o.e | Sommarlovet

21.

Idag var den stora dagen. Idag var den dagen då jag skulle bli din föralltid och du skulle bli min föralltid. Om en och en halv timme kan jag kalla mig din föralltid, på riktigt. Jag kollade i spegeln, mitt hår var perfekt, hälften uppe och hälften nere, klänningen satt vackert på mig. En klänning som hade A-linje med massa spets på, jag visste att du gillade spets. Klänningen var beige, jag har aldrig förstått varför man måste ha en vit. Denna klänning var så mycket mer finare i beiget än i vitt. Jag kollade en sista gång i spegeln, en tår rann nerför min kind. Det knackade på dörren, Daff kikade in.
"Tilda, är du klar?" jag nickade som svar och vände mig om mot Daff och började gå. Det var dags. Daff tog min hand och vi började gå.

Jag kunde se hur alla satt på varsin stol. Jag såg dig. Jag såg hur vacker du var när du stod där i din smoking i väntan på mig. Allting var perfekt. Allting var på en fin herrgård, träden blommade jättefint. Det var sommar. Jag stod extra länge och kollade på hur perfekt du såg ut. Din skjorta matchade min klänning i färgen, allting var perfekt. Daff började prata med mig, jag svarade honom. Han undrade om jag var redo för att gå ut dit, att gå ut dit och bli din föralltid. Jag hade varit redo ända sedan den där sommaren när jag slutade andra året på gymnasiet. Sedan dess har jag varit redo för dig.

Musiken började spela, allting var perfekt. Jag stod bakom ett par gardiner, ingen såg mig men jag såg er. Jag började bli nervös, varför vet jag inte då jag visste att detta var exakt det jag ville. Musiken spelade där det var dags för mig att gå ut, jag flyttade undan gardinerna och klev ut. Alla stod upp och kollade på mig, vissa log vissa grät. Jag började gå framåt, långsamt. Du höjde ditt huvud och såg mig, jag tittade rakt in i dina ögon och såg kärlek. Du började fälla tårar. Där kom ditt fina leende också, det där leendet som jag aldrig har tröttnat på. Det där leendet har jag varit kär i, i flera år nu. Jag älskar det där leendet. Jag fortsatte att gå frammåt och tillslut stod jag bredvid dig, du tog min hand i min hand och mimade jag älskar dig. Jag log det bredaste leendet jag hade. Det var dags, från och med idag kommer vi vara tillsammans föralltid.

Musiken slutade spela, prästen började prata. Vad han sa det vet jag inte, allting jag brydde mig om var dig. Jag kunde inte slita min blick från dig, du var så vacker. Jag lyckades höra att det var nu dags att säga våra löften, jag skulle säga mina först.
"Jag vet inte hur jag ska börja. Jag vet inte hur jag ska försöka få ner min kärlek till dig i ett tal, det går inte. Jag ska vara ärlig, jag har inte skrivit något tal för jag visste att det inte skulle bli lika bra som om jag pratade fritt. Första gången jag träffade dig var jag 17 år, jag tvingades bo hos min morbror och jag trodde det skulle bli den värsta sommaren i mitt liv, men det blev den bästa sommaren i mitt liv, för jag träffade dig. Första gången jag såg dig var när jag följde med Daff till hans jobb, du och de andra killarna stod på dansgolvet i studion och hade precis dansat klart. Jag kommer ihåg hur jag hälsade på alla, först Ogge, sen Omar, Felix och sist dig. Du gav mig en kram, det var den bästa kramen jag någonsin fått då. Jag kommer ihåg hur det pirrade i min mage när jag kollade på dig där du stod på golvet. Samma pirr som jag hade i min mage då har jag i min mage nu varje gång jag ser dig. Jag kommer ihåg hur Katja sa att ni hade haft fans i studion som tittat på när ni dansat men att du aldrig tittat på någon så mycket som du tittade på mig. Eller när jag låg på baksidan av Daffs hus och du lyckades höra att jag tyckte du var snygg när jag pratade med Johanna i telefon, vad jag skämdes då. Jag kommer aldrig glömma när du sa att du hade träffat en snygging du också, och jag frågade vem det var och du sa att det var jag. Jag kommer ihåg eran första konsert jag var på, hur du sjöng låten du skrivit helt själv, hur du kysste mig inför hela Globen. Jag blev kär i dig. Jag är kär i dig. Jag blev kär i ditt leende, dina ögon, din näsa, din mun, dina öron, ditt ansikte. Jag blev kär i en kille som jag kunde vara mig själv med, en kille som behandlade mig rätt, en kille som älskade mig. Jag blev kär i dig. Jag blev inte kär i han som är med i The Fooo Conspiracy, jag blev inte kär i han som har det fluffiga håret. Jag blev kär i dig. Jag har alltid älskat dig och det kommer jag alltid göra. Jag älskar dig oavsett vad du gör i ditt liv, hur du ser ut, hur du är som person, vilka vägar du väljer i livet, för enligt mig så är du perfekt och det är det jag älskar med dig. Jag har fortfarande kvar alla papper som vi pratade genom när vi var yngre. Jag älskar dig"

Jag såg hur dina tårar kom krypandes fram, man hörde några snyftanden från publiken. Det var dags för ditt tal. Du tog micken ifrån mina händer som jag hade pratat i.
"Jag ska också vara ärlig, jag har inte skrivit något tal för jag visste inte hur jag skulle få ner min kärlek till dig på ett papper, för det går bara inte. Men jag tog med mig min gitarr och tänkte att det kanske är lättare att sjunga min kärlek till dig än att prata." jag var chockad, han ska sjunga. Han tog sin gitarr och började spela, jag kände igen låten med en gång. Gårdakvarnar och Skit med Håkan Hellström.

Livet förändras vart jag än går

och det kommer kanske inte
alltid vara vi två
Bara så länge det finns stjärnor över oss
och bara sålänge våra hjärtan
klarar av att slå

Denna pojken har aldrig riktigt
sett någon i ögonen
och jag förstår om du skulle träffa någon bättre sen
Men månen är död när jag tänker på det
och himlen är gjord av sten

Så många broar jag bränt,
ingen tog mig riktigt över, nej
men jag går inte isär
när jag går med dig

Jag vet ett berg dit jag brukade gå
det är så vackert där,
nästan som en tavla
nästan som en tavla över rätt och fel
för man ser gårdakvarnar men
man ser skiten med

Jag har inga starka armar att bära dig på
jag är inte mycket, inte mycket att titta på
men du kommer aldrig att behöva ljuga igen och
du kommer aldrig behöva se mig ligga död på vägen..

Så många broar jag bränt,
ingen tog mig riktigt över, nej
men jag går inte isär
när jag går med dig

Så många vänner jag känt
ingen som jag riktigt behövde, nej
jag har aldrig varit normal
bara när jag går med dig

Så många broar jag bränt,
men jag går inte isär
när jag går med dig

Han slutade spela, ställde ifrån sig gitarren och tog upp micken igen.
"Tilda, I, I, I swear it I, I, I swear it I, I, I swear it, I swear I'll prove it I swear it I, I, I swear it, I swear I'll prove it 97 ways. In the way I kiss your lips, in the way I kiss your face, my hands upon your hips as we slowly dance in place, in the way I stroke your skin, till ya feel like it's ablaze, soon as we give in I'm gonna prove it 97 ways. Jag älskar dig"

Tårarna rann nedför mina kinder. Prästen började prata igen.
"Tilda Erica Björklund, tager du denna Oscar John Ingvar Enestad att bli din äkta make?"
"Ja"
"Oscar John Ingvar Enestad, tager du denna Tilda Erica Björklund att bli din äkta maka?"
"Ja"
"Du får nu lov att kyssa bruden" han lutade sig frammåt och han skulle precis kyssa mig när någon i publiken ställer sig upp och skriker nej. Vi vänder oss om och ser vem det är.
"Ni får inte gifta er!"
"Snälla gör inte detta" sa Oscar
"Jo, jag måste. Ni får inte gifta er" vi tittade på honom han öppnade munnen igen
"Tilda, jag älskar dig" jag stod still, visste inte vad jag skulle säga. Han såg på mig hur jag reagerade och vände sig om och gick. Han skulle precis gå men vände sig om.
"Tilda, ge mig en chans"
"Du vet att jag inte kan" sa jag, han vände sig om och gick, jag sprang efter och såg hur han gick ner mot vattnet. Han bar på två stora stenar. Jag hann inte mer än springa fram två meter innan han åkte ner i vattnet, han var borta. Jag började gråta.
"FELIX!" skrek jag.

Jag vaknade och sängen var blöt, jag hade gråtit i sängen. Jag tittade bredvid mig och där låg inte Oscar.