24 | xmas Foscar story |

21 dec

"Jag älskar hur du behandlar mig. Hur du kan vara så lättsam och skämtsam men i nästa ögonblick lyssna till mina problem och ge dem bästa råden. Hur du alltid har sett till att jag är trygg, att jag mår bra. Ibland är du otroligt blind men jag vet att du aldrig skulle behandla mig på ett dåligt sätt med vilje. Jag älskar hur du behandlar mig."

"Så har du pratat med Clara än eller?"

Frågar Oscar plötsligt när vi sitter vid köksbordet med varsin kopp varm choklad framför oss på bordet. Jag iakttar honom men hans blick är stint fäst i bordet och hans fingrar rör sig över koppen i hans hand.

"Eh nej. Jag vet inte, jag tror inte att det är hon faktiskt"

Säger jag och han höjer lätt på ena ögonbrynet innan han blickar upp på mig för ett kort ögonblick innan han sänker ner blicken på nytt och nickar försiktigt.

"Så du har fortfarande ingen gissning?"

Frågar han vidare och tar en klunk av den varma chokladen och jag drar in knäna närmare kroppen och lutar hakan mot ena knäet innan jag suckar fundersamt för mig själv och rör om i koppen.

"Nej eller jag vet inte...jag har väl en del tankar och så men ingen specifik person"

Yttrar jag tankspritt och han nickar ännu en gång och suckar djupt vilket får mig att betrakta honom i några minuter innan han slutligen lyfter blicken och möter mina ögon.

"Vad tycker du att jag ska göra Oscar? Ska jag bara låta det vara eller ska jag försöka att ta reda på vem det är?"

Frågar jag desperat och han sitter en stund i tystnad innan han slutligen svarar.

"Jag tror att du innerst inne vet vem det är. Men något hindrar dig från att faktiskt inse det. Och jag tror att du helt enkelt måste vänta på ögonblicket då du fattar, fram tills dess vet jag inte Felix. Vill du få reda på vem det är så får du väl jobba för det"

Säger han ärligt och min blick letar sig ut genom fönstret medan hans ord cirkulerar i mitt huvud.

Kanske har han rätt. Kanske vet jag innerst inne vem det är, det kanske är så uppenbart att jag helt enkelt missar tydliga detaljer.

. . .
Åh Felix...