24 | xmas Foscar story |

6 dec

6 december 2015

"Jag älskar din musiksmak. Hur du lägger ner så stor fokus på att känna igen dig i texten. Hur du anser att en låt bara är bra om texten förmedlar något. Hur din syn på musik visar hur intelligent du egentligen är. Jag älskar din musiksmak"

"Oscar"

När jag kliver in i mitt sovrum så kastar jag iväg en kudde på Oscar som ligger utslagen på madrassen på golvet och mumlar något osammanhängande mot kudden.

"Den här personen berömmer min musiksmak, hur sjutton känner den till vad jag lyssnar på för musik?"

Får jag stressat ur mig och Oscar som tidigare legat med magen mot madrassen och ansiktet nerborrat i den fluffiga kudden lyfter nu på huvudet och ger mig en förvirrad blick. Jag får en lust att skratta åt hans morgonfriss men trycker ner skrattet och sjunker ner på sängen istället.

"Men du lyssnar ju alltid på såpass hög musik att den hörs igenom hörlurarna. Dessutom, så använder du alltid låttexter som captions till alla dina selfies"

Får han fram med en hes morgonröst och det han säger är besynnerligt klartänkt för att vara en nyvaken tanke. Men å andra sidan så är Oscar intelligent, har alltid svar på tal och jag nickar instämmande till det han sagt. För som vanligt så känns hans teorier trovärdiga.

"Jag måste veta vem detta är"

Mumlar jag fram, mer för mig själv. Men Oscar verkar ha uppfattat min lågmälda fras då han sätter sig upp och möter min blick med trötta ögon.

"Men tänk om du blir besviken?"

Får han fram med en försiktig röst och jag drar ihop ögonbrynen så att det bildas en litet rynka i min panna medan jag betraktar honom fundersamt.

"Varför fortsätter du säga så? Har du en gissning på vem det kan vara?"

Får jag ur mig aningen för bryskt och han hajar till en aning innan han skakar lite på huvudet och tankspritt börjar att fingra på kanten av täcket.

"Nej ingen aning. Jag menar bara att du inte borde bygga upp en massa förhoppningar och sedan bli alldeles för besviken om du någonsin får reda på vem det är. Jag vill inte att du blir sårad"

Yttrar han försiktigt och mina spända axlar sjunker ner en aning vid hans ord innan jag suckar och reser mig för att istället sjunka ner på hans madrass. Jag placerar försiktigt handen över hans för att få honom att titta upp på mig och när han gör det så sänder jag honom ett leende som han är snabb med att besvara.

"Det är gulligt att du bryr dig, jag ska vara försiktig Oscar. Jag lovar. Dessutom, någon som lägger ner såhär mycket tid och kraft på mig får mig automatiskt att tycka om dem, vem det än är"

Säger jag och Oscars leende sjunker undan en aning vid mina ord och ersätts istället av ett tankspritt ansiktsuttryck. Jag betraktar honom försiktigt och önskar att jag visste vad han tänkte.