24 | xmas Foscar story |

19 dec

"Jag älskar att älska dig. Hur mitt hjärta forfarande slår dubbla slag när jag ser dig. Hur jag blir alldeles vild under din beröring. Hur jag inte kan gå en dag utan dig, jag måste få se dig. Hur jag skulle välja all möjlig olycka framför att se dig må dåligt. Hur du kan få mig att må dåligt men ändå så bra. Jag älskar att älska dig"

Dörrklockan ljuder genom huset och jag drar på mig ett par mjukisbyxor över min kalsongbeklädda kropp. När dörren går upp och jag möter hans blåa ögon så står jag först bara och stirrar på honom innan jag slutligen drar in honom i min famn och kramar honom ordentligt.

"Oscar"

Yttrar jag tyst i hans öra och hans armar omfamnar mig tillbaka.

"Är du fortfarande arg på mig?"

Frågar jag försiktigt när han släpper taget om vår kram och han rycker lätt på axlarna samtidigt som hans blick finner marken.

"Jag var inte arg Felix, jag var besviken. Jag inser nu att jag bara är besviken på situationen, du kan inte hjälpa vad du känner, eller inte känner"

Yttrar han lugnt och jag rynkar pannan över hans ord. Varför måste han prata i sådana gåtor? Varför kan han inte säga exakt hur han känner för jag fattar ingenting.

"Vill du prata om det? Jag lovar att lyssna på varenda ord du har att säga. Vi behöver inte prata om mig alls, bara dig"

Yttrar jag ärligt och han ger mig ett minimalt leende innan han skakar lätt på huvudet.

"Nej vi släpper det Felix. Jag är här för att jag är inte van att vara ifrån dig i mer än en dag, så kan vi inte bara ha en utav våra vanliga filmkvällar? Gå tillbaka till hur det alltid har varit mellan dig och mig?"

Frågar han bedjande och jag nickar glatt innan jag följer efter honom in i vardagsrummet. Visst låter idén om en filmkväll bra men allt jag egentligen hade velat är att få veta exakt hur han tänker, för hans beteende på det senaste har varit allt annat än normalt.