I don't do mercy (sv)

del 3

Det första jag kände var att jag hade en otrolig huvudvärk och att min arm fortfarande gjorde väldigt ont.

Jag försökte sätta mig upp men märkte att mina händer och fötter var tejpade med silvertejp. Jag öppnade ögonen och såg att jag var i en bil.

Harry var i framsättet och körde bilen. Jag låg i baksätet jag försökte skrika åt honom men det kom bara grötiga läten från min min. Den var också tejpad med silvertejp.

Harry tittade bak mot mig och flinade.

"tänkte att du kanske behövde vila din röst så mycket som du har skrikit"

Jag försökte ge honom en irriterad blick men han tvärstannande så jag flög in i framsätet och slog i huvudet.

Jag jämrade mig genom tejpen och försökte säga åt honom att han var en idiot. Men det gick inte så bra när han inte kunde höra mig.

Han fortsatte köra under tystad och jag försökte studera utsikten genom fönsterrutorna.

Var var vi?

Var vi i ett annat land? troligen eftersom att vi hade åkt flygplan.

Harry tittade på mig ibland men jag ville inte ge honom en reaktion då jag visste att han skulle börja flina då.

Efter en lång stund som jag antog var några timmar så bromsade Harry in och stängde av motorn.

Han hoppade ut ur bilen och gick till bakdörrarna. Han öppnade dörren och drog ut mig i min onda arm.

Jag jämrade mig i smärta och försökte komma loss genom att armbåga honom. Han flinade och släppte mig och jag insåg då att jag skulle ramla ner i marken. Jag blundade och var bered på fallet och det kom som en hård duns.

Jag tappade luften för några sekunder och kände hur mitt sår där jag blev skjuten började blöda. Harry brydde sig inte ett dugg, han tog tag i en onda arm igen och började släppa mig till huset hade stannat framför.

Huset vi hade stannat framför var enormt, om jag inte var kidnappad skulle jag lätt kunna bo här. Harry släpade mig fram till grinden och började knappa in en väldigt lång kod. När han var klar så öppnades grinden elektriskt och han fortsatte att släpa mig in till huset.

Huset var väldigt vackert, det var stort och stilrent helt i min smak. Huset kunde inte direkt välja viket asshole som skulle äga det. Harry drog upp mig genom den stora stentrappan i hallen, vi kom till en korridor som han började gå igenom.

Vi stannade utanför en dörr som han öppnade sedan så puttade han in mig i rummet och stängde. Jag hörde ett klick och sedan fotsteg som gick iväg.

Jag hade landat på en säng jag vände mig om och försökte få upp tejpen. Efter ett väldigt långt tag som kändes som timmar, fick jag tillslut upp tejpen runt handlederna.

Jag tog snabbt bort tejpen runt fotlederna och drog bort tejpen från munnen. Mina läppar sved och det smakade klister i munnen. Jag svepte med blicken över rummet och tog in varje detalj.

Rummet ar litet och var vitt. Golvet var i trä. Min säng var också vit med en trästomme. Sängen var inte så bekväm och var väldigt hård. Det fanns fönster i rummet men dom var låsta och det skulle låta för mycket om jag krossade dom.

Det fanns inga andra möbler i rummet. Det fanns två dörrar ena lede ut till huset och den nadra ledde till et badrum.

Badrummet hade mörkt kakelgolv med vita kakelväggar. Det fanns ett handfat med en spegel ovanför och ett skåp med hygienartiklar var bredvid. En dusch fanns och en toalett, på toaletten så fanns en hög med fluffiga vita handdukar.

Jag gick ut ur badrummet och sjönk ner mot väggen. Jag la huvudet i händerna och suckade, varför var jag här?

Jag hörde hur dörren låstes upp jag tittade upp och tittade mig nyvaket omkring jag hade tydligen råkat somna. Jag kände spår utav tårar på kinderna så jag måste ha råkat gråta i sömnen.

I dörröppningen var en flinande Harry och tittade ner på mig.

"kom vi sak äta"

"jag är inte hungrig lämna mig ifred"

"du ska äta"

Han gick in i rummet och lyfte upp mig jag gjorde inget motstånd försökte bara göra mig så tung som möjligt men det märkte han förstås inte.

Han bärde ner mig för trappan och in i vardagsrummet sedan så gick han in i ett annat rum som verkade vara en matsal. Han satte mig på en stol och satte sig på en stol mitt emot.

På bordet så var det uppdukat med enklare rätter som kyckling, köttbullar, potatis mm

Jag kände att jag var hungrig men jag ville göra det surt för Harry så jag satt och stirrade tomt framför mig.

Harry började ta mat åt sig själv och åt ljudligt för att försöka få mig att äta jag började nästan le för att jag påverkade honom så men jag ville inte ge honom en reaktion och det märktes att han ville att jag skulle prata.

"Har du inga frågar som t.e.x varför du är här, kommer du få komma hem igen?"

Jag kunde nästan inte hålla inne mitt leende men jag tittade bara tomt framför mig så han skulle bli irriterad.

" jag säger ändå. Du kommer att vara här väldigt länge, det kommer att komma fler men just nu så är vi själva. Du borde bete dig för alla är inte lika snälla som jag, för det mesta så kommer vi vara i det här huset men vi kanske kommer byta"

Jag tittade tyst på honom medans jag kände hur mitt blod frös.

Skulle fler komma och vad menade han med att alla inte var lika snälla som honom han var ju elak.

Då gick det upp för mig vad han menade om dom andra var värre än Harry som hade skjutit mig i armen vad skulle dom andra göra då?

Min färg gick ur ansiktet och jag såg troligen skräckslagen ut. Harry satt och flinade på andra sidan bordet.

"ät nu för det här är allt vi kommer äta idag"

Jag tittade ner i knät och som på beställning så började min mage att kurra Harry hörde och började flina. Jag kände hur jag vart röd i ansiktet och bestämde mig för att äta. Jag tog mat men ville inte ge honom nöjet att jag år fort.

Jag delade maten långsamt och tuggade länge fast jag ville svälja det helt.

Harry tittade uttråkat på mig medans jag åt långsamt.

När jag hade ätit upp så tog han tag i min arm och började släppa mig upp till övervåningen.

Han kastade in mig i rummet jag hade varit i först och stängde dörren. Jag hörde hans fotsteg tona bort men jag hörde aldrig något klick från låset...

________________________________________________________________________________

kapitel tre klart, vad tror ni händer kommer Emma att fly. Det får ni veta i del fyra som ska upp snart. <3

1139 ord