24 | xmas Foscar story |

5 dec

5 december 2015

"Jag älskar ditt skratt. Hur det alltid får mig att skratta tillsammans med dig. Hur det får ditt leende att växa sig ännu större och hur det får dig att se ut som en liten pojke igen. Jag älskar att höra ditt skratt, det får mig att glömma all olycka i världen. Jag älskar ditt skratt"

"Detta är ju sjukt"

Mumlar jag fram och håller lappen mellan tummen och pekfingret innan jag drar jackan tätare omkring mig och går den korta promenaden tillbaka till huset. När jag kliver in genom dörren så sitter Oscar och väntar på mig i trappan med rufsigt hår och sömndruckna ögon.

"Nå?"

Frågar han sömnigt och jag viftar med lappen i handen samtidigt som jag klär av mig ytterkläderna och hänger upp jackan på dess krok och placerar skorna på skohyllan.

"Den låg i brevlådan"

Säger jag chockat och Oscar höjer försiktigt på ögonbrynen innan han gestikulerar åt mig att ge honom lappen.

"Detta är fint"

Mumlar han fram och jag nickar instämmande.

"Det är sjukt. Det är sjukt hur någon kan skriva sådana här fina saker om mig"

Utbrister jag och Oscar tittar genast upp från papperet och möter min blick.

"Det är väl inte så sjukt"

Mumlar han fram lite otydligt och jag sätter mig på några trappsteg nedanför honom innan jag möter hans blick med en frågvis glimt i ögonen.

"Vadå?"

Frågar jag dumt och han suckar kort.

"Jag är förvånad att du inte fått sådana här meddelanden innan Felix. Att du aldrig haft något seriöst och fått känna den här typen av uppskattning. Ingen förtjänar det mer än du"

Yttrar han ärligt och låter blicken följa den snirkliga texten på lappen i hans hand. När han tittar upp igen så iakttar jag honom fortfarande med ett brett leende på läpparna vilket får honom att rodna lite.

"Du har fel, ingen förtjänar det mer än du Oscar"

Säger jag ärligt och hans läppar spricker upp i ett leende innan han generat vänder ner blicken i marken och mumlar något osammanhängande som jag inte lyckas uppfatta.