24 | xmas Foscar story |

15 dec

"Jag älskar din galna sida. När du kan fnissa som ett litet barn åt vad som helst. När du tittar på mig med skratt i ögonen och ett sådant leende som smittar av sig. När du helt spontant kan få för dig att ha en privat dansshow i köket och gå loss totalt. Hur närgången du kan bli. Jag älskar din galna sida."

För varje ord jag läser så skiner jag upp allt mer. Jag kan inte låta bli att skratta lågt vilket får Oscar att vända upp huvudet från matteboken som ligger placerad på köksbänken och syna mig fundersamt.

"Läs detta"

Säger jag bara glatt och placerar lappen framför honom. Med en långsam takt läser han igenom dess innehåll och tittar sedan upp på mig med en skämtsam blick.

"Åh nej, få ingen idé nu"

Skrattar han fram men jag blinkar bara med ena ögat mot honom och sänder honom ett busigt flin innan jag promenerar över till stereon och höjer volymen ordentligt. När jag tittar tillbaka på Oscar så slår han sig lätt för pannan och flinar brett.

"Nu jävlar ska det dansas!"

Hojtar jag entusiastiskt innan jag börjar att hoppa runt som en galning i takt till musiken. Oscars skratt blandar sig med melodin och för varje steg, för varje snurr så sprudlar lyckan inom mig och jag rusar snart över till Oscar som genast börjar att skaka på huvudet.

"Joho du mister, dansa med Felix nu"

Får jag fram med skratt i rösten och tillslut ger han med sig och låter mig dra upp honom på golvet. Jag behåller min hand runt hans vilket får honom att förvirrat stå och trampa på stället innan jag tvingar den stackarn att snurra tills vi båda är yra i huvudet.

Jag råkar snart att snubbla på mina egna fötter och drar med mig Oscar ner i fallet så att jag snart ligger på rygg på golvet med Oscar över mig. Vi båda gapskrattar och utan att riktigt reflektera behåller jag armarna om hans midja och han borrar ner ansiktet mot min bröstkorg medan han skakar av skratt.

När skrattet sedan lägger sig och han blickar upp på mig med skratt i blicken så faller vi i tystnad och jag betraktar hans glada ögon. Försiktigt stryker jag undan en hårslinga som faller ner i hans panna. Det blir Oscar som först inser vad vi håller på med.

"Ehm...ja det var kul men tillbaka till matten hehe"

Får han ur sig med en generad stämma och tråcklar sig ur mitt grepp så att han kommer upp på fötter igen. Jag följer efter honom och står snart rakryggad och det är inte förrän jag lämnar köket för att hämta matteboken som jag inser.

Hur många har egentligen sett mig dansa loss i mitt kök?

. . .
Sorry för att kapitlet blev så sent idag men har haft fullt upp! Har haft dansuppvisning hela kvällen så har inte varit i närheten av telefonen under flesta timmar! Så jag ber om ursäkt men jag hoppas att ni har förståelse ☺️❤️

Ifall ni inte har hört det idag, ni är grymma. Jag är stolt över och jag tror att ni kan allt ni vill. Puss och godnatt på er 😘

Kramar Nadine