I don't do mercy (sv)

del 2

Mannens/ Harrys perspektiv:

Hon låg där och sov eller snarare var medvetslös. Hon var ganska så snygg, jag hade sett bättre i mina dagar

. Men hon såg inte dålig ut lite större former kanske. Jag hade kidnappat många i mina dagar men hon var speciell hon hade en låga som inte andra tjejer hade och i såna fall så slocknade den snabbt.

Jag tog upp telefonen och ringde chefen. Han svarade snabbt

" Har du henne"

" nej du vet jag lämnade henne hemma hos sig"

"Harry..." det hördes att hans humör inte var på topp. "ja jag har henne, hon är nerdrogad för tillfället"

"bra annars så kommer våran plan inte att fungera" "ja jag vet vi är framme om 10 timmar"

"ses där bro"

"ja bro"

Jag la på och suckade, vad skulle jag göra i 10 timmar lika bra att sova lite medans Emma fortfarande är medvetslös annars så kommer hon nog bara att skrika.

Emmas perspektiv:

Jag öppnade långsamt ögonen det första jag såg var mörker, sedan så började jag kunna urskilja vissa saker. Jag hörde ett högt brus i öronen vart var jag?

allt rasade över mig, jag bet mig i handen för att inte börja skrika. Min arm bultade och bara smärtan höll på att få mig att skrika.

Jag tittade mot armen och kunde utskilja att ett vitt bandage runt axeln. Jag gick upp från stolen som jag halft låg i, den var väldigt obekväm.

Jag ställde mig upp och började känna mig fram vart jag var. Jag trippade fram längst en small korridor, jag försökte vara så tyst som möjligt eftersom mannen verkade sova.

Mina fingrar sökte sig mot väggarna, när dom fick kontakt ryste jag. Metallen som mötte mina fingrar var iskall. Jag trippade med fingrarna tills jag fick kontakt med ett handtag.

Jag tryckte ner rummet och en lampa lyste upp rummet som jag hade öppnat.

Det var en liten toalett, jag gick in och stängde dörren. Jag sjönk ner på toaletten och la huvudet i händerna. Varför skulle just jag ha blivit kidnappad av någon galning.

Jag kände hur gråten var på väg men ville inte gråta mera. En smäll hörde mot dörren och sedan en röst som för alltid skulle hemsöka mig.

Mannen bankade på dörren och röt åt mig att komma ut. Jag ställde mig snabbt upp och tog ett djupt andetag sedan så låste jag upp dörren.

Han tog tag i min arm som jag har ont i, jag stönade utav smärta och gav honom en sur blick i mörkret som han troligen inte såg.

Han började dra med mig genom den smala gången jag började få panik och började streta och kämpa emot. Han fick nog och sa "kan du sluta skrika, du kan inte fly nu"

kaxig som jag är svarade jag "kan jag visst" han drog med mig och satte mig i en stol sedan så tog han fram något ur byxfickorna. Jag kände hur hann tog min hand och spände fast den i stolen. Den kalla metallen mötte min hand och jag vart som förstenad.

Vad gjorde han?

sedan så öppnade han en dörr som jag inte hade lagt märke till men dörren var konstig den var gjord av metall och den var rund. Han öppnade den och ett stort vinddrag började kännas i utrymmet i var på.

Det var då jag förstod vi var på flygplanet, det borde jag ha förstått tidigare men jag tänkte inte så långt. Jag skrek åt honom att stänga dörren men hann hörde mig inte eller ignorerade mig helt, troligtvis det sistnämnda.

Han tittade ut genom dörren och stängde den tillslut luften började bli tunn och kall i flygplanet så jag började få ont i huvudet. Han kom emot mig och ställde sig framför mig. Han andedräkt träffade mig i ansiktet och jag kan inte säga att det var bekvämt.

Han lutade sig närmare mig och sa sedan

"fortfarande sugen på att rymma" han flinade och jag skakade på huvudet. Han tittade in i mina ögon genom mörkret och jag tittade tillbaka och frågade sedan

"vad heter du"

Han skrattade till och reste sig upp

" Harry"

Jag pustade ut att han reste sig ifrån mig och började istället försöka se hur flygplanet såg ut.

Jag kunde inte se mycket utan bara mörka konturer som jag antog var bord och mera flygplansstolar. Jag tittade ner mot min hand som jag troligen inte skulle få bort från flygplansstolen om inte Harry ville det.

Jag tittade irriterat mot Harry som flinade tillbaks mot mig. Jag vände mig om och höll tillbaka mina tårar.

Jag var livrädd, rädd, skrämd, arg allt som man kan vara var jag.

Men jag ville inte gråta inför honom jag ville inte visa mig svag.

Jag kom och tänka på min familj. Hur hade dom det nu var dom okej och hur skulle dom ta mitt försvinnande.

Min bror måste nog ha sett att jag är borta kanske inte mina föräldrar när jag satt där så kunde jag inte hålla tillbaka ilskan så jag började skrika på Harry.

Han tittade förvånat på mig men sedan såg han bara trött ut han tog upp en vit duk som glimmade till i mörkret sedan så satte han den framför mitt ansikte

. Jag visste att jag inte skulle kunna hålla andan hur länge som helst så jag la inte ens tid på att försöka. Jag kände hur mina kinder började bli böta av tårar och hur min kropp började domna bort.

Jag blev lugnare och lugnare medans mitt synfält blev mindre och mindre. Tillslut så såg jag bara en flinande Harrys sedan så vart allt svart.

________________________________________________________________________________

Del två avklarad har haft skrivtorka så har inte kommit på så bra idéer till denna bok men ska försöka har lite idéer nu måste bara få dom att funka, ta hand om er <3

1000 ord