24 | xmas Foscar story |

24 dec

Att vakna upp på julaftons morgon är alltid något speciellt. Trots att man vanligtvis älskar att sova länge så vaknar man alltid lite extra tidigt på julaftons morgon. Det är helt enkelt en speciell känsla som finns i kroppen.

När jag står framför spegeln och fixar till finkläderna och drar fingrarna genom håret så plingar det på dörren och jag ger mig själv en sista blick i spegeln innan jag går nerför trappan i riktning mot dörren.

När dörren går upp så möts jag av Oscar som står därute i kylan med en tomteluva på huvudet och en vit finskjorta på överkroppen. Jag ger honom ett leende som han snabbt besvarar innan han nervöst sänker ner blicken i marken.

"Hej Oscar, vad gör du här? Jag trodde att vi skulle till er sen?"

Frågar jag lugnt och hela hans kroppshållning sänder ut en nervös aura vilket får mig att undra vad han är så nervös för.

"Ehm j-jo men jag eh, jag vill säga något el-eller jag vill.."

Han avslutar aldrig meningen utan börjar att rota i sin ficka med skakiga händer. Han får fram ett hopvikt A4 och jag betraktar honom förundrat när han försiktigt viker upp det och tar ett djupt andetag innan han håller upp det framför sig.

Jag älskar dig.

Jag läser den snirkliga texten som står skriven flera gånger om och tittar på honom med stora ögon och halvöppen mun.

"Jag älskar dig Felix. Det är jag som är din hemliga beundrare och som skrivit alla lappar. J-jag är kär i dig o-och allt jag önskar mig denna jul är att du ska känna samma sak m-men jag förstår om det inte är möjligt"

Orden som lämnar hans läppar är nervösa och lågmälda men jag uppfattar dem lika tydligt som att han skulle skrikit ut det. Det är han, det är Oscar. Oscar är min hemliga beundrare. Oscar är kär, i mig.

Jag öppnar munnen för att svara men får sedan en idé och innan han hinner reagera så har jag sprungit tillbaka uppför trappan och hoppas innerligt att han inte går.

När jag kommer nerspringandes igen står han förvirrat och ser efter mig med oroliga ögon. Jag håller upp det blanka papperet som jag hämtat mot dörren innan jag försiktigt låter pennan möta papperet. När jag är klar håller jag upp papperet och han flämtar till.

Jag älskar dig.

"V-va?"

Får han ur sig med en förvirrad stämma.

"Oscar jag tror jag har vetat, vetat utan att ha insett länge nu. Jag har upplevt sådana behov av att kyssa dig, att få hålla om dig. Få kalla dig min. Jag älskar dig Oscar, fan jag är kär i dig också"

Yttrar jag lugnt och han ser ut som att han ska svimma. Försiktigt tar jag ett par steg framåt och blickar uppåt vilket får honom att följa min blick upp i taket.

"Jag tror bestämt att det är en mistel jag ser"

Säger jag och med händerna på hans höfter drar jag honom mot mig. Han låter försiktigt sina händer knytas runt min nacke och med längtansfulla ögon flackar hans blick mellan mina läppar och mina ögon.

"Du får kyssa mig Oscar"

Yttrar jag tyst och han sänder mig ett lyckligt leende innan han slutligen låter sina läppar försiktigt snudda vid mina. Kyssen vi delar är speciell, försiktig men ändå så stark. Den får mig att inse varför jag kysste honom den där gången i köket. Jag visste redan då.

. . .
Och lagom till julklapparna, GOD JUUUUL!!! ❤️🎅🎄❤️

Ni är bäst och att skriva den här julkalendern har varit ett rent nöje! ❤️❤️