o.e | Sommarlovet

18.

Mina tankar var många. Jag har aldrig varit sen tjejen som mått dåligt över någonting, men just nu känns allting piss. Allting som har med Oscar att göra, att jag varje dag påminns av honom, att jag måste fira min 18 årsdag tillsammans med honom i Globen. Jag kan inte förstå hur Daff tvingar mig att tillbringa min 18 årsdag i Globen.

Dagarna gick, en vecka kvar till konserten. Felix och jag hade tillbringat varje dag tillsammans, han sov alltid hos mig varje kväll. Jag visste att Oscar var avundsjuk men jag brydde mig inte. Jag kunde se Oscar sitta i sitt fönster och se på mig och Felix när vi stod i mitt rum och pratade eller vad vi än gjorde. Någonting är dock fel, jag har börjat drömma om Felix, varje kväll. Om hur vi kysser varandra, hur vi kramar varandra. Det är något med det som känns skumt.

En annan sak som är skum, är Felix. Han har börjat bete sig annorlunda, han ger mig komplimanger hela tiden, han säger att jag är fin hela tiden, att jag är den bästa personen han träffat och hur mycket han tycker om mig och är glad att han träffat mig. Även om dessa saker är konstiga att höra efter att man gör slut med sin kille för 2 veckor sedan så blir jag glad. Varje gång Felix ger mig en komplimang så får jag fjärilar i magen. Vad är det som händer med mig?

Varje gång jag är med Felix blir jag glad. Han gör mig glad. Jag glömmer alltid Oscar när jag umgås med honom. Jag kan vara mig själv. Varje gång Felix tittar på mig och ler så får jag någon konstig känsla i min mage. Den liknar den där känslan jag hade innan jag blev kär i Oscar. Min fina fina Oscar. Fast Felix är ju ganska snygg också. Eller jag ska inte ljuga, han är jättesnygg. Hans käkben, hans mun, hans ögon, hans näsa, hans ögonbryn, hans kropp, hans händer, hans öron, hans helhet. Åh, Felix. Jag tror någonting inuti händer med mig, eller söker jag bara tröst hos dig?

VÄNTA TILDA VAD HÄNDER?!? VARFÖR TÄNKER DU SÅHÄR OM FELIX?

Oscars POV

Okej, imorgon är konserten. Imorgon fyller Tilda år. Imorgon kommer vara en konstig dag.

Jag brukar sitta i mitt fönster och se hur Tilda och Felix kramas, hur de står och dansar och leker runt. Jag saknar att göra sådär med Tilda, jag saknar Tilda. Jag saknar att hålla henne i mina armar, att känna hennes doft. Några fingrar knäppte framför mig och jag rycktes ut ur mina drömmar. Det var Ogge som hade knäppt fingrarna.
"Ey, Oscar, koncentrera dig. Detta är sista dagen vi kan öva" just det. Konserten är imorgon och vi står just nu på scenen i Globen och övar våra danser och låtar.
"Förlåt, mycket att tänka på bara"

7 timmar senare var vi äntligen klara. Alla danser satt som de skulle, alla låtar lät som de skulle. Daff ville att vi skulle sjunga 97 ways eftersom den hade blivit en av våra mest uppsparkade låtar. Jag hade vägrat, den låten ska jag aldrig mer sjunga. Daff och jag hade pratat om vad som hade hänt den kvällen Tilda hade flyttat hem, jag hade berättat in i minsta detalj och han trodde mig. Daff hade sagt att han hade försökt övertala Tilda att prata med mig, men hon vägrade. Han hade även sagt att det syns fortfarande att hon älskar mig, varje gång de går ut tittar hon direkt upp mot mitt fönster. En dag hade även Daff hittat en låda under hennes säng när han städade. Det var en låda med mina kläder jag hade lämnat där, alla lappar vi hade skrivit till varandra i fönstren och det fanns även ett flertal bilder på oss två när jag stod i Globen och sjöng 97 ways. Ho har alltså inte släppt taget om mig ännu, jag har fortfarande en chans.

Jag, Omar och Ogge satt hemma hos mig nu i soffan och försökte att inte somna. Klockan var bara 19:25 men vi var stentrötta. Felix hade idag brutit vår tradition att sova hos varandra kvällen innan en konsert, han sov hos Tilda. En del av mig tyckte det var okej, de var ju bara kompisar, men en annan del av mig kände att det var någonting mellan de två och jag ville inte det. Tilda är min. Vi ska tydligen gå upp extra tidigt imorgon enligt Daff. Han ville att alla skulle komma till hans hus och sjunga för Tilda eftersom det är hennes 18 årsdag. Jag hade frågat om det var någon bra idé om att jag skulle vara där. Daff hade bara sagt att ALLA ska vara där, alltså så var jag tvungen att gå.

Klockan tickade vidare och vi gick och lade oss vid 20:30, vi var så trötta. Vi gick in i mitt rum och lade oss på madrasserna och jag i min säng.
"Godnatt killar"
"Godnatt Omar" sa både jag och Ogge
"Imorgon gäller det" sa Omar och det var det sista jag hörde innan jag somnade.

A/N: Okej jag vet, detta kapitlet suger men jag behövde ha ett utfyllnadskapitel här. I nästa kapitel händer ännu mera saker så fortsätt läs.