24 | xmas Foscar story |

12 dec

12 december 2015

"Jag älskar dina fräknar. Hur de fläckar din hud och är en del av din individualitet. Är en del av vad som gör dig till dig. Hur man, när man ligger riktigt riktigt nära, kan följa dess mönster med ögonen. Jag älskar dina fräknar"

När jag kommer tillbaka in i sovrummet efter att ha kollat brevlådan efter den väntade lappen så håller jag på att snubbla över Oscar som ligger hopkurad på madrassen som är placerad på mitt sovrumsgolv.

Jag inser att han fortfarande sover djupt och ler smått för mig själv innan jag försiktigt kliver över honom och kryper ner under det varma täcket igen. Fönstret är öppet och nu när jag redan ligger i sängen är jag alldeles för lat för att resa mig upp och stänga det så jag drar bara upp det varma täcket upp till hakan och lyssnar till ljudet av Oscars djupa andetag.

"Åh vad kallt det är"

Hör jag plötsligt hans hesa morgonröst uttala och jag inser att han vaknat.

"Kom upp hit då"

Säger jag lugnt och inser inte vad jag sagt förrän orden redan lämnat mina läppar och det är för sent att ta tillbaka dem. Tystnaden vibrerar i rummet i ett antal minuter innan jag hör hur han rör sig och plötsligt sjunker min madrass ner en aning och jag känner hans hud snudda vid min. När jag vänder mig om så ligger han bara ett fåtal centimeter ifrån mig och jag möter hans blåa ögon och kan, trots det dunkla ljuset uppfatta rodnaden på hans kinder.

"Hej på dig"

Säger jag med en något skämtsam röst för att bryta stämningen mellan oss och han skrattar lågt vilket får hans näsa att rynkas på ett oerhört gulligt sätt och jag drar upp täcket hela vägen upp till näsan för att dölja mitt leende medan jag betraktar honom lugnt.

Du är så vacker. Orden yttras aldrig högt men jag kan inte låta bli att tänka det. Han är vacker, det är han verkligen. Min bästa vän är väldigt vacker, det är naturligt att tänka så om sina vänner, visst är det? Jag menar vi har varit bästa vänner i år och jag älskar honom väldigt mycket, som en vän. Såklart att jag tycker att det är mysigt att vara så nära honom, vi har en nära relation. Det är inte mer än så. Det är så vänskaper fungerar, eller hur?

"Så har du någon gissning än på vem det kan vara?"

Hans fråga får mina tankar att skingras och skaka försiktigt på huvudet.

"Jag har verkligen ingen aning, jag kan inte tänka mig att någon skulle göra detta för mig"

Yttrar jag trött och han sänder mig en svårtolkad blick innan han nickar försiktigt för sig själv.

"Det kanske är för att det inte finns någon som du älskar lika mycket som denne någon älskar dig"

Yttrar han med en något nedstämd röst och jag betraktar honom en stund innan jag suckar tyst och sluter ögonen.

Allt jag vill är att veta vem det är.

. . .
Felix din jäkla kaktus, till och med jag hade fattat

Hoppas ni mår bra! Jag tycker om er jättemycket! <33