I don't do mercy (sv)

del 7

Emmas perspektiv:

Harry kom in i rummet och tittade på mig.

"Louis vill att du kommer ner"

Jag tittade upp på Harry men tittade sedan in i den vita väggen. Inget nytt fanns på väggen men jag hoppades att Harry skulle gå ut ur mitt rum.

Jag ville inte kalla rummet för mitt rum men det lät bäst så. Dessutom så var det ju typ mitt rum jag sov ju här och har varit här i en vecka.

Harry suckade och gick fram till mig. Sedan så tog han tag i min arm och drog med mig ut ur rummet. Först ville jag sparka honom men kom på att det var ganska meningslöst då jag var svag i jämförelse mot honom.

Han drog mig nerför trappen och jag klantig som jag är snubblar i trappan. Han blev chockad utav kraften när jag föll så han släppte taget om mig.

Jag ramlade nerför hela trappan och slog i huvudet i nästan varje jävla trappsteg. När jag till slut var längst ner i trappan så svartnade det för ögonen i några sekunder.

Harry kom ner och ställde sig över mig först så såg han lite orolig ut men när han såg att jag var vid medvetande så började han flina igen.

Han tog tag i min arm igen och drog upp mig på fötter. Det svartnade direkt och jag vinglade till.

"vänta Harry, jag måste sätta mig"

Han släppte min arm och jag sjönk ner på trappen. Mitt huvud snurrade förfärligt och det kändes som om jag skulle spy vilken sekund som helst.

Jag satt med huvudet i händerna och koncentrerade mig på min andning. Efter cirka 10 minuter så började huvudet att snurra lite mindre och jag tittade upp från mina händer.

Harry iakttog mig under tystnad och flinade inte längre. Jag tog tag i trappräcket och ställde mig försökt upp, hoppas det var något viktigt Louis ville. Annars så ramlade jag ner för trappen i onödan.

Harry tog tag i min arm igen och vi började gå mot vardagsrummet. När vi kom in genom dörren så stannade jag. I en utav sofforna satt Louis. Jag visste att han skulle sitta där men det kom ändå lite som en chock

Harry fortsatte att dra mig in rummet och gick fram till en utav sofforna som var placerade i rummet.

Jag satte mig i en utav sofforna som stod mitt emot Louis.

"så Emma"

Sättet han uttalade mitt namn gav mig rysningar.

"jag har ett litet uppdrag till dig..."

................................................................................................................................................................

"aldrig jag skulle aldrig göra något sånt!"

"Emma tror du att du har ett val, jag äger dig och jag gör vad jag vill med dig"

"kanske det men jag kommer inte göra det, jag tänker inte var en beta"

(Beta=Lockbetet i ett gäng, betan leder ut offret och sedan så tar dom andra hand om offret)

Louis tittade på mig med ett roat uttryck.

"lilla Emma tror du verkligen att du har ett val"

han ställde sig upp från soffan och började gå mot mig han satte sig på armstödet och böjde sig fram mot mitt ansikte.

Jag bakade bak med mitt huvud och han följde efter. När jag inte kunde komma längre bak så tog jag sats för att resa mig upp. Men han satte snabbt händerna på båda mina sidor så jag inte kunde komma upp.

Han kom ännu närmre nu var det kanske 1 dm kvar tills våra läppar skulle nudda varandra.

"jag kommer inte göra det, över min döda kropp"

Han kom närmare mitt öra och viskade

"det kan vi nog ordna"

________________________________________________________________________________

Där var kapitel sju slut spännande va, ska nog börja med kapitel 8 nu men vi får se när det släpps har mycket i skolan nu. <3

617 ord