24 | xmas Foscar story |

10 dec

10 december 2015

"Jag älskar att kyssa dig. Hur dina läppar känns emot mina. Hur jag aldrig någonsin vill att det ska ta slut. Hur jag önskar att vi kysstes oftare. Hur dina kyssar ger mig syre, ger mig styrka. Jag älskar att kyssa dig"

Jag läser igenom lappen gång på gång. Ångrar för första gången i mitt liv att jag kysst så många och inte lagt ner mer tanke på att faktiskt lägga dem på minnet.

Men ett speciellt minne verkar inte kunna lämna mina tankar ifred.

"Felix lägg ner!"

Skrattar Oscar fram och puttar undan mig när jag närmar mig honom med sleven full av chokladsmet upphöjd i luften. Ett lyckligt skratt lämnar mina läppar när jag lyckas få tag om hans midja och håller fast honom. Hans skratt fyller rummet och jag ler som en fåne medan jag rör sleven allt närmare hans ansikte.

"Nej Felix, tänk inte ens tanken!"

Utbrister han med skratt i rösten men han hinner knappt avsluta meningen innan jag använder fingrarna för att kleta ut lite chockadsmet i hans ansikte och han tjuter till.

"Felix!"

Skrattar han fram och jag brister ut i gapskratt innan jag låter min blick svepa över hans chokladfläckade ansikte.

"Har du solat Oscar? Nya brun utan sol right here"

Skämtar jag glatt och han himlar bara med ögonen åt mig. Dock skuggar ett glatt leende hans aningen fuktiga läppar och med ens finner jag hur min blick är som fixerad.

"Vänta, du har någonting här"

Mumlar jag fram och trots att kommentaren är meningen att låta skämtsam så speglar inte tonen i min röst någon skämtsamhet. Enbart allvar.

Med försiktiga rörelser placerar jag ömt handen mot hans kind och stryker med tummen vid sidan av hans läppar för att gnugga bort lite av chokladen. Han drar ett hackigt andetag och jag möter hans blick i ett fåtal sekunder medan jag försiktigt tar ett par steg närmare honom.

Hans blick flackar nervöst ner på mina läppar som försiktigt närmar sig. Och när jag slutligen låter mina läppar ömt snudda vid hans så besvarar han kyssen.

Vi kysser varandra. Jag kysser min allra bästa vän. Hans läppar rör sig mot mina, och jag tycker om det. Det känns så bra. Men det är så fel. Hur kan det ens kännas så bra?

Oscars röst drar tillbaka mig till verkligheten och jag blinkar förvirrat innan jag möter hans blåa ögon. Jag kan inte låta bli att blicka ner på hans läppar innan jag snabbt skakar på huvudet.

Det är ett minne som jag aldrig riktigt har kunnat lämna bakom mig. Efter kyssen hade vi fallit i tystnad och båda djupt försjunkna i tankar hade vi börjat städa undan i köket innan han gick hem utan att ett ord uttalades mellan oss.

Nästa dag låtsades vi som ingenting och vi har aldrig tagit upp ämnet sedan dess. Jag har fortfarande inget svar på varför jag gjorde som jag gjorde. Kommer troligtvis aldrig finna svaret.