24 | xmas Foscar story |

30 dec

"Oh my god Felix kolla vad vackert!!"

Utbrister Oscar exalterat och pekar kors och tvärs på de blinkande ljusen, upplysta träden och vackra färgerna som pryder Liseberg. Jag har överraskat honom med en liten resa till Göteborg, bara för oss, och numera vandrar vi runt på Liseberg för att njuta av deras vackra julpynt.

"Oscar ställ dig bredvid trädet, jag vill ta en bild på dig!"

Säger jag glatt och han släpper motvilligt min hand för att ställa sig bredvid det upplysta trädet. Med ett blygsamt leende på läpparna blickar han in i kameran och jag knäpper bilden med ett leende på läpparna.

"Så vacker"

Mumlar jag fram och kysser honom mjukt på kinden när han står bredvid mig för att studera bilden noggrant.

Hand i hand börjar vi att promenera fram genom Liseberg på nytt och då och då stannar vi upp för att andas in den goda doften av glaserade mandlar, studera de vackra kulorna som folk tillverkat för hand och utdela ett par kyssar.

När vi promenerar över bron som leder oss till en annan del av Liseberg så stannar jag honom i mitten vilket får honom att förvirrat blicka över på mig.

"Titta upp"

Yttrar jag kärleksfullt och han tittar förvirrat upp för att syna misteln som hänger upp mitt över bron. När hans blick åter faller på mig så är hans vackra läppar vinklade uppåt i ett leende och han närmar sig sakta. Jag besvarar hans leende och låter mina händer ömt omfamna hans kinder innan jag lutar mig in och kysser hans läppar.

"Jag älskar dig, det hoppas jag att du vet"

Viskar jag i hans öra innan jag kysser honom ömt ännu en gång.

"Jag älskar dig Felix, mer än allt"

Viskar han tillbaka och mitt leende växer.

Vi fortsätter sedan att promenera fram hand i hand tills vi når isrinken och jag behöver inte ens se Oscars ögon för att veta hur de lyser upp vid synen av skridskorna.

"Åh kan vi inte åka?"

Utbrister han exalterat och jag ler åt hans entuasiasm innan jag tveksamt betraktar isen.

"Äh du kan åka så kan jag fota, det blir jättebra"

Får jag ur mig och försöker uppmuntrande att leda honom bort mot skridskorna men hans missnöjda ansiktsuttryck får mig att stanna upp och möta hans blick.

"Men det är ju inte kul, kan du inte åka med mig älskling?"

Säger han bedjandes och använder medvetet det gulliga smeknamnet eftersom han vet att jag är svag för det. Suckandes betraktar jag hans bedjande blick och stora hundvalpsögon.

"Nej men asså...jag vet inte, jag, jag liksom, jagkaninteåka"

Stammar jag ur mig och Oscar ger mig en förvirrad blick som avslöjar att han inte uppfattade ett ord av det jag sa. Suckandes tar jag ett djupt andetag innan jag upprepar mig allt lugnare.

"Jag kan liksom inte åka"

Får jag ur mig med en blygsam stämma och hinner knappt avsluta meningen innan Oscar drar in mig i sin famn och kysser mig mjukt i pannan.

"Men jag lär dig älskling, det är inget att skämmas för. Jag lovar att aldrig släppa taget om dig, vi klarar det tillsammans, okej?"

Får han ur sig med en kärleksfull stämma och jag faller för hans fina ord och söta beteende. Snart befinner vi oss båda två ute på den hala isen och jag håller krampaktigt i Oscars händer medan han sänder mig ett uppmuntrande leende.

"Släpp inte Oscar"

Får jag panikslaget ur mig när han långsamt åker baklänges med mig släpandes efter sig.

"Jag släpper dig aldrig älskade Felix"

Yttrar han med en mjuk röst och jag inser dubbelmeningen bakom hans ord vilket får mig att blicka upp på honom och le stort.

Jag är så glad att jag har honom.

. . .
Ja, ni kan ju gissa vart jag har varit idag 🙈