-Vanessas perspektiv-
Jag och Anton, eller aaa okej bara Anton hade burit Felix tillbaka till hotellrummet. Jag hade bäddat ner honom och satt nu o bara kollade på Felix. Hade inte hans bröstkorg sakta åkt upp och ner så hade man kunnat tro att han var död.
-Vill du att jag stannar eller ska jag gå? Frågade Aton och lade sin ena hand på min axel.
-Han klara sig va? Vi behöver inte åka in till sjukhuset? Frågade jag utan att vända blicken från Felix.
-Needå. Han klarar sig. Han kommer bara vara lite bakis och snurrig imorgon. Annars som vanligt. Förklarade Anton.
-Okej. Du får gå om du vill. Sa jag nästan ohörbart. Anton gjorde som jag sa och lämnade vårt rum.
Jag hade blicken på Felix bröstkorg hela tiden. Den åkte sakta upp och ner regelbundet. Fan jag visste att vi inte skulle hängt med till festen. Det var fan inte roligt för fem öre. Allt ska bara skita sig. Sämsta dagen än så länge på den här resan.
Jag skulle ge allt för att vara spola tillbaka tiden och valt att ligga o dega på rummet istället för att tvingat med Felix till festen som han faktiskt inte ville gå på. Men bara för min skull följde han med. Och då blir han drogad. Fan. Allt är mitt jävla fel.
Jag drog av mig kläderna och satt nu i endast trosor bredvid Felix. Jag lade mig ner och hade huvudet på hans bröstkorg så jag skulle känna hans hjärta dunka.
Imorgon ska vi bara mysa hela dagen. Jag tänker inte ens lämna hotellrummet.
[Heeeey! Kort och tråkigt kapitel jag vet men var ju tvungen att avsluta den här dagen. Iaf hoppas ni gillar det och kommentera gärna:) jag uppskattar kommentarer mer än gillningar så japp :D
YOU ARE READING
I Tried
FanfictionJag heter Vanessa och går sista året i grundskolan. Det är bara två veckor kvar tills jag äntligen får sommarlov. Problemet är bara att det är en tradition att varje 9a ska åka på ett två veckors läger. Man kan väl säga att här börjar min berättels...
