24 | xmas Foscar story |

3 dec

3 december 2015

"Jag älskar hur du bryr dig. Trots att du försöker spela så tuff och har din image som alla känner till. Innerst inne är du den finaste jag vet. Jag älskar hur du bryr dig"

Dagarna fortsätter att passera och för varje ny dag fanns där en ny lapp med en ny komplimang. Nyfikenheten över vem det är som faktiskt tar sig tiden att skriva dessa fina saker börjar att växa sig större. Jag har aldrig varit med om att någon lägger ner den här tiden på mig och jag måste erkänna att det ger effekt. Jag vill veta vem det är.

"Åh en ny lapp? Jag får se"

Yttrar Oscar som plötsligt dyker upp bakom mig. Jag räcker över lappen och betraktar honom medan han läser igenom det som står.

"Det verkar ju vara någon som känner dig"

Säger han sedan lugnt och jag nickar svagt. Inser att han har rätt. Det är någon som åtminstone känner mig på en djupare nivå än att enbart ha spenderat en natt med mig.

"Jag vet inte Oscar, det börjar få effekt"

Säger jag lugnt och han sluter upp bredvid mig när jag börjar att gå längs med korridoren.

"Vad menar du?"

Frågar han förvirrat och flackar med blicken mellan lappen och mina ögon.

"Jag tycker om att vem det nu är lägger ner så mycket omtanke på mig. Jag vill veta vem det är"

Säger jag och Oscar stannar till vilket får mig att blicka över på honom med höjda ögonbryn.

"Varför vill du veta vem det är?"

Frågar han och jag ger honom en undrande blick. Han var ju den som verkade väldigt intresserad av att jag skulle ta reda på vem det är som skickar mig dessa hemliga små meddelanden.

"För att detta uppenbarligen är någon som tycker om mig och jag vill veta om det är någon jag också skulle kunna vara intresserad av"

Säger jag och Oscar ser nästan svimfärdig ut.

"Jag vet jag vet, jag sysslar inte med förhållanden. Men jag vet inte Oscar, jag har aldrig fått den här typen av uppmärksamhet och jag tror att jag tycker om det. Jag vill hitta henne"

Säger jag och Oscar ger mig en lång blick innan han slutligen nickar och flackar ner med blicken i marken för att sedan titta upp på mig igen.

"Men tänk om det är någon som du inte alls tycker om, på det sättet? Tänk om du blir besviken?"

Yttrar han tyst och jag betraktar honom en kort stund innan jag rycker lätt på axlarna och sänder honom ett litet leende.

"Jag tar risken"

Yttrar jag lugnt och ger honom ett bredare leende innan jag börjar att gå längs med korridoren igen. Jag hör snart hur hans steg skyndar på och inom kort sluter han upp vid min sida på nytt.