24 | xmas Foscar story |

2 dec

2 december 2015

"Jag älskar ditt leende. Hur det kan få mig att glömma av vad som får mig att må dåligt. Hur jag kan bli så lycklig bara av att se det. Hur jag skulle göra allt för att få dig att le. Jag älskar ditt leende"

Återigen dalar en ny lapp ner mot golvet när jag öppnar skåpet nästa morgon. Leendet växer på mina läppar medan jag läser igenom texten och nyfiket blickar jag bak över min axel för att möjligtvis få en uppsikt över min hemliga beundrare. Men jag är ensam i korridoren och det återstår ett mysterium. Trots att det jag sa till Oscar stämmer, jag tänker inte lägga ner onödig energi på att ta reda på vem det är så finns det ändå en nyfikenhet. Den här sortens uppmärksamhet är jag inte van vid. Jag är van vid att tjejer vill ha mig för mitt rykte i sängen, jag är inte van vid komplimanger.

Fundersamt stoppar jag ner lappen i bakfickan och grabbar tag i datorn och mappen för första lektionen innan jag rör mig bort längs korridoren. Precis när jag ska smsa Oscar så får jag syn på hans blonda fluff en bit bort i korridoren där han sitter med ansiktet nervänt i matteboken.

"Oscar!"

Yttrar jag och han lyfter förvirrat på huvudet innan han möter mina ögon och slappnar av en aning.

"Hej"

Säger han lugnt och när jag ler mot honom är han snabb med att besvara.

"Är du redan här? Såg du vem som lämnade lappen i mitt skåp?"

Utbrister jag exalterat och Oscar flackar med blicken mellan mig och bort mot mitt skåp innan han rycker lite på axlarna.

"Ehm nä jag är den enda som varit här"

Yttrar han fundersamt innan han verkar komma på sig själv och aningen nervöst drar handen igenom håret.

"Eller nu när jag tänker på det så hörde jag nog steg i korridoren förut. Men jag såg inte vem det var tyvärr"

Säger han snabbt och jag iakttar honom en stund innan jag nickar och slår mig ner bredvid honom. Med ett leende på läpparna lutar jag mig tillbaka och märker hur Oscars ögon vilar på mig vilket får mig att blicka över på honom och upptäcka hans egna leende.

"Du verkar glad idag"

Yttrar han med en varm röst och jag rycker lite på axlarna och behåller vår ögonkontakt samtidigt som jag ser hur hans egna leende växer i takt med mitt.

"Det finns mycket att le över I guess"

Säger jag lugnt och Oscar nickar åt mina ord innan han vänder ner blicken i matteboken igen. Men jag kan fortfarande se hur leendet skuggar hans läppar.