I don't do mercy (sv)

Del 1

Emma perspektiv

Jag tar en sista titt på mig i spegeln, rätar till håret och borstar bort lite osynligt damm. Nu är jag redo att gå till jobbet. Jag tar min väska i hallen och låser lägenheten. Idag så var jag den sista att gå ut vilket inte händer så ofta men idag var det lördag. Jag heter Emma jag är sjutton år och bor med min mamma, pappa och storebror. Jag har brunt hår och bruna ögon, jag är väldigt snygg om man får säga så om sig själv. Jag fick ofta komplimanger och många vart ofta chockade av att jag inte har någon pojkvän. Min familj Skulle vara borta hela helgen vilket kändes skönt eftersom att då fick jag vara själv hemma. Jag sprang bort mot caféet jag jobbade på. En av mina närmaste vänner äger caféet vilket var skönt. Jag sprang in och nästan skrek "jag är här, jag är inte sen " Gästerna tittade upp och vissa gav mig en irriterande blick innan dom gick tillbaka till sitt. Jag sprang fram till Amanda hon ledde lite åt mig men sa sedan "skynda dig på och servera den där kunden" hon nickade mot ett utav borden. Där satt en kille i kanske 20 års åldern. Hon blinkade åt mig och jag räckte ut tungan sedan så skyndade jag mig in i personalrummet där vi har våra skåp. Jag bytte om och kollade mig i spegeln, jag klistrade på ett leende på läpparna och gick ut till kunden.

Jag gick fram till killen och jag kunde inte förneka att han såg bra ut. Jag gick fram och frågade vad han ville ha han tittade upp från sin mobil och tittade in i mina ögon, det var några av dom vackraste jag sett. Man skulle kunna drunkna i dom, dom var havsblåa och fullkomligt gnistrade. Han svarade "en räksallad tack" jag svarade "okej var det det något mer" jag tittade ner i blocket och skrev ner när han sa " jag vet inte vad vill du ha" jag stannade upp med pennan och tittade på honom vem trodde han att han var? jag svarade med lite smått irriterad röst "om du inte ser det så jobbar jag" han gav henne ett flin och sa sedan "ta rast då" jag skulle vända mig om när Amanda kom fram och sa " alla kunder är serverade så du har rast" jag tittade på henne och gav henne en mördarblick sedan så gick jag och förberedde hans beställning innan jag gick ut med killens beställning. Jag gick fram och började ställa ner allt på hans bord han nickade med huvudet att jag skulle sätta mig , jag suckade men satte mig till slut mitt emot honom. Jag tittade upp och tittade in i hans ögon jag skulle kunna drunkna i dom jag frågade "vad heter du" han svarade " Louis, du då" "Emma" jag räckte fram min hand och han tog den han tittade ner på våra händer innan han sa "du måste följa med mig till New York" jag gav honom ett förvirrat uttryck och släppte hans hand, han började bli lite obehaglig. Jag ställde mig upp och började gå han ropade efter mig " jag kommer och hämtar dig om en månad" jag gick och fortsatte med dagen. På hemvägen så tänkte jag på vad Louis hade sagt han skojade väl bara eller?

En månad senare

En månad hade gått sedan jag hade träffat Louis , jag hade inte hört någonting. Men jag var fortfarande lite nojig. Mamma och pappa var bort över helgen och min bror var hos en vän. Idag skulle jag jobba ett långt skift för Amanda var sjuk och jag hade lovat henne att ta hand om caféet idag. Jag stoppade in nycklarna till caféet och vred dom, jag ville komma in så snabbt som möjligt eftersom att det var kallt ute. Det var April så det var fortfarande kyligt på mornarna. Jag öppnade dörren och steg in till caféet, det var inget stort café. Mer ett mysigt litet café som alltid hade samma kunder. Alla kände alla och det var det jag gillade här att alla kände igen mig och kunde mitt namn. Jag tände lampan och stängde dörren, jag gick mot personalrummet och öppnade dörren. När jag öppnade dörren så möttes jag utav en mörk silhuett. Jag tappade väskan och började skrika siluetten tittade upp mot mig och sträckte sig sedan efter mig. Jag började sparka mot honom och började få panik jag började vift med min ena arm, och fick in ett slag i hans ansikte. Han tittade förvånat på mig medans hans blick mörkade. Jag svalde och såg sedan hur han tog upp något från hans byxor, en pistol. Han riktade den mot mig och sa "nu sköter du dig annars så får du ett skott i armen, sedan ett skott i armen och till slut ett i huvudet, okej" jag nickade skräckslaget och kände hur mina tårar hade börjat rinna nerför kinderna. Han tog tag i min handled igen och släpade ut mig genom bakdörren. I gränden bakom caféet stod det en svart bil med tonade rutor. Han öppnade dörren och praktiskt taget kastade in mig i bilen. Jag landade på mage och slog i dörren å andra sidan med huvudet, allt började snurra och svartna för ett ögonblick. Han drog upp mig och började binda mina händer och fötter, sedan så stängde han dörren och gick till förarsidan och satte sig. Han startade bilen och började köra iväg, under dom närmste timmarna så grät jag nästan hela tiden skrek gjorde jag också mycket killen som körde sa till slut " jag har kidnappat många men dom är iallafall tysta, så kan du hålla käften" jag försökte gråta och hulka så tyst som jag kunde men det lät rätt högt. Efter ytterligare en timme så var vi framme jag försökte sätta mig upp och se vart vi var. Jag tittade ut och såg ett flygplan, skulle vi åka utomlands!? Killen drog ut mig ur bilen, och jag började skrika och göra motstånd igen. Han tog upp sin pistol och ett skott hördes. Mina trumhinnor vibrerade och jag kände en smärta i armen. Jag ramlade ihop och började känna blodet rinna nerför min arm. Svarta prickar började synas i mitt synfält och smärtan var överväldigande. Han drog upp mig men jag kunde inte hålla mig upprätt, han tog fram en vit duk och höll den mot mitt ansikte. Av ren reflex så höll jag andan. Han märkte det, flinade och sa

"andas darling, andas" jag förstod att jag var tvungen och andas och började dra in andetag. Det sved i lungorna av medlet som var på trasan, fläckarna i mitt synfält växte sig större och större och medvetslösheten välkomnade mig med öppna armar.

________________________________________________________________________________

Del ett klart, Ska försöka lägga upp 1-2 kapitel varje vecka. Jag ville inte skriva på den andra eftersom att den inte vart så bra. Jag tyckte det var bättre att skriva ur jag form och jag kom på nya idéer som inte skulle ha funkat med den typen utav inledning, hoppas ni kommer gilla denna boken, ta hand om er <3

1194 ord