24 | xmas Foscar story |

18 dec

"Jag älskar din intelligens. Hur du alltid ser ner på dig själv trots att du är en utav de smartaste personerna jag känner. Hur du må vara rätt kass på matte, men jag känner ingen som är så kreativ som dig, som kan dela med sig av så djupa, genomtänkta tankar som du gömmer inom dig. Hur du alltid har kallat mig smart när jag i självaste verket är den som ser upp till dig. Jag älskar din intelligens"

Jag läser igenom lappen några gånger innan jag stoppar in den i skåpet och plockar upp telefonen på femte gången de senaste två minuterna. Oscar är inte i skolan idag, och det har aldrig hänt. Förutom när han åkte på en influensa under vårterminen och var borta i två dagar trots att han egentligen hade behövt två veckor. Jag har aldrig förstått hur någon kan tycka om skolan så mycket. Men jag kommer heller aldrig att förstå hur lycklig han blev över att träffa mig efter bara två dagar. Han hade kramat mig som att vi inte setts på flera månader.

Jag går in på vår konversation men inser att han ännu inte svarat. Förutom ett ynka telefonsamtal igår kväll som han var snabb med att avsluta så har jag inte hört ett ord från honom sedan han skällde ut mig.

Det värsta är att inte veta som vad som försiggår. Vad som gör honom så ledsen. Uppenbarligen handlar det om mig, men jag förstår inte vad exakt det är jag har gjort. Jag vet att jag kan vara rätt självupptagen men han har aldrig klagat på det förr, detta kom så plötsligt.

Kanske reagerar han på vår intima kväll nu såhär i efterhand? Kanske inser han hur fel det var och ångrar det? Det får mig av någon anledning att må ännu sämre, trots att det borde vara något bra. Det konstaterar att han inte känner något för mig, så varför känns det så fel? Varför gör det mig ledsen?

Felix 13.07
Är du sjuk?

Oscar 13.16
Nej

Felix 13.17
Vad är det då?

Oscar 13.23
Tänk efter Felix

Försök åtminstone