Hade dom skadat min familj?

Louis stod i dörröppningen och iakttog mig sedan så började han prata.

"din familj var en lätt match. Din pappa kämpade på bra men inte bra nog"

"SLUTA"

"det var bara att nämna dig för att han skulle tappa fokus, din mamma började gråta när jag berättade vad jag har för planer med dig"

Jag försökte slå honom i ansiktet men han fångade lätt min arm han tog tag i mina armar och höll fast mig mot vägen.

"jag är starkare en dig, du är patetisk och svag, jag kommer att knäcka dig Emma hör du det"

Jag kämpade med att komma loss men det var ingen ide han var mycket starkare en mig. Han släppte mig och gick ut ur rummet.

Jag sjönk ihop mot vägen och började gråta samtidigt som jag tänkte på min familj.

________________________________________________________________________________

Så där kapitel fem jag känner att jag är on fire nu skrivit 4 kapitel på två dagar, lämna gärna feedback <3

800 ord