Eyes Open ~ Foscar

14

Oscar, 21:34

Du ska ha det vanliga va

Jag, 21:34

Jaaa

Sviker inte mina Nuggets

Som vissa andra gör

Oscar, 21:37

Hamburgarna är godare

Och jag tror tyvärr inte att Nuggetsena bryr sig speciellt mycket

Jag, 21:37

Vad vet du

Oscar, 21:38

Mer än dig i alla fall

Jag, 21:38

Du trodde

Sluta smsa nu och skynda dig hit

Btw smsar du medan du kör??

Oscar, 21:40

Ja #badboy ;)

Jag, 21:40

#omogenboy #lekercool #trorhanärnågot

Oscar, 21:40

Måste ju imponera på dig

Jag, 21:41

Blir inte direkt impad när du utsätter dig själv för fara dumbass

Oscar, 21:41

Awww så du bryr dig??? *.*

Jag, 21:42

Det sa jag aldrig

Skynda dig hit nu jag vill ha min mat

15 minuter senare knackar det äntligen på dörren. Snabbt är jag uppe ur min säng och springer ner för trappan med Balto hack i häl. Ut i hallen och jag nästan slänger upp dörren. Ett leende sprids på mina läppar då det är Oscar som står utanför. Jag ler för att det är just han, men också för att han har maten med sig.

"Mat utkörning a la Oscar Enestad!" Flinar han och höjer upp den bruna kassen.

Jag skrattar och öppnar dörren mer så att han ska kunna komma in, samtidigt jag hindrar Balto från att springa ut. Men så fort Oscar är inne och dörren är stängd släpper jag honom, vilket resulterar till att han glatt springer fram till Oscar för att hälsa. Och som den hundälskare Oscar är sätter han sig ner på huk för att hälsa samt krama om min hund.

"Sorgligt att du ger min hund en hälsningskram men inte mig." Yttrar jag och skjuter ut underläppen. Oscar höjer skrattandes på ögonen medan jag tar kassen och går in i köket.

"Du bryr dig ju bara om maten." Svarar Oscar med en retsam ton och följer efter mig. "Men visst kan du få en kram så att lilla felle slipper vara ledsen." Säger han och jag hinner precis ställa ner kassen på bordet innan han drar in mig i en stor, varm och mysig kram. En sån kram som bara Oscar kan ge. Med glädje besvarar jag den och gosar in mitt ansikte mot hans bröst.

"Nu är stora felle glad igen." Jag härmar hans egna smeknamn på mig - men hoppar över den delen om att jag är liten. Det får Oscar att skratta och försiktigt släppa kramen, likaså gör jag. Vi utbyter små leenden och sätter oss ner mittemot varandra vid bordet.

Ivrig som jag är packar jag upp våran mat, delar upp det så att vi får det vi ska ha och så fort jag är färdig med det stoppar jag in ett flertal pommes i min mun. Ett läte fullt av njutning ger jag ifrån mig och ser upp på Oscar som leendes redan ser på mig.

"Du är verkligen som ett barn när den får öppna presenter." Säger han och skakar på huvudet, tar själv en tugga av sin hamburgare.

"Men denna mat är typ Guds skapelse, det måste du hålla med om." Försvarar jag mig med och tar en av mina Nuggets, doppar den i ostsåsen och för den till min mun.

"Allt på jorden är Guds skapelse om man ser det på det sättet." Svarar han och jag himlar med ögonen.

"Men nu ser vi inte det på det sättet."

Han skrattar åt mina ord och nickar lätt. "Visst, vi säger så."

Maten åts snabbt upp, två filmer är sedda och Oscar bestämde sig för att stanna under natten. Så nu ligger vi under ett varsitt täcke i min säng som endast är 1,40 meter bred. Visst är det trångt men just nu ser jag inget problem med det, jag kommer bara närmare Oscar. Jag ligger längst in mot väggen, med kroppen vänd åt hans håll. Han ligger på rygg, med ögonen slutna och från de lätt särade läpparna ger han ifrån sig tunga andetag. Jag ler åt synen, han är fin även när han sover.

Utan att riktigt tänka mig för flyttar jag mig närmare honom, så nära att våra täcken verkligen pressas mot varandra. Och huvudet placerar jag försiktigt bredvid hans, så att jag ligger med hakan vid hans axeln och näsan mot hans hals.

För första gången på länge så somnar jag verkligen med ett leende på läpparna, med en trygg och glad känsla i kroppen.