24 | xmas Foscar story |

25 dec

Jag betraktar honom från min plats vid köksbordet. Låter blicken svepa över varenda millimeter av hans kropp medan jag lyssnar till ljudet av hans låga nynnande blandat med ljudet av köttfärsen som fräser i stekpannan framför honom på spisen.

Försiktigt reser jag mig upp och går fram till honom. Tillåter mig själv att placera händerna om hans höfter och skratta lågt åt hur han hoppar till lite under min beröring. Att röra vid honom såhär känns fortfarande lite förbjudet. Att tillåta mina armar att omfamna honom och försiktigt låta mina läppar snudda vid hans bara axel i en mjuk kyss. Det känns fortfarande som att jag behöver förklara mina aktioner. Ursäkta mig.

När han lägger ifrån sig stekspaden, skjuter köttfärsen åt sidan och försiktigt vänder sig om i min famn så att mina gröna ögon möter hans blåa så kan jag inte hålla tillbaka leendet.

Hans händer placeras om min nacke där han fingrar lite på håret som hänger ner en bit. Vi betraktar varandra en stund, låter oss iaktta utan att skynda på eller behöva förklara oss. Försöker fortfarande vänja oss vid att det är tillåtet, det är tillåtet att titta. Tillåtet att röra. Precis som man vill. Precis när man vill.

Och leendet på mina läppar breddas när min blick flackar ner på hans läppar och jag inte behöver tänka över konsekvenserna utan kan låta begäret styra mina rörelser. Jag lutar mig in och kysser honom. Låter mina läppar röra sig mot hans, lär fortfarande känna formen och smaken av hans läppar. Lägger det på minnet.

Avbryter kyssen och låter mina läppar vandra över hans hud. Kysser hans haka, hans kinder, hans panna. Hud som jag alltid sett men aldrig rört vid. Åtminstone inte på det här sättet.

Låter mina händer lämna sin plats mot hans svank för att försiktigt dra mina fingrar genom hans hår och sedan låta pekfingret leta sin väg ner över hans panna och ner över näsryggen innan jag gör ett litet hopp från nästippen ner till överläppen där jag försiktigt låter fingret svepa över hans perfekta, fylliga läppar.

"Jag har alltid undrat om dina läppar är så mjuka som dem ser ut"

Yttrar jag och han ler varmt. Jag lutar mig in och kysser honom ömt vilket ger hans läppar en fuktig glans. Jag nickar försiktigt för mig själv.

"Det är dem, dem är underbara. Jag skulle kunna kyssa dina läppar konstant"

Yttrar jag nöjt och han skrattar lågt innan han ömt placerar handen om min haka och försiktigt stryker med tummen över min underläpp.

"Så många gånger har jag fantiserat om dina läppar mot mina. Och nu är det min verklighet"

Säger han drömmande och jag ler under hans beröring innan jag mjukt kysser hans tumme vilket får honom att le stort.

Att faktiskt vara såhär med honom har blivit min verklighet. Allt är fortfarande såpass nytt att jag väntar på att någon ska säga till oss att vi gör fel. Eller att allt kommer bli som vanligt igen i samband med att adventsljusstakarna byta ut mot vanliga lampor, att allt återgår till det normala. Men det här är vi nu, det här är jag nu. Mycket kommer förändras, min syn på honom har förändrats. Min syn på allt.  

För plötsligt är jag inte Felix, straight och kåt.
Jag är Felix, Oscars pojkvän.