Eyes Open ~ Foscar

21

Oscars perspektiv

Jag,11:12

Ät donken lunch med mig pls?????

Jeremy är sjuk och jag är ensam:((

Ingen vill vara med mig</3 du är mitt sista hopp

Så du vågar inte dissa mig

Felix♡, 11:25

En kille i din parallellklass bjöd ut mig på lunch, ska käka med han :/

Jag, 11:26

Va?

Felix

Vem är det

Ska mörda honom så hårt

Felix

Hallå

Vem är det

VEM ÄR DEN JÄVELN

Svara då

Det är väl ingen dejt???

Fan Felix gillar du honom

Kan du svara

Fuck jag visste att jag skulle gjort det tidigare

"Gjort vad då?" Yttrar en nyfiken röst bakom mig och jag snurrar snabbt runt, möts av de gröna ögonen som jag mer än allt ville se nu.

"Vem är killen?" Frågar jag en aning för kallt, struntar att svara på hans fråga och ser runt omkring Felix, försöker hitta någon som skulle kunna vara den killen.

Men Felix yttrar inget namn, utan ger istället ifrån sig ett dovt skratt och jag ser förvirrat på honom. Han går fram de sista stegen för att hamna precis framför mig, placerar sina armar runt min nacke och ser leendes in i mina ögon.

"Men det finns ingen kille fattar du väl, jag är inte med dig ena dagen och myser för att nästa dag dejta någon annan. Jag drev ju med dig, trodde du förstod det?" Berättar han, och hör jag inte fel så tycker jag mig höra skuld i rösten.

I och med att han verkar få skuldkänslor placerar jag snabbt mina armar runt hans midja, ler för att visa att det är okej. Även om han gjorde mig rädd där ett tag, rädd för att förlora honom igen.

"Du får inte skrämmas så." Yttrar jag med ett lågt skratt och pussar hans panna lätt. "Men dejta någon annan? Påstår du att vi dejtar?" Frågar jag med höjda ögonbryn och Felix kinder blossar upp i en röd färg.

"Nej det sa jag ju inte, kan ju inte kalla våra donken luncher som dejter direkt." Han flinar och tar bort sina händer från min nacke, låter istället sin hand omsluta min och drar ut mig ur skolan.

"Jag kan bjuda dig på en riktigt dejt om du vill." Ger jag som förslag och får genast upp en massor av idéer i mitt huvud, det finns så många ställen jag skulle vilja ta honom till, så mycket jag vill göra för honom.

"Det kan du väl få göra." Han ser leendes upp på mig och jag kan inget annat än att le tillbaka. Dels för att inte tackade nej, men också för att han är så vacker. Något jag inte lagt märke till innan vi började smsa. För visst har jag under dessa två år han gått på denna skola vetat om vem han har varit, och jag har sett honom men aldrig lagt märkte till utseendet, aldrig märkt hur vacker han faktiskt han är.

"Okej." Svarar jag och han skrattar igen.

"Okej? Är det inte nu du säger att du hämtar upp mig på fredag kväll så hittar vi på något?" Frågar han roat och jag flinar, skakar på huvudet och svingar händerna mellan oss.

"Nepp. Jag har mina planer." Yttrar jag hemlighetsfullt och blinkar med ena ögat.

"Okej, men vad var det du skulle ha gjort tidigare?" Frågar han nyfiket och jag ger mig på ännu ett lurigt leende, rycker på axlarna och ser framåt på den asfalterade gångbanan vi går på.

"Det får du se på dejten."