24 | xmas Foscar story |

20 dec

"Jag älskar dina tårar. För älskling, det tyder inte på att du är svag, utan att du har varit stark alldeles för länge. Var inte rädd för att gråta, det är bara dina känslor som inte längre är dolda bakom fasaden. Och varje gång du gråter så kommer jag att vara där för att torka dina tårar. Jag älskar dina tårar"

Jag försöker förgäves att dölja snyftningarna och torkar gång på gång bort tårarna som rinner ner längs kinderna. Oscar tittar bekymrat över på mig i det dova mörkret och jag försöker dölja mina tårar med ett dovt skratt som får honom att le försiktigt trots att oron i hans blick fortfarande är tydlig.

"Det är bara en film Felix"

Får han fram med en försiktig röst och lägger armen om mina axlar för att krama om mig en aning. Jag skattar dovt ännu en gång samtidigt som jag drar baksidan av handen över mina tårfyllda ögon.

"Jag vet, åh jag är så löjlig"

Får jag ur mig med ett humorlöst skratt och begraver ansiktet i händerna medan hans tumme stryker mig försiktigt upp och ner över axeln.

"Du är inte löjlig, gråt du. Ibland måste man gråta ut"

Yttrar han med en öm röst och jag orkar inte längre stå emot frestelsen utan låter huvudet falla ner mot hans axel och kryper ihop en aning i hans famn.

"Det är mer än bara filmen eller hur?"

Får han ur sig med en tyst röst och jag nickar försiktigt.

"Ända sedan han lämnade oss så är inte julen densamma. Julafton är menad att handla om familjen men min familj är bara halv, det är inte samma sak längre. Jag vill bara få det överstökat"

Får jag ur mig med en sorgsen stämma och syftar på min pappa som för bara något år sedan valde att lämna mig och min mamma bakom sig med löftet om att ingenting skulle förändras. Den största lögnen jag någonsin hört, allt förändrades och ingenting var längre sig likt.

"Jag vet att det är tufft för dig Felix, speciellt runt högtider som vanligtvis handlar om familj. Men tänk såhär, du har mig, du har din mamma, du har min familj. Jag ska göra det till en bra julafton, jag lovar"

Yttrar han sanningsenligt och möter min blick för att förmedla att han menar allvar. Och i just den situationen så gör jag vad som känns rätt utan att tänka över konsekvenserna. Jag lutar mig fram och kysser honom mjukt på kinden innan jag återigen låter huvudet falla ner mot hans axel och han kramar om mig tätare.

"Jag älskar dig Felix"

"Jag älskar dig med Oscar"

Och trots att frasen bara är vänskapligt menad så känner jag ändå av hur det fladdrar till i bröstet vid yttrandet.

Jag är tacksam över att ha en bästa vän som honom.